Lär man inte ut eftergift på ridskolor numera?

[Tatami]

(Min förra tråd blev borttagen, jag visste inte att man inte fick fråga explicit efter ridskolor. Jag håller frågan mer allmän.)

Jag har ridit på massa olika ställen, haft medryttarhästar och egen häst, men nu när jag vill testa ridskola igen så verkar det som mkt har ändrats. Är det så?

1. Lär man inte längre ut om eftergiftens betydelse för bärighet och samling? Jag får höra att jag ska sitta och hålla i hästens mun hela tiden och att tygeln aldrig får "glappa". Jag lättar av i tygeln ibland för att testa om hästen är bärig, samt mjuknar när den gör rätt, och gör den fel sen så får man helt enkelt ta en ny förhållning. Detta får jag inte göra för ridläraren.

2. Det verkar också som att man inte lär ut skalan med förstärkta hjälper, utan att alla sitter och rider med samma styrka på hjälper hela tiden? Jag börjar alltid med det minsta möjliga (vikt, muskelspänning) och om det inte fungerar så ökar jag ett snäpp (krama i tygeln, trycka med skänkeln) men fungerar inte det heller så ökar jag mer, i tygeln först genom tygeltag och sedan genom ett snabbt ryck uppåt om inget annat har fungerat, och ett tryck med sporre samt lägga till spö om inget annat ger reaktion. Och så beröm när hästen gör rätt. Sen börja om med lättaste hjälperna igen. Så fort jag använder nåt annat än medelhårda hjälper får jag kritik för att jag gör för lite eller för mkt.

Är dessa enkla principer borta från ridskolorna numera?

 

[Shaggy]

Vad har du varit på för konstiga ställen? Där jag rider så lärs detta ut. Självklart får man tillsägelse om tygeln glappar men det ser jag som en annan sak än att lätta av. Angående hjälper så tjatar min ridlärare konstant om vikten av sitshjälper och att inte ta i mer än nödvändigt framförallt vad gäller tygeln.

 

[Tatami]

Jag har varit på fyra olika ställen, alla väletablerade ridskolor. Naturligtvis tycker ingen ridlärare det är fel att mjukna eller att använda lätta hjälper. Det är andra änden av skalan jag menar är svårt att få medhåll till, när man vill öka styrkan i sina hjälper, ta ett rejält tygeltag för att ett litet inte funkar, eller trycka till med sporre för att ett tryck inte får hästen att regera. Vi får inte ens ha sporrar. Jag har tävlat osv tidigare och ridit massor för privata tränare och då aldrig stött på detta motstånd att vilja lära hästen saker och att vara konsekvent. Och angående glapp i tygeln, så har jag fått lära mig att enda gången du behöver ta i bägge tyglarna när du förhåller, i alla andra fall är en lätt mjuk kontakt att föredra men du ska alltid kunna lätta av i tygeln och till och led släppa: hästen ska gå kvar i rörelsen i form. Det är ju till och med ett moment som ska visas upp vid kvalitetsbedömning etc. (Överrullning)

 

[Cherarriduracell]

1. vi lär ut eftergift
2. jo, vi lär ut liten hjälp - större hjälp - kraftig hjälp såväl som olika grader av förhålling, förhåller du "en trea" blir det en eftergift när du återgår till "en tvåa" tex.

Däremot är det svårt som nybliven ridskoleryttare med lång ridvana där man ridit själv och på känn länge, att åter bli inskolad i hur man rider. Man har ju redan ett sätt man tycker funkat bra! Jag behöver väl inte korta tyglarna eller sänka hälen eller sitta mer på rumpan, jag har ju ridit i 20 år och det har gått jättebra på mitt sätt! Där upplever jag att det kanbli lite av en kulturkrock när man kommer tillbaka till ridskolan och ska rida på någon annans vis, för många.

 

[Cherarriduracell]

vi har inte heller några problem med att eleverna använder kraftiga hjälper när det behövs, men det är ju också vårt jobb att lära dem när så är fallet. Jag kan inte med gott samvete låta alla 14 ryttare en häst bär på varje vecka ge kraftiga hjälper där en svagare hade fungerat, där måste jag ju säga ifrån å hästens vägnar. renodling - absolut, kraftridning - nej.

 

[Tatami]

Tack för svar. Då verkar det som det finns hopp då. Min sits är typ det enda jag alltid får beröm för, något jag också jobbat mkt med genom åren. Iväg om en ridlärare skulle säga åt mig att höja handen el liknande skulle jag såklart ta åt mig det.

