Vad ska man göra om det känns som att all ens vakna tid går åt till att längta efter bebis? (drömmer visserligen mycket om det i olika former på nätterna också...) Jag sitter och räknar ÄL och dagar hit och dit så jag är alldeles snurrig.... Vi har bara försökt aktivt i två månader, men det känns ju som en eeeevighet För att inte tala om väntan på nästa mens!! Suck, vad trött jag blir på mig själv... Och det enda man hör är "Tänk inte på det, så kommer det så småningom". Men hur lätt är det att inte tänka på det då?? Känns som att hela mitt liv går åt till att fokusera på barnalstrande. Jag vill inte ha det så! Jag vill att det ska vara ett "hoppsan!" när det väl blir. Men jag har ju superkoll på allt. Och sen börjar det komma konstiga tankar som "tänk om jag inte ens kan bli gravid" och "tänk om jag inte har ÄL när jag tror" osv....
Kan ni vara snälla och tala om för min hjärna att sluta tänka på bebisalstrande, tack!!
//Destiny
Kan ni vara snälla och tala om för min hjärna att sluta tänka på bebisalstrande, tack!!
//Destiny