G
Grim
För att göra en lång historia kort.
Min äldste son har en annan pappa än dom andra barnen. En pappa som slog mig och som jag lämnade när sonen var 1½ år. Pappan genomgick en rättspsykiatrisk undersökning som visade på svartsjukeparanoia, borderline, svår aggressionsproblematik i samband med upplevda separationshot m.m.
Under åren har vi tvistat om umgänge och vårdnad. Två gånger har vi gått igenom hela rättsprocessen och jag fick jag enskild vårdnad och han nollumgänge. Det gick ända till hovrätten och han överklagade till hd men fick inget prövningstillstånd.
Nu är barnet så stort att han inte vinner något på att processa om umgänget längre. Grabben fyller 13 år i februari. Vad gör man då..?
Jo man stämmer barnet inför tinget och hävdar att man inte tror sig vara fader till barnet.
Han begär att tingsrätten ska upphäva den faderskapsbekännelse han gjorde när barnet var litet och uppger att han hela tiden trott att han inte var pappa till barnet. Han anför att han hört ryktas att jag redan på den tiden träffat min nuvarande man och även haft sexuellt umgänge med flera män den aktuella tiden.
Sen har han också som argument att han inte fått träffa sonen ens en timme i ett rum. Det tyder tydligen på att jag försöker dölja något...
När jag blev gravid var jag mer eller mindre isolerad på en liten gård på landet. Jag hade noll egetbestämmande och blev ibland inlåst när han åkte av gården. Telefonen brukade han också låsa in.
Min nuvarande make bodde då 22 mil bort.
Han påstår att vi inte bodde ihop och enligt folkbokföringen gjorde vi inte det men han ändrade inte den förrän vi bott tillsammans i 5 år. Han har en historia av att göra så - inte skriva sig på rätt adress eftersom han inte vill att myndigheterna ska veta var han finns.
Först nu, efter flera år på poste restante, har han fast adress.
Jag blir så trött... fast mest blir jag arg. Låt oss för fan vara ifred!
Min äldste son har en annan pappa än dom andra barnen. En pappa som slog mig och som jag lämnade när sonen var 1½ år. Pappan genomgick en rättspsykiatrisk undersökning som visade på svartsjukeparanoia, borderline, svår aggressionsproblematik i samband med upplevda separationshot m.m.
Under åren har vi tvistat om umgänge och vårdnad. Två gånger har vi gått igenom hela rättsprocessen och jag fick jag enskild vårdnad och han nollumgänge. Det gick ända till hovrätten och han överklagade till hd men fick inget prövningstillstånd.
Nu är barnet så stort att han inte vinner något på att processa om umgänget längre. Grabben fyller 13 år i februari. Vad gör man då..?
Jo man stämmer barnet inför tinget och hävdar att man inte tror sig vara fader till barnet.
Han begär att tingsrätten ska upphäva den faderskapsbekännelse han gjorde när barnet var litet och uppger att han hela tiden trott att han inte var pappa till barnet. Han anför att han hört ryktas att jag redan på den tiden träffat min nuvarande man och även haft sexuellt umgänge med flera män den aktuella tiden.
Sen har han också som argument att han inte fått träffa sonen ens en timme i ett rum. Det tyder tydligen på att jag försöker dölja något...
När jag blev gravid var jag mer eller mindre isolerad på en liten gård på landet. Jag hade noll egetbestämmande och blev ibland inlåst när han åkte av gården. Telefonen brukade han också låsa in.
Min nuvarande make bodde då 22 mil bort.
Han påstår att vi inte bodde ihop och enligt folkbokföringen gjorde vi inte det men han ändrade inte den förrän vi bott tillsammans i 5 år. Han har en historia av att göra så - inte skriva sig på rätt adress eftersom han inte vill att myndigheterna ska veta var han finns.
Först nu, efter flera år på poste restante, har han fast adress.
Jag blir så trött... fast mest blir jag arg. Låt oss för fan vara ifred!