Jag förstår självklart också att man inte kan sitta och rida med kraftiga hjälper hela tiden, ber om ursäkt om det framstod så, men där jag rider nu får jag ofta höra att jag är för mesig och att jag ska "ta i" medan jag förstockat försöker få hästen avslappnad och lita på mig. Sen när det väl behövs ett kraftigare tag, tex om hästen går iväg och bara springer på trots att man tar i tygeln, och jag gör ett kraftigare tag, tex en tillfällig avsaktning, då får jag höra att jag tar för mkt istället.

Känns bara så tråkigt att det är svårt att hitta en vettig ridskola där jag bor. Grunderna till det jag kan nu lärde jag mig av en jättebra ridlärare i Gbg så jag vet att det finns bra.

 

[Mabuse]

(Min förra tråd blev borttagen, jag visste inte att man inte fick fråga explicit efter ridskolor. Jag håller frågan mer allmän.)

Jag har ridit på massa olika ställen, haft medryttarhästar och egen häst, men nu när jag vill testa ridskola igen så verkar det som mkt har ändrats. Är det så?

1. Lär man inte längre ut om eftergiftens betydelse för bärighet och samling? Jag får höra att jag ska sitta och hålla i hästens mun hela tiden och att tygeln aldrig får "glappa". Jag lättar av i tygeln ibland för att testa om hästen är bärig, samt mjuknar när den gör rätt, och gör den fel sen så får man helt enkelt ta en ny förhållning. Detta får jag inte göra för ridläraren.

2. Det verkar också som att man inte lär ut skalan med förstärkta hjälper, utan att alla sitter och rider med samma styrka på hjälper hela tiden? Jag börjar alltid med det minsta möjliga (vikt, muskelspänning) och om det inte fungerar så ökar jag ett snäpp (krama i tygeln, trycka med skänkeln) men fungerar inte det heller så ökar jag mer, i tygeln först genom tygeltag och sedan genom ett snabbt ryck uppåt om inget annat har fungerat, och ett tryck med sporre samt lägga till spö om inget annat ger reaktion. Och så beröm när hästen gör rätt. Sen börja om med lättaste hjälperna igen. Så fort jag använder nåt annat än medelhårda hjälper får jag kritik för att jag gör för lite eller för mkt.

Är dessa enkla principer borta från ridskolorna numera?

Kort svar: Nä. Alla ridskolor är inte likadana, alla ridlärare är inte likadana. Välj en annan, som du tycker är bättre. Det finns knappast någon gemensam standard för alla Sveriges ridskolor för hur "man" gör saker, som är exakt lika överallt.

Just på min ridskola så lär man definitivt ut eftergift (även om tygeln inte ska glappa, såvida man inte gör en överstrykning, vilket vi gör ibland) Annars mjuknar man, men inte så mycket att tygeln börjar glappa, målet är en mjuk men stadig kontakt. Förstärkta hjälper - absolut.

 

[Blimblom]

Min förra ridskola var lite sån som du beskriver. Enligt mig. Ridlärarna tyckte säkert inte det, och dom andra i min grupp var så nöjda så, förutom en annan.

Red på en annan ridskola i min hemstad innan den, och fick då alltid beröm för mjuka, bra händer och lagom kontakt. Här hade jag aldrig tillräcklig kontakt. När jag en lektion gav mig fan på att hålla så hårt så att ridläraren blev nöjd och berömde mig, hade jag ont i händerna och träningsvärk i armarna dagen efter.
En annan häst skojades det om att "Jaha har du honom? Då blir det blåsor i händerna idag!"
En lektion blödde en tjej i händerna (absolut inget ont om henne, hon red som hon blev tillsagd, och hon hade lite skav sedan dagen innan). Det ursäktades med att det behövdes på dom hästarna. Ja visst, blir alla lärda att rida på det viset, klart att hästarna blir sådana då.


