Krävande jobb vs barn.. hur funkar det??

[Lenis]

Spinoff på nattjobbs-tråden! Utlämnande och långt

Är i valet och kvalet om jag måste ta tjänstledigt och söka nytt jobb. Jag trivs så himla bra med mitt nuvarande men vi har inte nattpass som de flesta på buke beskriver, vi har DYGN. Visst man får sova på natten om det är lugnt, men det kan vara att man kör på 07-02 ca och sedan är det att hoppas på att få sova på plats resten av passet. Kan lika väl vara att man är igång igen vid 04 etc. Efter att ha jobbat så galna timmar är man inte utvilad på en dag innan man ska tillbaka och jobba (tänker på allt klokt du skrivit om återhämtning i nattråden @Vallmo ) och vi har i snitt ett sådant pass i veckan. Vissa veckor 2, vissa noll. Heldagar helg (8-17 i bästa fall) förekommer också flera gånger i månaden utöver heltidsjobbet dagtid. Jag är anställd 100% men jobbade 3 av 4 veckor ca 60 timmar innan jag blev gravid, sedan 40 timmar den fjärde veckan. Det var tufft då, det känns helt jäkla omöjligt nu.

Saker kan givetvis förbättras men knodden på 8 mån vaknar en bra natt 5 ggr. En dålig har han som en klocka var 40e minut. Tar det en stund att söva om vaknar han 5 min efter han somnat om det är så. Han är ju utöver det en relativt krävande bebis även dagtid, han vill ha fokus och uppmärksamhet och får man en kvarts lugn när han är ok med att köra runt i sin gåstol tex är det full rulle med tvätt etc, och man måste vara inom synhåll. Och jag går som en trött zombie genom livet med ångest i magen över jobbet.

Jag trivs som sagt med yrket, men det är ett krävande jobb. Man förväntas mer eller mindre vilja sälja sin själ för att prestera och jag har inte drivet på samma vis längre. Jag är den enda på arbetsplatsen som inte har stöd hemifrån när det kommer till barn, pappan till knodd är ofta iväg veckovis och jag har noll, absolut noll, annan hjälp att få. Var nu i veckan och kollade på lokala förskolan som är den enda som har nattis och jag avskydde det Jättestort, stressigt, alla barn slås ihop så fort några går hem och där ska min lille ettåring sitta med barn upp till 6 år. Där är ett hundratal barn och jag fick verkligen panik över tanken att behöva lämna honom där.

Jobbet är tillmötesgående när de säger att "det där fixar vi" när jag nämnt farhågor innan jag fick barnet, men jag vet ju hur det kan bli i praktiken.. Den manliga kollegan som nu är föräldraledig och skulle gå tillbaka fick inget alls av det han begärt schemamässigt, enligt honom själv, så han förlängde nu sin ledighet med flera månader. Men visst, jag kanske inte ska vara negativ i onödan. Och jag kan ju ta jourer när pappan är hemma om de bara schemalägger dem då.. Men även om jag hade kunnat leva med tanken på lokala nattis så veti tusan om kommunen köper att man är iväg över ett dygn, då ska dessutom bebis helst vara kvar längre än ett dygn för att ha barnet direkt när man jobbat ett dygn i sträck blir ju vedervärdigt och inte bra för någon i längden. Måste ju sova någon gång.. Och då ska liten vara på förskolan lätt 30 timmar i sträck.. Vi har nu fått nya lönekriterier utmailade där de specifikt i en av några få punkter tar upp att man ska vara positivt inställd till mycket jourer för att få höjd lön. Jag bryr mig egentligen inte om att jag missar höjningar, det är att det har blivit ännu viktigare för dem att påpeka prion av att jobba nätter som bekymrar mig. Har försökt be om att få jobba nattveckor (när pappan är hemma då) för att kunna samla mina timmar under intensivare kortare tid, men det blev nej. Jag ska vilja ta många dygn, men inte samma vecka

