Lämna?

[viol]

Anonymt nick pga känsligt!

Hej! Jag har en tuff situation som jag skulle behöva stöd i! För att sammanfatta så kort jag kan (det blev visst inte så kort...):
Min pojkvän, som jag varit tillsammans med i drygt ett år, tittar på våldtäktsporr. Han berättade om det här för
några månader sen, tillsammans med väldigt explicita extrema fantasier han har haft som yngre. Har också visat porren för mig. Jag la locket på och försökte låtsas som att det inte var jobbigt, men det var det.

Det har också influerat vårt sexliv då jag kände mig pressad att (obs. låtsades som att jag tyckte att det var okej/lurade mig själv till det) gå med på vissa våldsamma inslag i vår sex. Har nu sagt ifrån så det sker inte längre. Han kan dock fortfarande bli väldigt hård och kall och liksom aggressivt kåt när han blir det, ta tag i mig på ett hårt sätt. Han har tidigare flera gånger tagit strypgrepp på mig i en sån situation. Alltså t.ex. jag står och borstar tänderna, han ser mig naken, blir kåt kommer fram tar strypgrepp. Sa ifrån så han har slutat med det också. Känner att sex är väldigt ångestladdat för mig just nu, så vill inte ha sex. Han håller dock fortfarande på och trugar och frågar om jag ”inte bara kan ta på honom lite”/säger att han måste runka och påpekar att han är kåt.

Till saken hör att jag själv blivit våldtagen och han vet hur mycket det påverkar mig. För en månad sen ungefär berättade jag för honom att jag tyckte att det var jobbigt med hela porrgrejen, han har nästan varje gång vi pratat om det sen dess gått in i försvar och sagt väldigt jobbiga grejer. Ett axplock: gång på gång påpekat hur jobbigt det här är för honom ”förstår du inte hur mycket jag skäms och hur jobbigt det här blir för mig att jag tydligen gjort fel”, att han säger att jag bara tycker att det är jobbigt för att jag blivit våldtagen, att jag är överkänslig, att killar måste runka och han kan bara runka till det, att han inte fattar varför han inte ska kolla på det, att det blir en stor uppoffring för honom att sluta. Han har också sagt problematiska saker om våldtäkter generellt. Vissa saker har han tagit tillbaka efteråt men tydligt är att han liksom stänger av sin empati och visar att han inte förstår den skada som de tjejer som förnedras i filmerna utsätts för. Han fattar inte heller hur han ska laga det här och har frågat mig om hur man ber om ursäkt. Han har också sagt att jag har svikit honom som inte berättat om det här tidigare, att det är ett lika stort svek som det han utsatt mig för.

Han mår också väldigt dåligt just nu pga en livkris men lägger över ansvar på mig. Han blir väldigt ”odräglig”, jag tänker att det inte är lätt när man mår dåligt men det blir ju inte bra. Jag kan ju vara snäll fastän jag mått otroligt dåligt i perioder. Han har också sagt att han inte vet om det är nån mening med att leva om jag lämnad honom. Han håller också på och spelar ”djävulens advokat” när vi diskuterar saker, om politik t.ex. fastän vi tycker likadant, vilket blir så otroligt slitigt när jag bara vill ha ett vardagssamtal om diverse saker. Kan fortsätt länge länge med det inte är bra. Orkar inte med det här längre och vill lämna. Men är orolig inför det. Vill gärna ha stöd! Tack för att du läst!

 

[tanten]

vad är du orolig för ska hända om du gör slut?

För göra slut finns det ingen tvekan om. En relation ska få dig att må bra, vara trygg och glad.

 

[Modest]

Du gör helt helt helt rätt i att lämna. Heja dig!

 

[Aviello]

Jag vill bara lämna en liten varning (som ni vet) att det är som farligast om en kvinna vill lämna en situation, bara så du verkligen tänker efter och kanske har någon med dig när du säger att du vill gå. Det låter ju som att din pojkvän inte tvekar inför våld i fantasin, jag blir rädd att vägen dit i verkligheten kanske inte är så lång som man vill tro.

