Magiana
Trådstartare
Sv: Läkningstid på böld/knöl?
Jag har inga vänner.
Det finns en person som alltid är så vänlig och generös mot mig så hon har nästan lyckats krypa igenom mitt skal trots att jag alltid håller folk på en armlängds avstånd. Men jag undrar om hon inte gör som hon gör för att hon tycker synd om mig. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.
Jag har verkligen tagit tag i panikångesten men kan inte trolla bort den helt. Jag har haft det till och från sedan 13 års ålder. Senaste återfallet blev väldigt långt, över 10, då jag inte klarade av att jobba eller åka hemifrån själv. Psykvårdens behandlingar fungerade inte på mig och de var i princip beredda att förtidspensionera mig. Jag gav aldrig upp utan hittade metoder som fungerade för mig. Idag jobbar jag heltid och har en fungerande vardag, vilket såg ut som en omöjlighet för några år sedan. Jag har faktiskt ett förvånansvärt bra liv idag med tanke på utgångsläget, men det finns situationer, som denna, då jag bara havererar. Jag kan inte få det att fungera huxflux. Jag har välbeprövade och fungerande tekniker mot ångesten men jag tror det helt enkelt blir för mycket här.
Det är ju inte så att jag är självmordsbenägen, jag har ett bra liv och har t.o.m. kul ibland, men samtidigt är det också mycket som är jobbigt så jag är inte helt angelägen om att klamra mig fast vid livet heller.
Det är för övrigt en liten prick mitt i bölden, som en liten sårskorpa ungefär. Det är inget insektsbett och kliar inte. Men det ser ut som om det skulle vara ett insektsbett.
Tacksamhetsskuld finns inte mellan vänner.
Och du, ta tag i din panikångest. Den ska väl inte behöva styra ditt liv? Livet har så enormt mycket att ge så varför tillåta att en sak som går att behandla, som går att göra något åt, begränsar en?
Jag har inga vänner.
Jag har verkligen tagit tag i panikångesten men kan inte trolla bort den helt. Jag har haft det till och från sedan 13 års ålder. Senaste återfallet blev väldigt långt, över 10, då jag inte klarade av att jobba eller åka hemifrån själv. Psykvårdens behandlingar fungerade inte på mig och de var i princip beredda att förtidspensionera mig. Jag gav aldrig upp utan hittade metoder som fungerade för mig. Idag jobbar jag heltid och har en fungerande vardag, vilket såg ut som en omöjlighet för några år sedan. Jag har faktiskt ett förvånansvärt bra liv idag med tanke på utgångsläget, men det finns situationer, som denna, då jag bara havererar. Jag kan inte få det att fungera huxflux. Jag har välbeprövade och fungerande tekniker mot ångesten men jag tror det helt enkelt blir för mycket här.
Det är ju inte så att jag är självmordsbenägen, jag har ett bra liv och har t.o.m. kul ibland, men samtidigt är det också mycket som är jobbigt så jag är inte helt angelägen om att klamra mig fast vid livet heller.
Det är för övrigt en liten prick mitt i bölden, som en liten sårskorpa ungefär. Det är inget insektsbett och kliar inte. Men det ser ut som om det skulle vara ett insektsbett.