Hej! Jag har sedan cirka 5 år tillbaka varit deprimerad mer eller mindre och jag känner inte igen mig själv från när jag inte var det. Ingenting är roligt, jag ser inget gott i världen och allt känns verkligen bara tomt och meningslöst. Jag har precis flyttat till en ny stad, jag har ingen familj här, inte lyckat skaffat några nya kompisar. Det känns verkligen som att det är något fel på mig, folk tycker inte om mig utan jag måste verkligen kämpa. Dem vännerna jag har kvar har jag inte så mycket kontakt med nu när jag är i den nya staden. Jag upplever själv att jag har lätt social fobi och svårt att prata med människor just nu vilket inte gör det bättre. Jag känner mig så ensam i den nya staden och vet inte vad jag ska ta mig till. Har även en kronisk sjukdom som gör allt svårare och som jag inte får hjälp med som också gör livet så mycket svårare. Har knappt gått på mina föreläsningar och redan missat tentor. Kan inte sova, har vänt på mitt dygn så att jag sover till cirka 14 varje dag och vågar inte ta mediciner på grund av att det kan göra min kroniska sjukdom värre. Försöker plugga men jag känner mig så dum och som att jag aldrig kommer klara det. Känner att jag inte kan flytta hem heller på grund av att jag inte har så mycket mer där och har aldrig kunnat behålla ett heltidsjobb. Vet inte vad jag ska ta mig till, känns som att det inte finns en väg ur det här och självmordstankar börjar komma mer och mer trots att jag verkligen inte vill skada min familj på det sättet. Mår så dåligt, vill bara ha nya vänner och ett bra liv men med min sjukdom, sociala fobi och att jag känner mig allmänt annorlunda och konstig känns det hopplöst. Jag har inte ens några intressen eller personlighet längre.