Inte att du inte ska lämna, där stödjer jag dig till hundra procent och mer för det där låter inte bra någonstans, men ha någon med dig om du kan eller gör det i en sån situation att han inte kan hålla dig kvar med våld. Enda jag säger. Var rädd om dig!! heart

 

[Krystalline]

Bor ni tillsammans? Sitter du fast på något sätt? Hur kan vi hjälpa dig?

 

[Flixon]

All pepp härifrån, han låter inte som en särskilt trevlig person och definitivt inte någon jag skulle vilja leva med! Är du rädd för själva uppbrottet med honom? Det är helt okej att packa sina saker, dra och sen skicka ett sms om att du lämnat. Din säkerhet är viktigast! Behöver du praktiskt stöd på något vis, så är vi många här som kommer ställa upp.

 

[TinyWiny]

Bor ni tillsammans? Sitter du fast på något sätt? Hur kan vi hjälpa dig?

Undrar detsamma! Att du ska gå är det ingen tvekan om.

 

[TheRedLightning]

Jag hade valt att lämna, sen va han gör med sitt liv när ni inte är tillsammans längre är inte ditt ansvar (tänkte på det där du skrev om att han sagt att det inte var värt å leva om ni inte var ihop).

Ser att du fått bra tips om hur du kan gå tillväga om du väljer att lämna.
Jag tror inte att den relationen går att rädda, i en relation är kommunikation A och O i just det här fallet verkar den inte riktigt fungera.

Va rädd om dig och lycka till.

 

[viol]

Tack så mycket alla! Det värmer väldigt mycket att höra det ni säger, att ni tycker att det är rätt att lämna och allt pepp! Buke är verkligen så jäkla fint!

Också skönt att jag inte är helt knäpp som är orolig för att han skulle bli farlig, ang att det är vanligt att män blir farliga vid uppbrott!

Det jag är orolig för är att han ska bli arg och gå in i affekt och skada grejer och/eller mig. Han har en tendens att bli väldigt arg och sluten, sen så är han så att han absolut inte ser sig själv som en skadlig person, han tycker han är vettig och tar avstånd från män som skadar andra (vilket är lite intressant i denna kontext...). Så vet inte om min oro är obefogad. Men magkänslan känns inte bra. Är i alla fall helt säker på att han kommer bli arg, hur det tar sig i uttryck vet jag inte. Han kanske också blir destruktiv mot sig själv. Men är kluven, jag kanske är överkänslig/onödigt rädd?

Vi bodde ihop fram tills nyligen men flyttade därifrån för ett kort tag sen (han var införstådd, jag skyllde på jobb-avstånd). Hämtade mina sista grejer där häromdagen (han är inte informerad om det, han är borta ett par dagar så passade på). Så har inget rent praktiskt kvar förutom några saker han har som är mina!

 

[Verdandi]

Du tar rätt beslut som avslutar er relation.

Kanske kan du använda något av nedan. Se det som ett förslag:
För din egen skull tänk igenom så att du har en plan runt praktiska saker och olika scenarion som kan uppstå t.ex. att du har någonstans att ta vägen, hur du tar dig dit, vänner som kan stötta osv.

Ge honom inte mer information än du behöver. Tänk ut vad du vill säga och håll dig till det. T.ex. "Jag har funderat och jag mår inte bra i vårt förhållande, så därför vill jag avsluta det". Kommer frågor så fortsätt hålla dig till det du bestämt dig för att säga dvs. att du inte mår bra. Och repetera det igen om det behövs. Då fastnar du inte i något förklaringsläge där han får övertaget.

Behåll lugnet och var saklig. Tänk dig att du är en riktigt torr fakta-tant som bara presenterar vädret. Han ska inte få dig ur balans.

Det här betyder inte att du inte har känslor, eller inte respekterar honom. (Han respekterar uppenbarligen inte dig!) Men du får kanske mer egen kontroll och kraft i situationen med en person som inte beter sig schysst.

