Lämna tre (eller fler) hundar ensamma

[AraSlei]

Vissa kombinationer kan ju självklart innebära en risk, där även ett litet gruff kan få stora konsekvenser.

Ja, framförallt kombinationen liten och stor hund skulle jag inte lämna ensamma om jag inte var absolut tvungen.
Sedan beror det så klart på vilka möjligheter man har - vi har tre hundgårdar till tre hundar och då är valet inte så svårt. När en fjärde hund kommer in i familjen kommer vi troligtvis inte att bygga en fjärde hundgård utan ha två stycken tillsammans.

 

[Nepenthe]

Ja, framförallt kombinationen liten och stor hund skulle jag inte lämna ensamma om jag inte var absolut tvungen.
Sedan beror det så klart på vilka möjligheter man har - vi har tre hundgårdar till tre hundar och då är valet inte så svårt. När en fjärde hund kommer in i familjen kommer vi troligtvis inte att bygga en fjärde hundgård utan ha två stycken tillsammans.

Beror på ras ändå, vi har settrar tillsammans med cockrar och en DSG

 

[AraSlei]

Beror på ras ändå, vi har settrar tillsammans med cockrar och en DSG

Mnja, individer snarare än ras kanske. Jag skulle nog ändå inte lämnat en stor hund med en liten, men det är ju fritt fram att göra som man vill Allt som oftast går det ju bra.

 

[Nepenthe]

Mnja, individer snarare än ras kanske. Jag skulle nog ändå inte lämnat en stor hund med en liten, men det är ju fritt fram att göra som man vill Allt som oftast går det ju bra.

Jo men det är ju skillnad på dådkraft på en setter och en vorsteh t.ex.
Men jag håller med dig, man ska göra det som känns bäst för sig själv!

 

[Åsa A]

Våra fyra beauceroner (3 kastrerade hanar, 1 ungtik) går inte ihop hur som helst ens när vi är hemma - de två bröderna på 12 år har inte funkat ihop på typ 7 år tyvärr. Tidigare har den yngsta hanen och den andra brodern gått bra ihop men den äldre har blivit lite tjurig på gamla dagar (tror inte det är pga ålder/smärta eller så, han har alltid haft mycket åsikter och alla hans personlighetsdrag har liksom blivit lite mer utpräglade med stigande ålder) så även han får ha sitt eget område inomhus nu. Inte helt optimalt men kommer ju heller inte att vara så i evigheter då gamlingarna ju inte kommer att leva för evigt, hur mycket jag än skulle önska det.

Yngre hanen (6 år) och ungtiken (1 år) funkar utmärkt ihop och jag ser ingen anledning att dela på dem, tvivlar på att det finns minsta risk för slagsmål pga resurser eller så. Delar bara på dem när de får ben eftersom unga damen förmodligen skulle försöka stjäla från sin morbror/farbror. Kommer att dela på dem när hon löper också, må vara att han är kastrerad, men det hindrar ju inte att han kommer att vara intresserad.. hon har dock inte löpt ännu så vi vet inte hur intressant det blir, men gissningsvis behöver vi bara dela på dem under höglöpet.

En god vän har två tikar som är väldigt bra vänner, funkar ihop i alla lägen, men två gånger har de rykt ihop med varandra i hundgården med rätt mycket skador som följd. Finns inte minsta tjafs mellan dem annars, tvärtom vill de gärna tillbringa tiden tillsammans och gillar inte riktigt att vara i varsin hundgård även om det är alldeles intill varandra, men av någon anledning har det alltså hänt två gånger (med några års mellanrum) att de har slagits och nu vågar inte ägarna chansa fler gånger. Det är ju omöjligt att veta vad som utlöst det och med tanke på hur fint hundarna funkar ihop annars skulle man aldrig tro att det skulle hända, men tja.. det gjorde det.

Sen tror jag faktiskt att ras spelar in till viss del, även om det kanske till större del är individberoende, men jag tror ändå att rasen har en viss påverkan. Vissa raser är helt enkelt mindre benägna att börja bråka.

 

[AraSlei]

Jo men det är ju skillnad på dådkraft på en setter och en vorsteh t.ex.
Men jag håller med dig, man ska göra det som känns bäst för sig själv!

Ja, det är det ju absolut. Det behöver ju inte vara just dådkraft och skärpa som ställer till det dock, en kompis hundar började t ex slåss i hundgården under ett åskoväder. Båda två är veka och försiktiga hundar, men den ena är rejält åskrädd och det var förmodligen det som utlöste bråket. Turligt nog ilkörde ägarna hem när de märkte att det var åska på gång, men båda hundarna hann få skador som behövde sys.

