Lämna 11-veckors bebis med pappan

[Galapago]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Och papporna själva. Jag har tex aldrig varit med om att en nybliven pappa sitter på jobbet och pratar om hur svårt det är att efter de två veckornas ledighet i samband med barnets födelse gå tillbaka till jobbet.

Jag har heller aldrig hört talas om någon pappa som under fyra månaders tid inte sett någon anledning att göra något utan bebisen under längre tid än 30 minuter, till skillnad från någon av mammorna i tråden.

Om pappor i allmänhet verkligen kände att det var svårt att lämna ifrån sig bebisen till mamman och vara hemifrån hela dagarna, skulle man väl lite oftare höra talas om det?

Må det bero på papporna själva, mammorna, samhället... säkert bidrar allt. Men är det bara jag som ändå tror att det trots allt finns ett starkare band mellan mamma och bebis, rent biologiskt? Från mammans sida är det nog lättare än för pappan att känna närhet/ansvar/föräldraskap direkt efter födseln, eftersom man ändå burit barnet i magen rätt länge, man har kännt det röra sig, och har blivit ständigt påminnd om den lille som skulle komma ut. Jag tror att många pappor behöver lite mer tid innandet blir självklart med föräldraskapet på samma sätt.

Även från bebisens sida, måste väl mammas famn vara det mest självklara stället? Det är mammas röst den känner igen från tiden i magen, det är i mammas famn man får mat (om man nu ammar), osv.

Bara jag som ändå tror att "biologin" spelar roll även på 2010-talet?

(detta var inte menat bara till Petruska)

 

[Mabuse]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Må det bero på papporna själva, mammorna, samhället... säkert bidrar allt. Men är det bara jag som ändå tror att det trots allt finns ett starkare band mellan mamma och bebis, rent biologiskt? Från mammans sida är det nog lättare än för pappan att känna närhet/ansvar/föräldraskap direkt efter födseln, eftersom man ändå burit barnet i magen rätt länge, man har kännt det röra sig, och har blivit ständigt påminnd om den lille som skulle komma ut. Jag tror att många pappor behöver lite mer tid innandet blir självklart med föräldraskapet på samma sätt.

Jag kan ärligt säga att det var ingen skillnad för oss den första tiden. Jag tycker inte att jag hade lärt känna barnet alls genom att ha det i magen, utan det var lika nytt för bägge oss föräldrar. Att vi skulle få barn snart var lika uppenbart för oss bägge innan barnet föddes. Barnet var också lika tryggt med oss bägge från första början. Det är först senare, troligtvis främst pga amningen, som barnet kommit att förknippa mig med tröst i större omfattning.

Även från bebisens sida, måste väl mammas famn vara det mest självklara stället? Det är mammas röst den känner igen från tiden i magen, det är i mammas famn man får mat (om man nu ammar), osv.

Inte från första början, det är först månader senare som det blir så, tycker jag. Barnet var de första veckorna lika nöjd i en sköterskas famn som i vår, det viktiga var att man hade nån nära, inte vem det var.

Bara jag som ändå tror att "biologin" spelar roll även på 2010-talet?

Jag tror att biologin spelar i roll i den meningen att ammande mammor lättare förknippas med tröst och trygghet för barnet, särskilt om man ammar länge och amningen funkar bra. Känslomässigt vet jag inte om det är nån jätteskillnad i bindningen, inte vad jag kunnat se i alla fall. Eller att det skulle gå snabbare för mamman än för pappan att knyta an.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Må det bero på papporna själva, mammorna, samhället... säkert bidrar allt. Men är det bara jag som ändå tror att det trots allt finns ett starkare band mellan mamma och bebis, rent biologiskt? Från mammans sida är det nog lättare än för pappan att känna närhet/ansvar/föräldraskap direkt efter födseln, eftersom man ändå burit barnet i magen rätt länge, man har kännt det röra sig, och har blivit ständigt påminnd om den lille som skulle komma ut. Jag tror att många pappor behöver lite mer tid innandet blir självklart med föräldraskapet på samma sätt.