Har nu bytt och är jättenöjd, så visst finns det hopp! Får återigen beröm för mina händer, och min sits, fick aldrig någon feedback överhuvudtaget på min sits på förra stället, det var liksom "korta tyglarna och driv mer"

På nya ridskolan strävar vi efter att rida med så små hjälper som möjligt, och precis som du skriver, lyssnar inte hästen tar man gradvis i mer, men det behövs inte på långa vägar så mycket som det krävdes på förra stället. Där låg redan minsta nivån så högt upp

 

[Araminta]

Jag tror en del av det upplevda problemet kan ligga i att ridlärare omöjligen kan hålla koll på alla elever konstant och därför ibland missar vad som föranlett en kraftigare/svagare hjälp. Jag upplever också att olika ridlärare har olika toleransnivå till hur mycket man får rida efter eget huvud inom övningarna, t.ex. om det ok att ta ner hästen i skritt när alla andra travar eller om man får lägga en volt när det är öppna längs långsidorna som egentligen gäller. Missar och missförstånd på dessa grunder skapar givetvis frustration hos ryttare som är vana vid en privatundervisning med ridlärarens odelade uppmärksamhet och/eller en större frihet under lektionerna.

 

[mackan]

TS : nu vet jag inte vad för nivå du rider på alls etc men det känns som du tycker du inte får tillräcklig uppskattning/ bekräftande på att "ditt" ridsätt är bra ? Jag förstår verkligen att ridskolor inte tycker att ryttarna tex ska ha sporrar i alla lägen eftersom det faktiskt ju är så att de måste se till sina hästar i ett helhetsperspektiv . Jag kan därför också se att de inte alltid heller tycker det är läge att ryttaren på "eget initiativ" tycker att starkare tag är lämpligt osv .
Ridskolehästarna ingår ju i en verksamhet där tanken givetvis är att ryttarna ska lära sig rida bättre och utvecklas . Men det är samtidigt inte ekvivalent med att ridskolan tycker att hästarna godtyckligt ska "skolas/ridas till" av lektionsryttarna .

Finns ju massor med ridskolor som har möjligheter att träna och tävla på lektionshästarna utanför vanlig lektionsridning.
Jag ser inte alls att ridskolor skulle ha förändrat ngt på senare år gällande grundtanken och filosofin runt vad som är god form och god ridning .

Kanske du vill ngt annat än lektionsridning faktiskt kan erbjuda dig ? Då kanske du kan vara medryttare där möjlighet att få rida privatlektioner för tränare finns tex ? Det blir ju en ganska stor skillnad att rida privat för tränare jmf med i grupp på ridskola .

 

[Mabuse]

Min förra ridskola var lite sån som du beskriver. Enligt mig. Ridlärarna tyckte säkert inte det, och dom andra i min grupp var så nöjda så, förutom en annan.

Red på en annan ridskola i min hemstad innan den, och fick då alltid beröm för mjuka, bra händer och lagom kontakt. Här hade jag aldrig tillräcklig kontakt. När jag en lektion gav mig fan på att hålla så hårt så att ridläraren blev nöjd och berömde mig, hade jag ont i händerna och träningsvärk i armarna dagen efter.
En annan häst skojades det om att "Jaha har du honom? Då blir det blåsor i händerna idag!"
En lektion blödde en tjej i händerna (absolut inget ont om henne, hon red som hon blev tillsagd, och hon hade lite skav sedan dagen innan). Det ursäktades med att det behövdes på dom hästarna. Ja visst, blir alla lärda att rida på det viset, klart att hästarna blir sådana då.


Har nu bytt och är jättenöjd, så visst finns det hopp! Får återigen beröm för mina händer, och min sits, fick aldrig någon feedback överhuvudtaget på min sits på förra stället, det var liksom "korta tyglarna och driv mer"

På nya ridskolan strävar vi efter att rida med så små hjälper som möjligt, och precis som du skriver, lyssnar inte hästen tar man gradvis i mer, men det behövs inte på långa vägar så mycket som det krävdes på förra stället. Där låg redan minsta nivån så högt upp

Rider ni med handskar? Om inte förstår jag att det blir blåsor, framförallt om man rider med såna vävtyglar som de flesta ridskolor har. Och träningsvärk är ju inte heller särskilt ovanligt - även om den kanske inte borde sitta i armarna, utan hellre i rygg/axlar, men det har ju mer med ryttarens teknik att göra. Titta på professionella ryttare, de har rejäla muskler i axlar och rygg, så det behövs en del styrka för att kunna rida ordentligt.

 

[Bambi]

(Min förra tråd blev borttagen, jag visste inte att man inte fick fråga explicit efter ridskolor. Jag håller frågan mer allmän.)

Jag har ridit på massa olika ställen, haft medryttarhästar och egen häst, men nu när jag vill testa ridskola igen så verkar det som mkt har ändrats. Är det så?