 

[Ja88]

Ja, efter många års erfarenhet av att ha flertalet hundar (terrier) så sitter det i ryggmärgen att inte lämna dem fler än två tillsammans inne eller i hundgårdarna. Det går bra tills den dagen det inte går bra längre och tanken på vilken syn som skulle kunna möta en då är avskräckande.

 

[Miao]

Jag håller med det @AraSlei skriver, jag skulle inte lämna hundar med för stor storleksskillnad ensamma tillsammans, det behöver ju inte ens vara så att de börjar slåss för att den mindre ska råka bli skadad vid ex lek (t.ex översprungen) eller klämd om de ska ta sig ut genom en hundgårdsdörr samtidigt.

Sen kollar jag mest till individ (och till viss del ras och kön) när jag bestämmer vilka hundar som får vara tillsammans "ensamma", utan översyn av människa.

 

[Kivina]

Mina hundar är alltid åtskilda när jag inte är hemma. Tiken har massor av integritet och vill inte ha närhet mer än när hon själv väljer det. Unga hanen är däremot ett plåster och bara inte kan låta henne vara i fred. Tiken har bitit ifrån några gånger när han inte lyssnat på tillsägelser, för det gör han inte alltid...

 

[Nepenthe]

Men att en stor hund klämmer en liten i dörren t.ex kan ju hända närsomhelst om de är stressade?

Våra hundar är väl motionerade innan de ska vara ensamma så det naturliga för dem är att just vila. Det är en balanserad flock och de respekterar varandra. De har inga ovanliga rädslor (åska?) och de får vara där de är trygga.

 

[Miao]

Men att en stor hund klämmer en liten i dörren t.ex kan ju hända närsomhelst om de är stressade?

Jodå, men om vi ponerar att det värsta inträffar och klämningen blir så illa att det skulle krävas ex veterinärvård eller omplåstring, så finns det ju ingen människa där som kan åtgärda detta direkt om det är så att hundarna är ensamma hemma.

Man kan aldrig vara 100% säker på att klara sig från skador, och man bör ju heller inte gå runt och oroa sig över alla saker som KANSKE kan hända (då hade man inte haft tid till så mycket annat ). Men personligen väljer jag att minimera sådana skaderisker så mycket jag kan, genom just det att inte ha hundar med för stor storleksskillnad ihop ensamma.

 

[Nepenthe]

Jodå, men om vi ponerar att det värsta inträffar och klämningen blir så illa att det skulle krävas ex veterinärvård eller omplåstring, så finns det ju ingen människa där som kan åtgärda detta direkt om det är så att hundarna är ensamma hemma.

Man kan aldrig vara 100% säker på att klara sig från skador, och man bör ju heller inte gå runt och oroa sig över alla saker som KANSKE kan hända (då hade man inte haft tid till så mycket annat ). Men personligen väljer jag att minimera sådana skaderisker så mycket jag kan, genom just det att inte ha hundar med för stor storleksskillnad ihop ensamma.

Jo efter alla mina hästar försöker jag lära mig att tagga ner och inte tänka katastrof.
Ändå hästarna som står för merparten av all veterinärvård och dem ser jag absolut inte hela tiden

 

[Gnist]

Storleksskillnader har jag alltid haft i min flock och för mig är den oväsentlig, har friskt blandat tikar och hanar av jämtar, finnar, terriers och olika raser av vallhundar. Det viktiga är ju hur hundarna fungerar tillsammans i vardagens olika situationer och genom åren -med alla hundar som passerat- så är det väldigt få hundar som inte fungerat ihop. Slagsmål har alltså varit extremt sällsynt och de fåtalet gånger det hänt, så har det aldrig någonsin lett till skador som kräver veterinärvård.

Det har alltså under mina 35 års hundägande inte funnits (och finns inte) någon direkt anledning för mig att separera några hundar från varandra på det viset, vare sig jag varit hemma eller borta och det är inget jag tänker mig börja med nu "bara för att".

Smågruff nån gång emellanåt är alltså inget jag räknar in i nån katastrofberedskapsplan eller tolkar som att hundarna inte funkar ihop och därmed inte går att ha tillsammans.

 

[kolblakkur]

Även om de aldrig bråkat tidigare, finns det ju inget som säger att de inte kan skada varandra när de är ensamma ändå. Olyckor händer tyvärr och för oss är det enklaste sättet att undvika det att hålla dem separerade när vi inte är hemma.

En vän till mig fick sin jrt ihjälbiten av sin hoffe när de var ensamma medan hon var på jobbet, de hade heller aldrig bråkat tidigare utan var bästa kompisar.
För inte så längesedan var det en liknande, tragisk olycka hos en användare här på forumet, och då hände det trots att hen var med.

Och för ett tag sedan var en person i en hundgrupp på fb som kom hem till endast en levande hund. Den hade dödat den lite mindre hunden och även ätit lite av den. De hade alltid varit vänner under alla år.