Jag köper inte att det finns ett starkare band mellan mig och dottern än mellan min sambo och dottern. Under graviditeten så bar visserligen jag på barnet men sambon var så delaktig som möjligt under den tiden. Något magiskt band till bebisen kände jag inte under graviditeten. Inte senare heller för den delen.
Nog kände sambon både närhet, ansvar och föräldraskap direkt bebisen tittat ut. Snabbare än jag som blev ivägrullad till op för utryckande av moderkaka medan han fick sitta kvar med bebisen i famnen.

Även från bebisens sida, måste väl mammas famn vara det mest självklara stället? Det är mammas röst den känner igen från tiden i magen, det är i mammas famn man får mat (om man nu ammar), osv.

Om vi bortser från min tuttes möjlighet att lugna och trösta så är sambons bröst favoritplatsen för dottern. Dessutom kan han, om hon är hungrig, trösta henne lika bra som jag bara han har tillgång till en flaska med tuttmjölk eller ersättning.
Vi får väl se om det blir någon ändring framöver.

Bara jag som ändå tror att "biologin" spelar roll även på 2010-talet?

Där tror jag som Mabuse.

 

[Björk]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Må det bero på papporna själva, mammorna, samhället... säkert bidrar allt. Men är det bara jag som ändå tror att det trots allt finns ett starkare band mellan mamma och bebis, rent biologiskt? Från mammans sida är det nog lättare än för pappan att känna närhet/ansvar/föräldraskap direkt efter födseln, eftersom man ändå burit barnet i magen rätt länge, man har kännt det röra sig, och har blivit ständigt påminnd om den lille som skulle komma ut. Jag tror att många pappor behöver lite mer tid innandet blir självklart med föräldraskapet på samma sätt.

Även från bebisens sida, måste väl mammas famn vara det mest självklara stället? Det är mammas röst den känner igen från tiden i magen, det är i mammas famn man får mat (om man nu ammar), osv.

Bara jag som ändå tror att "biologin" spelar roll även på 2010-talet?

(detta var inte menat bara till Petruska)

Jag håller delvis med. Men just precis därför är det ju ÄNNU viktigare att pappan skapar/får skapa band till barnet utanför magen. Om mamman dör vid födseln så blir ju bebis präglad på/knyter an till sin pappa eller annan förälder/vårdnadshavare. Det är ju inte så att spädbarnet dör av att inte känna just mammas hjärtslag och röst mer. Barn har ju förväxlats på BB utan att det märkts några konstigheter; vare sig mamma eller bebis har väl i de fallen reagerat negativt och "känt på sig" att de bytts ut..

Jag tror att just när bebis kommer ut så finns ett annat "band" till mamma; för att mamma ju känt bebis sparkar dygnet om i x antal veckor, pappan är ju inte nära magen/bebis 24-7. Pappan får ju heller inte samma frågor/uppmärksamhet från omgivningen som mamman; de som inte känner till att han ska ha barn frågar ju inte något om någon graviditet. Så jag tänker mig att pappan på jobbet t ex kan "glömma" graviditeten stundvis på ett annat sätt än en mamma kan. (Därmed inte sagt att det gäller per automatik för alla pappor, det hänger säkerligen på person också). Bebis känner ju också igen mammas röst från tiden inne i magen osv.
MEN; det där rör sig ju bara om just precis när de kommer ut. Timmarna/dygnen efter kan ju pappa bli en precis lika viktig person i bebis liv såvitt han får och tar den chansen.

 

[Galapago]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Så jag tänker mig att pappan på jobbet t ex kan "glömma" graviditeten stundvis på ett annat sätt än en mamma kan. (Därmed inte sagt att det gäller per automatik för alla pappor, det hänger säkerligen på person också)

Det är jag övertygad om att de gör. Jag "glömmer" själv att jag är gravid titt som tätt, det är liksom overkligt och svårt att relatera till, och jag får en "ja, just det, du ligger ju där inne lille vän"-tanke då och då.
Detta trots att jag har barn innan och tycker det borde kännas mer "verkligt" andra gången, och trots att jag är i v 34 och är så att säga påtagligt rund...