1. Lär man inte längre ut om eftergiftens betydelse för bärighet och samling? Jag får höra att jag ska sitta och hålla i hästens mun hela tiden och att tygeln aldrig får "glappa". Jag lättar av i tygeln ibland för att testa om hästen är bärig, samt mjuknar när den gör rätt, och gör den fel sen så får man helt enkelt ta en ny förhållning. Detta får jag inte göra för ridläraren.

2. Det verkar också som att man inte lär ut skalan med förstärkta hjälper, utan att alla sitter och rider med samma styrka på hjälper hela tiden? Jag börjar alltid med det minsta möjliga (vikt, muskelspänning) och om det inte fungerar så ökar jag ett snäpp (krama i tygeln, trycka med skänkeln) men fungerar inte det heller så ökar jag mer, i tygeln först genom tygeltag och sedan genom ett snabbt ryck uppåt om inget annat har fungerat, och ett tryck med sporre samt lägga till spö om inget annat ger reaktion. Och så beröm när hästen gör rätt. Sen börja om med lättaste hjälperna igen. Så fort jag använder nåt annat än medelhårda hjälper får jag kritik för att jag gör för lite eller för mkt.

Är dessa enkla principer borta från ridskolorna numera?

Jag kan inte tro att alla ridskolor skulle vara emot "konsekvent" ridning, däremot tänker jag att om du fått samma kritik på fyra (?) olika ställen ligger det förmodligen något i den. Du kanske inte har tillräckligt bra tajming. Man kan heller inte räkna med att rida en ridskolehäst med samma krav som en välriden privathäst - en ridskolehäst blir ju tyvärr tvungen att lära sig att inte lyssna på alla hjälper som ges, eftersom många ofta är felaktiga. Ridskolehästar är tappra och skall ridas med respekt - skall man rida till dem och korrigera skall man göra 110% rätt, annars är det verkligen oschysst.

Tänker lite som Mackan, får du inte till det någonstans är ridskola kanske inte rätt forum för dig. Det behöver ju inte vara något fel med det - ur många hästars perspektiv är det himla synd att det ens finns ridskolor...

 

[TheRedLightning]

Jag tror det beror helt på vem man rider för. Vill minnas att min ridlärare i början lärde mig hålla i tyglarna, då jag red med glapptyglar, fjädrade lite väl mycket. Tills vi kommit det nya steget där jag får lära mig att ge eftergift med innerhanden men ha kvar stödet i ytternhanden.
Jag skulle kunna tänka mig att på ridskolor kan det vara svårt att "hinna med" allt, speciellt om grupperna är för stora osv, men egentligen borde det inte vara så. Tror nog mer det beror på vem man rider för.

 

[Cherarriduracell]

ur många hästars perspektiv är det himla synd att det ens finns ridskolor...

Kan du förtydliga vad du menar här?

Jag kan tänka mig att det vore väldigt mycket mer synd om väldigt många fler hästar om det inte fanns ridskolor, det är därför jag undrar.

 

[Mabuse]

Jag kan inte tro att alla ridskolor skulle vara emot "konsekvent" ridning, däremot tänker jag att om du fått samma kritik på fyra (?) olika ställen ligger det förmodligen något i den. Du kanske inte har tillräckligt bra tajming. Man kan heller inte räkna med att rida en ridskolehäst med samma krav som en välriden privathäst - en ridskolehäst blir ju tyvärr tvungen att lära sig att inte lyssna på alla hjälper som ges, eftersom många ofta är felaktiga. Ridskolehästar är tappra och skall ridas med respekt - skall man rida till dem och korrigera skall man göra 110% rätt, annars är det verkligen oschysst...

Ridskolehästar brukar bli väldigt bra på att sortera sina ryttare - det går fort, de första fem minuterna kanske i sadeln, så har hästen dragit sina slutsatser om hur känslig den behöver vara, och hur mycket av dina hjälper som det är vettigt att lyssna på. Ridskolehästar kanske är lite mer uppmärksamma på ryttaren än hästar som bara rids av en enda person, men det är ju verkligen långt ifrån alla privatryttare som rider så bra att deras hästar aldrig får några felaktiga signaler... Så det är knappast unikt för ridskolehästar. Dock brukar ju ridskolehästar inte ha några problem att plocka fram känsligheten igen när de får en skickligare ryttare i sadeln.

 

[Bambi]

Kan du förtydliga vad du menar här?