 

[AraSlei]

Och för ett tag sedan var en person i en hundgrupp på fb som kom hem till endast en levande hund. Den hade dödat den lite mindre hunden och även ätit lite av den. De hade alltid varit vänner under alla år.

Ja, jag såg det inlägget också. Fruktansvärt

 

[hastflicka]

Och för ett tag sedan var en person i en hundgrupp på fb som kom hem till endast en levande hund. Den hade dödat den lite mindre hunden och även ätit lite av den. De hade alltid varit vänner under alla år.

En kompis och uppfodare hade tre personliga hundar. Tva mallar, hanar, och en pittbull tik. De hade aldrig varit atskilda (annat an for traning) hade bott tillsammans sedan hanarna foddes 3 (eller kanske 4) ar tidigare. Pittbullen var lite aldre och 7-8 ar eller sa. Hon var kastrerad och de levde mycket harmoniskt ... tills en dag.

Nar kompisen kom hem var ena mallen dod och den andra sa svart sarad att de fick ge honom sprutan nar de kom till veterinaren. Ingen vet vad som hande eller vad som fran en dag till en annan utloste det. Den enda gissningen ar att tiken pa nagot satt triggade igang dem och att de gick in i "Nu F*N ska jag vinna!" mode.

Mina tva rottis tikar rok ihop 3-4 ganger. Som ar sa vanligt med rottisar var ingen villig att ge sig sa de maste saras av manniskor om de ryker ihop. Inte alltid latt, kan jag forsakra. Mandy kunde jag bryta verbalt om jag kunde fa undan Diva sa hon inte attakerade om. Faktiskt aven nar Diva fortfarande hade Mandy's ora i munnen backade Mandy. Men hade jag inte satt ner ansiktet 30 cm fran Mandy och rutit hade det inte alls gatt.

Jag valde att aldrig lamna dem ensamna tillsammans (det gor jag fortfarande inte med Mallen) och med Rottisarna nar Mandy blev aldre sag jag till att vi alltid var minst tva vuxna hemma nar de var losa tillsammans utifall jag tappar konsentrationen och inte ser signaler i tid. Diva ar helt enkelt for stark for mig att halla undan, och hon "redirect" och biter vilt omkring sig innan hon fattat att det ar over, sa jag ar helre forsiktig och tar det extra jobb det innebar.

 

[iNHALE]

Nu har vi aldrig fler än 2 hundar åt gången men jag är ganska anti att lämna ens två hundar tillsammans utan uppsikt. Har hört för mycket skräckhistorier där ägaren kommit tillbaka till ett blodbad och två söndertuggade hundar. För inte så länge sedan var det en tjej i en facebookgrupp som fick sin ena hund dödad av den andra. Nu har vi dessutom ofta ganska stor storleksskillnad på våra hundar, jag och sambon. Vet inte vad jag skulle gjort om vi kom hem en dag och min hund dödat hans hund. Nu är det inte sannolikt med just de raserna vi har, borzoi och jaktlabbe, men man ångrar sig inte förrän det hänt något. De har vars en hundgård på dagarna och om vi måste lämna dem ensamma inne i huset är de i vars ett rum med stängd dörr emellan. Mat och tuggben äts på åtskillda platser och den som är klar först ska hålla avstånd så länge den andra fortfarande äter. Även om sannolikheten för regelrätt slagsmål är mycket liten med våra raser så är det jobbigt nog med ett enda bett som utdelats i en spänd situation. Även en liten bitskada kan behöva veterinärvård om man har otur.

 

[LaMagia]

Jag har hundar i plural och har aldrig upplevt att hundar gaddar ihop sig. Istället har jag nu, för första gången på över 30 år med egna hundar, en tik som väljer ut en i flocken som hon kan mobba. Under de senaste åren så har hennes mobbningsoffer ändrats, varefter de försvunnit (två tikar har gått bort pga akuta sjukdomstillstånd). Just nu har jag en vuxen chowtik, förutom "bråkstaken", så det är mellan dessa två, före detta bästa kompisarna, som spänning och handgemäng kan uppstå. Jag har dem aldrig ihop när vi inte är med. Bråkstaken är däremot snäll mot de andra hundarna, så jag kan utan vidare ha henne ihop med mopsarna (en tik och en hane) och även tillsammans med den 8 månader gamla chowtiken.

 

[russinbulle]

Har mina tillsammans om det inte är något speciellt - om jag skulle ha löptik hemma eller så som inte ska komma ihop med hanen när jag inte är med Har haft inneboende hundar några hundar (inlånad tik, omplaceringshund) och då har jag alltid delat av från mina hemmavarande så jag vet ingen annans hund ska riskera hamna i bråk med mina