Deppigt här, tiken gick bort igår
.
Allt var som vanligt och maken kom hem med middag och en stund efter att vi ätit så tjöt det till i köket, inget ovanligt då de börjat tugga på varann. Allt verkade som vanligt när jag kom in och jag började fixa mat till vovvarna. Av nån anledning så började jag kika närmare på tiken som ser ut att ligga och vila, försöker locka upp henne men hon kommer inte upp på bakbenen. Jag hjälper henne ställa sig upp men hon glider ner igen, nu börjar hon andas så att jag förstår att hon har ont. Plockar upp henne och vi åker till djursjukhuset omedelbart, maken kör. Väl där så tar de prover på henne och hon får smärtstillande, av blodvärdena bedömer veterinären att det ingen idé att gå vidare med undersökningar då prognosen är mörk oavsett vad de skulle hitta. Han misstänker inre blödning eller liknande då blodvärdena är så dåliga. Vi tar beslutet att låta henne somna in och åker hem en valp fattigare
. Veterinären anser att obduktion gör varken till eller från då valpen är död och det inte är nåt som rimligen kan påverka de andra valparna. Fattar inte, har aldrig hört talas om liknande.. Av nio födda valpar(varav två dödfödda) så har jag nu fyra kvar, ska det vara såhär?
Jag har ju inte en susning om vad som hänt mer än att hon var pigg och som vanligt när maken kom hem och en stund senare jätte-dålig. Jag misstänkte själv att hon fått en fraktur eller nåt men de var ju själva därinne valparna så det finns inte så himla många sätt att skada sig på men allt går ju med tillräckligt mycket otur.
Idag fyller de fem veckor och har firats med avmaskning och lite pussar, ikväll kommer det valpköpare och ska titta på valparna men jag känner mig inte alls på humör.. Vet inte ens om man törs tinga bort några valpar om det ska vara såhär
.
Maken var också jätte-lessen, han hade nog börjat ställa in sig på att behålla henne. Nu orkar jag inte med nåt mer alltså..