 

[Asko]

Tack så mycket alla! Det värmer väldigt mycket att höra det ni säger, att ni tycker att det är rätt att lämna och allt pepp! Buke är verkligen så jäkla fint!

Också skönt att jag inte är helt knäpp som är orolig för att han skulle bli farlig, ang att det är vanligt att män blir farliga vid uppbrott!

Det jag är orolig för är att han ska bli arg och gå in i affekt och skada grejer och/eller mig. Han har en tendens att bli väldigt arg och sluten, sen så är han så att han absolut inte ser sig själv som en skadlig person, han tycker han är vettig och tar avstånd från män som skadar andra (vilket är lite intressant i denna kontext...). Så vet inte om min oro är obefogad. Men magkänslan känns inte bra. Är i alla fall helt säker på att han kommer bli arg, hur det tar sig i uttryck vet jag inte. Han kanske också blir destruktiv mot sig själv. Men är kluven, jag kanske är överkänslig/onödigt rädd?

Vi bodde ihop fram tills nyligen men flyttade därifrån för ett kort tag sen (han var införstådd, jag skyllde på jobb-avstånd). Hämtade mina sista grejer där häromdagen (han är inte informerad om det, han är borta ett par dagar så passade på). Så har inget rent praktiskt kvar förutom några saker han har som är mina!

Super att du redan bor själv! Om du orkar och känner för det så kanske du kan ringa honom för att avsluta förhållandet istället för att prata ansikte mot ansikte. Om han frågar om ni kan mötas för att prata, kanske be om öppen officiell plats eller rent och slätt säga nej, jag är rädd för din reaktion. Så behöver du inte träffa honom igen tänker jag?
Heja dig och var rädd om dig

 

[Mia_R]

Träffa honom aldrig ensam, ha alltid någon med dig och som redan sagts, träffas ute på någon offentlig plats och inte bakom stängda dörrar. En släkting var så rädd för sitt ex att hon alltid bad mig vara med om hon visste han skulle komma för då vågade han inte göra något.

 

[Tonto]

Tack så mycket alla! Det värmer väldigt mycket att höra det ni säger, att ni tycker att det är rätt att lämna och allt pepp! Buke är verkligen så jäkla fint!

Också skönt att jag inte är helt knäpp som är orolig för att han skulle bli farlig, ang att det är vanligt att män blir farliga vid uppbrott!

Det jag är orolig för är att han ska bli arg och gå in i affekt och skada grejer och/eller mig. Han har en tendens att bli väldigt arg och sluten, sen så är han så att han absolut inte ser sig själv som en skadlig person, han tycker han är vettig och tar avstånd från män som skadar andra (vilket är lite intressant i denna kontext...). Så vet inte om min oro är obefogad. Men magkänslan känns inte bra. Är i alla fall helt säker på att han kommer bli arg, hur det tar sig i uttryck vet jag inte. Han kanske också blir destruktiv mot sig själv. Men är kluven, jag kanske är överkänslig/onödigt rädd?

Vi bodde ihop fram tills nyligen men flyttade därifrån för ett kort tag sen (han var införstådd, jag skyllde på jobb-avstånd). Hämtade mina sista grejer där häromdagen (han är inte informerad om det, han är borta ett par dagar så passade på). Så har inget rent praktiskt kvar förutom några saker han har som är mina!

Du är absolut inte överkänslig eller önödigt rädd. Det låter som en hemsk situation och som om du verkligen borde avsluta relationen. Som flera har sagt; träffa honom absolut ALDRIG någonsin ensam igen, ha alltid med dig någon om du måste träffa honom eller hämta något kvarblivit i hans bostad.

 

[Riru]

Bor ni långt ifrån varandra? Om inte, kan du i så fall övernatta hos någon du känner/familj ett tag ifall han skulle få för sig att komma över?
Jag hade inte gått med på att träffas för att prata efteråt med en sån person. Prata skulle för mig i så fall få ske på telefon eller sms.

 

[Ciccio]

Instämmer med alla här ovan och tycker självklart du ska ta hand om dig själv först och främst och inte ha fokus på hur han mår och inte ta ansvar för hans beteende.