Är superstressad. Vill inte ha lillen så mycket på förskolan, vill inte ha honom på det där det finns nattis, vill helst jobba kvar men det känns i princip omöjligt att gå tillbaka dit jag var prestationsmässigt. Jag fattar inte hur de som jobbar fulltid ens kan ha barn, deras respektive måste ställa upp hur mycket som helst. Men sen kanske andra har mer hjälp än jag har.. Usch jag vet inte. Vad tror ni andra? Hur har det varit att gå tillbaka till krävande jobb, natt/skiftjobb etc efter ni fått smått? Chansen att byta nu och söka mig tillbaka om några år är i princip obefintlig, skulle jag ge upp nu skulle de se mig som för vek och att jag fått min chans och inte pallat, ungefär. Ger jag upp är jag ute i kylan. Men jag måste ju tänka på bebis. Och mig själv. Hur nu det ska gå ihop..

 

[Hyacinth]

Som jag resonerar kan en förälder av två jobba så, men inte båda. Jag kommer ihåg din förra tråd och undrar lite över pappans roll. Existerar den?
Mitt enkla svar: flytta så du kan få hjälp av anhöriga om sådana finns och vill, inom din branch finns väl flera olika orter att välja på?
Jag räknar faktiskt inte med din partner nu, eftersom han inte verkar tillföra något.
Men annars ser jag ingen annan lösning än jobb dagtid, om vi tänker oss att du ska klara allt själv.
Jag hade ett barn (nu 2) jobbar heltid eller mer men det förutsätter en partner som är närvarande och tar sin del av hämtning/lämning/föräldraskap.
Annars nanny?

 

[Vallmo]

Spinoff på nattjobbs-tråden! Utlämnande och långt

Är i valet och kvalet om jag måste ta tjänstledigt och söka nytt jobb. Jag trivs så himla bra med mitt nuvarande men vi har inte nattpass som de flesta på buke beskriver, vi har DYGN. Visst man får sova på natten om det är lugnt, men det kan vara att man kör på 07-02 ca och sedan är det att hoppas på att få sova på plats resten av passet. Kan lika väl vara att man är igång igen vid 04 etc. Efter att ha jobbat så galna timmar är man inte utvilad på en dag innan man ska tillbaka och jobba (tänker på allt klokt du skrivit om återhämtning i nattråden @Vallmo ) och vi har i snitt ett sådant pass i veckan. Vissa veckor 2, vissa noll. Heldagar helg (8-17 i bästa fall) förekommer också flera gånger i månaden utöver heltidsjobbet dagtid. Jag är anställd 100% men jobbade 3 av 4 veckor ca 60 timmar innan jag blev gravid, sedan 40 timmar den fjärde veckan. Det var tufft då, det känns helt jäkla omöjligt nu.

Saker kan givetvis förbättras men knodden på 8 mån vaknar en bra natt 5 ggr. En dålig har han som en klocka var 40e minut. Tar det en stund att söva om vaknar han 5 min efter han somnat om det är så. Han är ju utöver det en relativt krävande bebis även dagtid, han vill ha fokus och uppmärksamhet och får man en kvarts lugn när han är ok med att köra runt i sin gåstol tex är det full rulle med tvätt etc, och man måste vara inom synhåll. Och jag går som en trött zombie genom livet med ångest i magen över jobbet.

Jag trivs som sagt med yrket, men det är ett krävande jobb. Man förväntas mer eller mindre vilja sälja sin själ för att prestera och jag har inte drivet på samma vis längre. Jag är den enda på arbetsplatsen som inte har stöd hemifrån när det kommer till barn, pappan till knodd är ofta iväg veckovis och jag har noll, absolut noll, annan hjälp att få. Var nu i veckan och kollade på lokala förskolan som är den enda som har nattis och jag avskydde det Jättestort, stressigt, alla barn slås ihop så fort några går hem och där ska min lille ettåring sitta med barn upp till 6 år. Där är ett hundratal barn och jag fick verkligen panik över tanken att behöva lämna honom där.

