Kronisk gastrit. Hur ska man tänka ang. motion och träning/aktivering?

[mevelinah]

Mitt första inlägg här på många år, nytt användarnamn.
Läser i vanliga fall nästan dagligen här på forumet men postar aldrig något själv.

Nu har jag en fundering dykt upp ang. en av mina hundar. Och jag vet ju att det finns många kunniga människor här som säkert sitter på vettiga svar. Så här är läget:

Jag har en hund på 3 år som för två veckor sedan fick diagnosen kronisk gastrit.
Har kämpat med hans mående och mage sedan han var liten utan att ha fått något riktigt svar från veterinärerna på vad det egentligen kan vara. Så det känns otroligt skönt att äntligen ha något "på papper" så man vet vad det är man kämpar emot.
Han har sedan senaste veterinärbesöket fått Omeprazol utskrivet och ätit skonkost (Hill´s i/d burkmat) 5 gånger om dagen och även fått Flagyl i tio dagar. Var tillsagd att hålla honom lugn och inte träna under tiden han medicinerades och har följt det rådet.
Men nu har som sagt två veckor förflutit och jag har en väldigt understimulerad hund här hemma..
Min fundering är nu hur sjutton jag ska kunna låta honom få ett vettigt liv med träning och motion och samtidigt hålla honom borta från stress?

Han är som sagt var 3 år gammal, och rasen är Griffon bruxellois. En väldigt aktiv hund med mycket motor och behovet av att få jobba. Han går tyvärr väldigt lätt upp i stress och har alltid gjort. Jag tycker mig alltid ha lyckats vända den stressen till något positivt i samband med träning och aktivering. Det är en riktigt rolig hund att jobba med som hellre försöker för mycket än inte alls. Men nu är ju frågan om det är så nyttigt för honom? Positiv stress i samband med träning är väl ändå en form av stress? Som kanske då inte är så bra för hans övriga mående?

Jag vill ju kunna leva ett aktivt liv med honom. Ha honom med på långa promenader i skog och natur. Målet var även att sätta igång och löpträna med honom, för att lagom till nästa sommar kunna starta några lopp tillsammans. Men det kanske inte alls är bra?
Han tränas annars i lydnad, spår och sök. Där målet även har varit att kunna starta några lydnadsklasser med honom. Eventuellt försöka sig på ett viltspårschampionat.
Han behöver få jobba. Så enkelt är det. Dom här veckorna när han inte fått göra något alls har varit pest och pina för oss båda. Han har gått både mig och mina andra två hundar på nerverna..

Men med rådet att inte stressa honom i onödan så vet jag inte alls hur jag ska tänka. Han går ju upp i stress vid träning. Eller egentligen redan hemma när jag packar ihop hundväskan och klär på mig träningskläderna så går han igång för att han så klart vet vad vi ska göra.

Finns det ens någon lösning på problemet? Det här med stressen gör ju så att magen ballar ur på honom. Det är inte hållbart att han ska bli så dålig i perioder pga den att vi inte kan träna. Samtidigt som det inte är hållbart att bara ha honom som sällskapshund. Finns det någon gyllene medelväg man kan gå?

Förstår att det här inlägget blev rörigt. Hoppas ni förstår vad det är jag menar. Annars får jag försöka förklara bättre.

Tacksam för alla svar som går att få!

 

[Monstermom]

Fokuserat nosarbete tycker jag låter som en passande väg att prova för er? Du har helt rätt i att positiv stress också är stress, jag hade aktat mig för alltför mycket "klurande" träning där hunden ska problemlösa. Samtidigt blir det ju stressande att vara uttråkad och frustrerad också, så jag förstår att ni behöver hitta något som funkar. Självständiga nosövningar tror jag på, beroende på hur han är till sin personlighet kan kanske också mer samarbetande nosövningar funka (typ specialsök) men det kan nog ligga mer stress i det för många så förmodligen är det bäst med saker som spår och kanske upplet.

Hur ser prognosen/behandlingen ut nu? Det lär vara viktigt att hålla långsiktiga mål främst i tankarna, inte göra mer än vad som faktiskt krävs för att han ska må bra just nu - alltså att målet är just nyttig aktivering för att lugna honom, inte att han ska bli bättre på någon gren (låter säkert självklart, men jag vet hur lätt det är att tappa fokus när något blir intressant ). Hoppas han mår bättre snart!

 

[Kilauea]

Ena hunden har problem med gastrit sen många år. Det som håller det i schack är att ge mat regelbundet och framförallt se till att det inte blir för långa uppehåll, tex se till att hon får nåt i magen precis innan läggdags.
Tränat aktivt har hon gjort hela sitt liv ändå.

 

[Lona]

Jag är lite kluven här.
All stress är förstås stress, precis som Monstermom skriver, samtidigt upplever jag det som att det påverkar hundarna olika.
Min Addisonhund mådde helt klart MYCKET sämre av negativ stress, hon behövde minst 10 ggr så mycket kortison som vanligt om hon varit utsatt för något som stressat henne rejält.
Däremot påverkades hon knappt alls av positiv stress, hon kunde träna s vanligt utan att behöva ändra medicineringen.
Nu har det förstås inte med magen att göra men eftersom Addison påverkar just många stresshormoner så tror jag att man kan få en fingervisning om hur kroppen fungerar.
Skroffan som periodvis hade gastrit verkade inte påverkas alls av träning, det enda jag märkte påverkade henne var matintaget - hur mycket, vad, och hur ofta.
Sen var hon i och för sig inte en hund som stressade upp sig lätt men ändå.