Jag kan tänka mig att det vore väldigt mycket mer synd om väldigt många fler hästar om det inte fanns ridskolor, det är därför jag undrar.

Hahaha, ja du, det blev lite galghumor över din kommentar - de stackars ridskolehästarna får offra sig för resten i ett sorts "största maximala nytta"-resonemang. Men visst ligger det något i det - kanske besparas många andra hästars lidande tack vare ridskolehästarna. Min tränare brukar säga att alla förstör X antal hästar innan det vänder och man börjar förbättra de hästar man rider. Alla kommer inte till den punkten heller, såklart.

Vad jag menar är att ridskolelivet är ofta väldigt illa anpassat för att göra en häst lycklig. Mycket stök, massor av människor, okunniga ryttare. De tränas att bli avtrubbade genom dålig ridning, arbetar i fel form, får dunsar i ryggen och ryck i munnen.

Det är inte helt enkelt att se alternativ till ridskolor, förstås. När jag var yngre och red på ridskola red jag alltid mycket privat parallellt och utvecklades snabbare som ryttare på det sättet. Nu när jag är nästan 30 och har egen häst sen många år har jag ett synsätt där repekt för hästen och dess natur är det centrala. Jag skäms fortfarande när jag tänker på hur jag betedde mig ibland som yngre; tyckte jag var duktig som satte hårt mot hårt med ridskolehästar som bara ville vara ifred. Det är ett alternativ - att rida privat på välridna hästar som inte tar skada av att skuffa tillrätta en orutinerad ryttare då och då. Eller att skaffa en egen, trygg häst och öva på med en bra tränare. Dyra alternativ ja, men det skulle sannolikt bespara hästarna lidande.

 

[Tatami]

Oj vad många svar Nej, det är nog bara att inse att ridskola kanske inte är min grej, när man blivit van vid privatlektioner för duktiga tränare på en häst man kan finlira på och ta ansvar för helheten på.

Men det ska sägas att jag ändå tycker att det går relativt bra där jag rider nu (i brist på medryttarhäst) och att även om det verkar som de flesta hästarna blivit lite "starka" av den ridningen som lärs ut så går det ofta finfint i slutet av lektionen, när jag fått vara lite mjuk.

Det som frustrerar mig och som är anledningen till att jag inte kommer fortsätta nästa termin är att ridläraren verkar tycka att jag gör fel, när jag i större delen av mitt liv fått höra att det är rätt och märker att det funkar.

Om någon undrar så har jag mkt samma filosofi och åsikter som i Markus Ridhandbok. Ska också tilläggas att ridskolan jag rider på nu är enbart för ryttare på minst LA-nivå och många hästar tävlas regelbundet. Därför trodde jag det skulle vara bra. Men jag får försöka hitta en medryttarhäst igen tror jag, bara svårt att hitta nån häst som kommit en bit i utbildningen.

Tack för er input, jag fortsätter följa tråden!

 

[Bambi]

Ridskolehästar brukar bli väldigt bra på att sortera sina ryttare - det går fort, de första fem minuterna kanske i sadeln, så har hästen dragit sina slutsatser om hur känslig den behöver vara, och hur mycket av dina hjälper som det är vettigt att lyssna på. Ridskolehästar kanske är lite mer uppmärksamma på ryttaren än hästar som bara rids av en enda person, men det är ju verkligen långt ifrån alla privatryttare som rider så bra att deras hästar aldrig får några felaktiga signaler... Så det är knappast unikt för ridskolehästar. Dock brukar ju ridskolehästar inte ha några problem att plocka fram känsligheten igen när de får en skickligare ryttare i sadeln.

Jag tycker att ditt resonemang är lite förmänskligande av hästen. Att den skulle "sortera" ryttare är tveksamt och att ridskolehästen skulle vara känsligare är helt tvärtemot vad jag tror. Ridskolehästar är hjältar i mina ögon, som öht står ut utan att skicka av ryttaren många gånger.

Det du kallar sortera skulle jag snarare säga är beviset på att hästen gör rätt SÅ FORT den får en CHANS, dvs med en ryttare som gör rätt och är tydlig. Det tragiska i hur den beter sig med resten är inlärt, då den inte har möjlighet att göra rätt, för att ryttaren är otydlig eller gör fel. Många ridskolehästar blir också "energisparare" med tiden för att de är trötta, saknar motivation och kanske har ont.