Jobbet är tillmötesgående när de säger att "det där fixar vi" när jag nämnt farhågor innan jag fick barnet, men jag vet ju hur det kan bli i praktiken.. Den manliga kollegan som nu är föräldraledig och skulle gå tillbaka fick inget alls av det han begärt schemamässigt, enligt honom själv, så han förlängde nu sin ledighet med flera månader. Men visst, jag kanske inte ska vara negativ i onödan. Och jag kan ju ta jourer när pappan är hemma om de bara schemalägger dem då.. Men även om jag hade kunnat leva med tanken på lokala nattis så veti tusan om kommunen köper att man är iväg över ett dygn, då ska dessutom bebis helst vara kvar längre än ett dygn för att ha barnet direkt när man jobbat ett dygn i sträck blir ju vedervärdigt och inte bra för någon i längden. Måste ju sova någon gång.. Och då ska liten vara på förskolan lätt 30 timmar i sträck.. Vi har nu fått nya lönekriterier utmailade där de specifikt i en av några få punkter tar upp att man ska vara positivt inställd till mycket jourer för att få höjd lön. Jag bryr mig egentligen inte om att jag missar höjningar, det är att det har blivit ännu viktigare för dem att påpeka prion av att jobba nätter som bekymrar mig. Har försökt be om att få jobba nattveckor (när pappan är hemma då) för att kunna samla mina timmar under intensivare kortare tid, men det blev nej. Jag ska vilja ta många dygn, men inte samma vecka

Är superstressad. Vill inte ha lillen så mycket på förskolan, vill inte ha honom på det där det finns nattis, vill helst jobba kvar men det känns i princip omöjligt att gå tillbaka dit jag var prestationsmässigt. Jag fattar inte hur de som jobbar fulltid ens kan ha barn, deras respektive måste ställa upp hur mycket som helst. Men sen kanske andra har mer hjälp än jag har.. Usch jag vet inte. Vad tror ni andra? Hur har det varit att gå tillbaka till krävande jobb, natt/skiftjobb etc efter ni fått smått? Chansen att byta nu och söka mig tillbaka om några år är i princip obefintlig, skulle jag ge upp nu skulle de se mig som för vek och att jag fått min chans och inte pallat, ungefär. Ger jag upp är jag ute i kylan. Men jag måste ju tänka på bebis. Och mig själv. Hur nu det ska gå ihop..

Låter verkligen jättejobbigt! Särskilt med tanke på pappans obefintliga stöd.

Jag har också länge funderat på varför läkarnas arbetstid är förlagd på det viset som du skriver med jourer som ibland innebär ett dygn av arbete. Är det ens tillåtet? Lastbilschaufförer måste ju vila efter ex antal timmar. Tycker det är minst lika viktigt att den läkare som gör bedömningar eller opererar är någorlunda utsövd.

Vad är det som gör pappans jobb mer viktigt än ditt?
Jag gissar att din lön är rätt bra. Är hans bättre? Det brukar vara ett ständigt maktarfument hos män annars. Kanske läge att ta upp det om det är du som tjänar mest. Fult kanske, men han verkar inte så schysst heller.
Ursäkta att jag låter så cynisk.
Om inte annat så har du massor med år av studier bakom dig och han måste ju någonstans på vägen begripligt vad ditt arbete innebär.

Jag tycker också det är dåligt att din arbetsgivare inte är mer tillmötesgående.
Oavsett om man har barn eller inte så är ju arbetsvillkoren rätt så vidriga.

Kommer pappan vara föräldraledig något? Det kanske gör att han känner mer ansvar efter ett tag?
Gissar att det inte är aktuellt med dagis riktigt ännu.

Säger som @Hyacinth, skaffa en bra nanny annars. En nanny som kan hämta på förskolan vissa eftermiddagar och sova över hos er när du har jour.
Det ser jag som en betydligt bättre lösning än nattis.
Den bästa lösningen är ju givetvis att pappan tar sin del av föräldraansvaret, men det låter som om det är svårt.

 

[tara]

@Lenis Kramis.. lycka till med vad du väljer...

 

[Javan]

Nej det upplägget tror jag inte ens på i teorin. En ett-åring i kommunal barnomsorg 1,5 dygn. Aldrig. Oavsett hur bra/dålig förskolan är.

