Sv: Krubbitande granne
I stallet jag nu står i, sparkas det i väggar och dörrar vid fodring i ett av stallen. Inte annars.
Alla hästar har lika mkt utevistelse, men ändå är det ett stall, och inte det andra som sparkar.
Min häst tex, han har aldrig sparkat i boxdörren eller "slagits" med grannen för foder ngnsin. Inte ens när han var konvalescent.
Nåväl, min tes om varför hästarna i ena stallet bangar i väggen och inte andra är efter fundering följande.
I det stall där det inte bangas, där rids hästarna på em. Och ofta kommer de inte in i sin box förrän strax innan fodring.
I stallet där det bangas, där rids hästarna tidigt på fm.
Min tes är att de hinner få lite småtråkigt där på em, för de ggr ngn ur det stallet rids på em, då bangar den inte vid fodring.
I ett annat stall jag stod (över 20 platser) så gick alla hästar ute lika länge. Och reds i stort sett alltid på em/kväll. Vissa var som mina, bråkade aldrig vid fodring. Andra bråkade lite grann, ett fåtal höll på att riva stället.
Så jag tror sådant är mkt beroende på hur hästen själv är. Vissa är "bangigare" än andra.
Ta även en sådan sak som utsläpp. Vissa hästar blir ju helgalna om de får vara kvar inne när de andra går ut.
Min häst vänder arslet mot boxdörren och ställer sig och sover! Och så har han varit hela livet!
Fick han ngn enstaka gång stå kvar inne när de andra gick ut när han var 2 år, max att han gnäggade ett par ggr efter de andra.
Även där är det olika personlighet som styr hur hästen beter sig.
Vissa måste "träna" på att klara av att vänta 2 sek längre innan de får foder. Eller träna på att klara av att vara själv när de andra går ut.
Däremot så var mina två hästar mkt mer spända (om man kan kalla det spänt...) när vi i ett år stod i ett litet stall med bara 4 boxar. De blev plötsligt VÄLDIGT noga med vart hagkompisen var, stod den ena inne, så var de tvugna att gnägga (och svara) med jämna mellanrum. Ngt de aldrig gjort i stora stall.