Sv: Lasta 1 åringen
westernway skrev:
ja tänk om alla skulle se så på det..........
då skulle inte jag ha något jobb kvar!
nedå ja jobbar ju främst med just ledarskap så jobb finns de alltid. därimot är det väldigt få som har ett bra ledarskap över sina hästar i dag. Dom flästa behandlar sina hästar som bebisar under många år och sen så en dag när "bebisen" är tre år och 550kg stor och har en stark egen vilja är livet inte så roligt längre. Det finns det varianten som inte vågar säga ifrån eller sätta gränser till hästen, samt berom ursäkt om häster kommer och springer om kull människan. Dom är rätt vanliga också.
Dvs vi måste lära oss att behandla våra hästar som hästar på ett sätt som dom förstår. Vi måste även lära oss vara "förebilder" för våra hästar och vi ska vara någon dom vill se upp till och sammarbeta med.
Det där håller jag med om, men jag tycker det också är intressant ur ett annat perspektiv.
Nu och då dyker det upp trådar här med 'hur långt har ni kommit med era X-åringar?'. Där folk jämför hur mycket de gjort och hur långt de kommit med sina unghästar. Fram till 6 månaders ålder ligger jag oftast 'först' med mina, men sen 'halkar jag efter'. det händer nämligen inte mycket mellan 6 månader och 2 år. På pappret. I verkligheten läggs grunden som föl och sen finslipas den, men jag har inte så bråttom med att få på dem sadel och träns och tömkörningsgjordar osv. Helt enkelt för det spelar ingen roll om jag gör det när de är 1 år eller 3 år - resultatet blir detsamma. Alltså när jag nu fick för mig att 'tja, idag kan vi ju lägga pås adel på unghästen första gången' så var det bara att lägga på sadeln, med schabrak och gjord med fårskinnstunnel, stigbyglar osv, spänna den som på en vanlig häst och knata iväg med unghästen i andra änden av grimskaftet. Helt odramatiskt. Lika odramatiskt som då hon 6 månader gammal skadade benen och jag (utan att tänka ska erkännas) satte mig på knä och lindade alla fyra benen med etts tycke fölis lös på stallgången. När jag var klar och sa 'kom då' gick hon lugnt och fint efter, inte ens ett vift med benen.
SÅ, sitter bara grunden ORDENTLIGT så kan man i princip lyfta dem i öronen och vända uppochner på dem sen
(och min dam är inte av typen 'snäll som en ko' så det är därför det går bra, det är en devil in disguise det där och ett dam med MYCKET bestämda åsikter och faktiskt en aning för skarpt temperament.
Och var fuskas det mest? jo grunden. Det finns för mig INGEN aniledning som är godtagbar varför ett 6 månaders föl som är hanterat sen födseln INTE ska ha EXAKT samma krav på sig vid ledning (dvs håll positionen, håll grimskaftet slakt och följ i alla lägen, inkl stopp, back och vändningar) som en vuxen häst. Ellerha samma krav på sig att stå still, lös eller bunden, på stallgången.
Men hur ofta hör man inte 'ja men h*n är så ung?' som ett försvar för en ostyrig häst som släpar runt på matte, endera på hemmaplan elelr på klinik ('ja men h*n blev så uppspelt av ny miljö'). Och fungerar inte ens ledningen, så tja, varför skulle något annat fungera?
(och nej, det går inte alltid som tåget med mind am, vi har haft våra strider och våra diskussioner)