 

[Mammas]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Bara en liten sak jag tänkte på, barnet känner väl även igen röster från utsidan som den hört mycket? Dvs om mamman och pappan pratat mycket känner den igen även pappans röst direkt?

 

[Lahtel]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

KL
Jag tror att andelen positiva svar om att det går bra att åka har att göra med att vi är på ett hästforum. Min förra hovslagare brukade alltid säga att hästtjejer är bra på att hitta jämställda män, och min erfarenhet är densamma.

Självklart kan du åka, jag ammar och har sedan barnet var 3 veckor ridit och då av helt naturliga skäl varit ifrån barnet 1-3 timmar. Mannen klarar att ta hand om barnet mycket bra. Om lillen blir hungrig finns utpumpad mjölk i kylen.
Jag tror faktiskt att just det faktum att jag försvunnit från huset gjort att mannen och sonen fått mycket bättre kontakt. För barnen blir ju lätt mammiga när man ammar.

Vissa tycker ju att det är fruktansvärt att barnet ibland får äta ur flaska (barnet själv har dock inte tyckt att det gjort något) bara för att jag ska rida. Däremot är det tydligen inte fruktansvärt för barnet att skötas av pappan och äta ur flaska när jag opererar mig. Jag undrar hur vårt barn kan uppleva skillnaden på min bortavaro? Vet han att jag opereras?

Jag håller med Petruska, detta är ett problem. Det konstiga är att det grundläggs redan på BB. Vår son var inlagd på intensiven i 5 dagar pga andningsproblem. Han ammades då inte, utan sondmatades. Både jag och min man var där och tog hand om honom. En gång ringde de på oss sent på kvällen och sa att vår son "behövde sin mamma". Inte sin pappa alltså. Jag var då i mycket dåligt fysiskt skick och hade väldigt svårt att sitta. Därför gick pappan dit istället, och sonen satt i hans famn och blev direkt lugn. Jag kom inte förrän 40 min senare, och trots att sonen var helt nöjd och lugn hos sin pappa så frågade personalen flera gånger när mamman skulle komma.
Mycket märkligt tycker jag...

 

[Stinaelin]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Men va fan... Vad är det för fel på folk? Hoppas ni anmärkte på det, för det är ju oerhört oproffsigt av personalen tycker jag!

 

[Galapago]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Bara en liten sak jag tänkte på, barnet känner väl även igen röster från utsidan som den hört mycket? Dvs om mamman och pappan pratat mycket känner den igen även pappans röst direkt?

Jovisst, men ärligt talat - hur många sitter och pratar i timmar med sin partner varje dag? Jämför med att bebsien "hör" allt som mamman säger - under hela dagen, till alla i sin omgivning (och till sig själv?)

 

[malinsky]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Och papporna själva. Jag har tex aldrig varit med om att en nybliven pappa sitter på jobbet och pratar om hur svårt det är att efter de två veckornas ledighet i samband med barnets födelse gå tillbaka till jobbet.

Jag har heller aldrig hört talas om någon pappa som under fyra månaders tid inte sett någon anledning att göra något utan bebisen under längre tid än 30 minuter, till skillnad från någon av mammorna i tråden.

Om pappor i allmänhet verkligen kände att det var svårt att lämna ifrån sig bebisen till mamman och vara hemifrån hela dagarna, skulle man väl lite oftare höra talas om det?

Självklart finns det undantag och min sambo mår faktiskt rätt dåligt över att ha tappat den fina kontakt de hade när han var hemma 6 veckor. Men så har han längtat efter barn i över 15 år också Men han lider inte av 30 min frånvaro från bebisen. Fast det gör å andra sidan inte jag heller. Jag vet att han har det bra hos pappa.

Men visst, tror inte att det riktigt på samma sätt. Vi kvinnor har knytit an i 9 månader och jag tror att vi har ett känslomässigt försprång - eller hur man nu väljer att se det.

Det är ofta skillnad i pappans förhållande till sina barn motför mamman, och kanske det är så det ska vara?