Min häst har gått i verksamhet innan jag köpte henne. Hon är het och energisk och det tog låång tid att skapa en relation till henne och få henne att våga lita på hjälperna. Som het häst hade hon fått mycket slit i munnen och sänkt sin rygg. Jag önskar inte henne att ridas på det sättet igen. Det är heller inte naturligt för hästen att ha hur många relationer som helst. Med alla hästar jag ägt har jag upplevt att de finner stor trygghet och även glädje i att ha sin egen människan. De blir positiva och tillgivna.

 

[miss_lillamy]

Hahaha, ja du, det blev lite galghumor över din kommentar - de stackars ridskolehästarna får offra sig för resten i ett sorts "största maximala nytta"-resonemang. Men visst ligger det något i det - kanske besparas många andra hästars lidande tack vare ridskolehästarna. Min tränare brukar säga att alla förstör X antal hästar innan det vänder och man börjar förbättra de hästar man rider. Alla kommer inte till den punkten heller, såklart.

Vad jag menar är att ridskolelivet är ofta väldigt illa anpassat för att göra en häst lycklig. Mycket stök, massor av människor, okunniga ryttare. De tränas att bli avtrubbade genom dålig ridning, arbetar i fel form, får dunsar i ryggen och ryck i munnen.

Det är inte helt enkelt att se alternativ till ridskolor, förstås. När jag var yngre och red på ridskola red jag alltid mycket privat parallellt och utvecklades snabbare som ryttare på det sättet. Nu när jag är nästan 30 och har egen häst sen många år har jag ett synsätt där repekt för hästen och dess natur är det centrala. Jag skäms fortfarande när jag tänker på hur jag betedde mig ibland som yngre; tyckte jag var duktig som satte hårt mot hårt med ridskolehästar som bara ville vara ifred. Det är ett alternativ - att rida privat på välridna hästar som inte tar skada av att skuffa tillrätta en orutinerad ryttare då och då. Eller att skaffa en egen, trygg häst och öva på med en bra tränare. Dyra alternativ ja, men det skulle sannolikt bespara hästarna lidande.

Oj vad man kan tycka olika! Jag tycker precis tvärt om! Många ridskolehästar har det betydligt bättre än många privathästar. Ridskolehästarna får gå i flock ett visst antal timmat om dagen, dom får ett varierat arbete i veckorna med både bommar, dressyr, uteritter och ibland lite lekar och barbacka. Men om det är en häst som inte vill hoppa, så kan den göra annat arbete istället. Det brukar också finnas elever på ridskolan som sköter och älskar hästarna. Dessutom finns det kunnig personal som ser till foderstater, sköter om hästarna, anpassar utrustning och arbete för varje individ.

Så jag anser att överlag har ridskolehästar det bättre än många privathästar.


Jag tycker att du har en väldigt tråkig attityd. Det är DU som satte hårt mot hårt mot ridskolehästarna, jag tror inte att många elever gör så idag. Jag tycker också att du ska sluta på ridskolan, för hästarna behöver besparas för sådana som dig.

 

[Blimblom]

Rider ni med handskar? Om inte förstår jag att det blir blåsor, framförallt om man rider med såna vävtyglar som de flesta ridskolor har. Och träningsvärk är ju inte heller särskilt ovanligt - även om den kanske inte borde sitta i armarna, utan hellre i rygg/axlar, men det har ju mer med ryttarens teknik att göra. Titta på professionella ryttare, de har rejäla muskler i axlar och rygg, så det behövs en del styrka för att kunna rida ordentligt.

Japp, dom som skojade om blåsor red med handskar

Vet att det krävs styrka för att rida, har haft gott om go träningsvärk i rygg, axlar och mage.
Men ont i händer och träningsvärk i armar när jag fick beröm för bra kontakt och att hästen gick fint känns fel. Jag har iaf aldrig fått rida på det sättet innan eller efter den ridskolan, och skulle inte vilja göra det igen heller.
Kanske var hästarna som gick så för svåra för mig att kunna rida i form, men då borde lösning inte varit att dra ihop dom på det sättet så att dom bara la sig på bettet, och som ridlärare berömma mig att det då såg bra och fint ut, och lämna mig med det? Det är jättekonstigt, tycker jag iaf..

Just den hästen fick tas bort pga återkommande hältor, som tillslut aldrig gick över. Han var inte den enda som blev halt under dom ynka två åren jag red där.

Fick även lära mig att såga för att hästen skulle sänka huvudet! Trevlig ridning...