Sv: Länga med bibehållen takt.
Den egentliga skillnaden är ju tempot = steglängd.
Det blir väldigt svårt för dig och mig att diskutera, då vi har helt olika begreppsvärld. Du refererar ofta till Svenska ryttare och jag kommer ur en tysk/klassisk skola.
Det du tar för givet som sanningar - är inte sanningar för mig.
Jag har andra förebilder, som jag tycker har väldigt mycket bättre koll än P & P
Rent biomekaniskt är samling ( en del av den) en böjning av bakbenets leder ffa. SL - leden (mellan bäcken och länd).
Vilken vinkel denna led har påverkar hur mycket bär- respektive skjutkraft hästen kan utveckla.
Denna led är den springande punkten sas.
En första böjning/placering i denna led krävs för en så simpel sak som framåt - nedåt, den är extremt liten, men en liten större sån böjning krävs för mellan trav och en större för ökad trav.
Om man har känt skillnaden mellan en häst som går på bogarna och en häst som är självbärig så vet manju att hästen antingen kan gå som en skotkärra och skyffla på med bakbenen,
eller kan börja bära även bak.
Rent biomekaniskt sker detta genom att böja böja denna SL led (påverkar även de andra lederna i bakbenet) vinkla om bäckenet så att bakbenen belastas UNDER hästen istället för BAKOM - så att det överhuvudtaget GÅR att flytta vikt bakåt. Udo Bürger kallar detta mycket passande BÖJGÅNG
Och är seg 1 i grudnutbidlningen av hästen.
Det tyskarna skäller på oss för (nåja skälla är ett starkt ord för ett så artigt folk) är at vi grundutbildar våra hästar fel.
Vi får inte till det där första steget i utbildningen och följdaktligen får vi större och större problem ju längre upp i klasserna vi kommer.
I min välrd så är inte samling en av och på knapp. Utan en ökning av böjgången
En självbärig häst är rent språkmässigt ett mellanting, mellan att gå på bogarna och börja samla sig. Men rent biomekaniskt så har den redan igång BÖJGÅNGEN = den samlande mekaniken
En självbärig häst har altså redan den tagit 1 steg mot att så småningom kunna samla sig.
För att behålla sin självbäriget ( balans = renhet i takten) i en längre form med ökat tempo ( steglängd) så måste hästen rent muskulärt kompensera de krafter som vill placera den i framvikt.
Det är det den samlande halvhalten ber om.