 

[Calazirya]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Vilka skillnader tänker du på?

Jag kan skillnad i förhållande mellan barn och mamma vs pappa hos dom som valt att enbart ha mamman hemma, mamman slutar tidigare ( för att eliminera långa dagar på förskolan ) vabbar oftast osv. Där har mamman ett naturligt försprång och för mig är det solklart att det blir så.

I vår familj är det faktiskt ingen skillnad, däremot har det gått i vågar vem dottern tytt sig mest till.

 

[malinsky]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

att mamman och pappan har olika relationer till sitt barn, vilket jag tycker är fullkomligt naturligt då vi för det första är olika som individer, sen har mamman burit barnet länge och fått en annan relation. Som nyfödd är också mamman mest viktig för barnet om den ammas. Inte heller konstigt att det blir skillnad i relation just pga att mamman har maten - i de fall barnet bara ammas såklart.

Vi har också haft olika perioder av "mammighet" och "pappighet" ur barnets perspektiv

 

[Calazirya]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Men tror du det är skillnader på individnivå eller på könsnivå?

Sedan är jag nyfiken på hur du menar att relationen är annorlunda, på vilket sätt mer konkret?

 

[malinsky]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Individ, vi är ju alla olika Sen tror jag som Petruska skriver så tror jag också att det generellt sett också olika när det gäller kön.. Tror jag. Jag har inte doktorerat i ämnet ;-) Jag baserar det bara på mina iaktagelser och erfarenheter.


HUR relationen är annorlunda kan inte jag svara för, jag kan bara berätta om hur min relation ser ut med mina barn, och de är också olika för mina två döttrar och min 2 mån son.. inget är bättre eller sämre än den andra, men de är olika, för att barnen är olika.

Jag är övertygad om att deras relation med sin far är olik den relation de har med mig. Jag tänker inte analysera det mer, jag kan för lite..

 

[Calazirya]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Nej men jag nöjer mig absolut med ditt svar, tack

 

[Petruska]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Men visst, tror inte att det riktigt på samma sätt. Vi kvinnor har knytit an i 9 månader och jag tror att vi har ett känslomässigt försprång - eller hur man nu väljer att se det.

Egentligen tror jag nog att det finns i alla fall lite fler fäder som ger uttryck för att det är jobbigt att vara från sin bebis hemma, än på jobbet.

Nu var det länge sedan jag var gravid, men jag minns det inte som att jag knöt an till barnet som gravid. Jag träffade inte barnet då - av lätt insedda orsaker - och det var ju strikt räknat inte ens ett barn särskilt stor del av tiden. Graviditeten sa mig ingenting om hurdant barnet skulle vara, så jag lärde inte känna det, tyckte jag.

Jag är helt säker på att jag skulle få samma känslor genast för ett adopterat barn som för ett barn jag födde själv, och det kan ju inte förklaras av att jag hade varit gravid med det adopterade barnet.

Kort sagt tror jag inte så mycket på graviditeten som sätt att knyta an till barnet, och jag kände mig mer sjuk och i dålig form än välsignat gravid.

Så de män som inte knyter an på allvar, får helt enkelt hitta något annat att skylla på.

 

[elefanten]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Men va fan... Vad är det för fel på folk? Hoppas ni anmärkte på det, för det är ju oerhört oproffsigt av personalen tycker jag!

Håller med

 

[SoffiProppi]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Allta aven om bebisen prompt skulle vagra flaska sa kommer den inte att do av svalt de tio timmarna du ar borta.

Sannolikheten ar dock valdigt liten att bebis skulle vagra flaska just nar du ar borta, och bebis och pappa kommer sakert ha en mysig dag! Att ta med den pa en massa bilakande verkar onodigt nar det inte behovs.

Klart du kan ge dig iväg i 10 timmar, kan säkert vara nyttigt dessutom, för er allihopa.

 

[malinsky]

Sv: Lämna 11-veckors bebis med pappan

Så de män som inte knyter an på allvar, får helt enkelt hitta något annat att skylla på.

haha, håller med