Men. Om du tror att du orkar senare. Finns det någon du har förtroende för i hans närhet? Någon familjemedlem eller kompis till honom som är vettig och stabil? Någon skulle behöva prata med honom om att söka hjälp för sina tankar och sitt beteende. Det låter inte som att han har koll på läget och sina egna gränser.

Observera att det inte är ditt ansvar som sagt, du ska se till dig själv först nu! Och att du pratar med honom om det är helt olämpligt. Men går det att lämpa över ansvaret på någon annan som han har förtroende för, som kan förmå honom att inse att hans beteende inte är sunt och potentiellt farligt?

 

[Snubbelfot]

Det du beskriver är för jävligt på så många plan, inte heller jag ser några rimliga alternativ till att lämna den relationen så snart det bara går!

 

[Riru]

Instämmer med alla här ovan och tycker självklart du ska ta hand om dig själv först och främst och inte ha fokus på hur han mår och inte ta ansvar för hans beteende.

Men. Om du tror att du orkar senare. Finns det någon du har förtroende för i hans närhet? Någon familjemedlem eller kompis till honom som är vettig och stabil? Någon skulle behöva prata med honom om att söka hjälp för sina tankar och sitt beteende. Det låter inte som att han har koll på läget och sina egna gränser.

Observera att det inte är ditt ansvar som sagt, du ska se till dig själv först nu! Och att du pratar med honom om det är helt olämpligt. Men går det att lämpa över ansvaret på någon annan som han har förtroende för, som kan förmå honom att inse att hans beteende inte är sunt och potentiellt farligt?

Eller så kan det få honom att inse att han beter sig olämpligt. Jag fick kontakta en familjemedlem pga självmordshot när jag lämnade och han blev förbannad då "han inte menade allvar". Fick honom iaf att sluta hota med det och spela på mitt samvete.
Så kan vara bra att ha det som plan om nåt liknande skulle hända här.

 

[Flixon]

Tack så mycket alla! Det värmer väldigt mycket att höra det ni säger, att ni tycker att det är rätt att lämna och allt pepp! Buke är verkligen så jäkla fint!

Också skönt att jag inte är helt knäpp som är orolig för att han skulle bli farlig, ang att det är vanligt att män blir farliga vid uppbrott!

Det jag är orolig för är att han ska bli arg och gå in i affekt och skada grejer och/eller mig. Han har en tendens att bli väldigt arg och sluten, sen så är han så att han absolut inte ser sig själv som en skadlig person, han tycker han är vettig och tar avstånd från män som skadar andra (vilket är lite intressant i denna kontext...). Så vet inte om min oro är obefogad. Men magkänslan känns inte bra. Är i alla fall helt säker på att han kommer bli arg, hur det tar sig i uttryck vet jag inte. Han kanske också blir destruktiv mot sig själv. Men är kluven, jag kanske är överkänslig/onödigt rädd?

Vi bodde ihop fram tills nyligen men flyttade därifrån för ett kort tag sen (han var införstådd, jag skyllde på jobb-avstånd). Hämtade mina sista grejer där häromdagen (han är inte informerad om det, han är borta ett par dagar så passade på). Så har inget rent praktiskt kvar förutom några saker han har som är mina!

Lyssna på din magkänsla, kör inte över dig själv genom att tänka att det "kanske inte är så farligt". Ta det säkra före det osäkra i det här läget! Ha en vän med/träffas på en offentlig plats/avsluta via telefon. Ta hand om dig!

 

[Vallmo]

Ännu ett manssvin. Jag blir så jävla trött på dom.
Vad skönt att du har eget boende.
Inget av det du berättar är ok.
Stry alla kontakter med honom nu

 

[Mixoman]

Det finns de som har den här typen av fantasier, lever ut det i rollspel men som i övrigt är välfungerande personer och som inte kan tänka sig att genomföra det utan samtycke som en del i en lek.

Han tillhör inte den kategorin.

Ta hjälp av omgivningen och avsluta relationen så fort du kan.