Säger som någon redan skrivit en förälder kan jobba skift men två då blir det bökigt. Finns det andra typer av jobb inom det du är utbildad till? Är det svårt att få jobb?

 

[lil-sis]

Med den magkänslan du har skulle jag byta jobb. Det finns väl andra ställen för dig att arbeta på med vettigare tider?

 

[Tora]

Jag tycker det låter som en hemsk arbetsplats. Vare sig man har barn eller inte. Jag hade aldrig jobbat på ett sådant ställe med den jargongen "Skulle de se mig som för vek..."

Jag dristar mig faktiskt att påstå att det mest akuta problemet just nu är inte din partner utan arbetsmiljön på ditt jobb. Den attityden som verkar finnas där är under all kritik.

(Sen betyder det dock inte att din partners beteende är okej på något sätt utan det får ni ju lösa på ett eller annat sätt det också.)

 

[Teilani]

I de familjer där det funkar så finns en stöttande partner och inte sällan en mormor/farfar som kan ställa upp när det kör ihop sig.

Att som du ha nästan hela ansvaret hemma och jobba heltid, även utan nattpass, är väldigt krävande. Särskilt om man har ett aktivt barn.

Men mer lösningsorienterat!
Kan du gå ner i tid? Det skulle iaf ge dig mer tid för återhämtning.
Sen kanske en privat nanny vore en bättre lösning än nattis de nätter det skiter sig. Det finns företag som jobbar med uthyrning av barnvakter, så ni behöver inte anställa någon privat.

 

[Laa]

Jag har kollegor med småbarn där deras partners som jobbar på andra kliniker på sjukhuset (jourtunga specialiteter allihop... fattar inte hur de orkar). Där löses det praktiska med att resterande kollegor hjälper till att byta jourer om det krockar. Men, båda parter är engagerade i föräldraskapet och alla har backup i form av mor- och/eller farföräldrar i närheten.
Klinikerna är hyfsat med på att få till situationen så bra som möjligt, men jag förstår precis vad du menar med att ses som vek om man inte är "superdupersuperdoktorgud" *suck*

Krasst sett: ska du fortsätta med den inriktning du har som kommer du behöva bli jourbefriad alt få någon speciallösning som funkar för dig. Om din chef/schemaläggare inte vill kan det löna sig att dra in facket.
Annars behöver du byta klinik och ev även specialitet. Tråkigt men sant.

 

[Saija]

Jag hoppas verkligen att din man har skärpt till sig, och att det inte bara är du som vänder och vrider på dig?
Som ett förslag så har jag att du tar hjälp av en pålitlig gymnasist eller student. När jag gick gymnasiet så var jag tre till fyra dagar i veckan hos en ensamstående läkare. Hon jobbade mycket nätter (vet inte om schemana såg annorlunda ut på den tiden) ibland från em till morgon, och ibland kväll till fm nästa dag. I vilket fall som helst så vissa dagar hämtade jag barnet på förskolan och sov sen över, och lämnade sen barnet på förskolan innan jag åkte till min skola. Andra dagar så kom jag dit på kvällen och lämnade sen på förskolan igen på morgonen. Och sen hämtade hon när hon vaknat. Hade det här "jobbet" under några år. Fick inga jättepengar, men jag tyckte det var skönt att komma hemifrån och sen drygade det ut studiebidraget.
Barnet blev en trygg unge som inte behövde vara på förskolan hela dagar och nätter, och fick sova i sin egen vana miljö.

 

[Lenis]

Som jag resonerar kan en förälder av två jobba så, men inte båda. Jag kommer ihåg din förra tråd och undrar lite över pappans roll. Existerar den?
Mitt enkla svar: flytta så du kan få hjälp av anhöriga om sådana finns och vill, inom din branch finns väl flera olika orter att välja på?
Jag räknar faktiskt inte med din partner nu, eftersom han inte verkar tillföra något.
Men annars ser jag ingen annan lösning än jobb dagtid, om vi tänker oss att du ska klara allt själv.
Jag hade ett barn (nu 2) jobbar heltid eller mer men det förutsätter en partner som är närvarande och tar sin del av hämtning/lämning/föräldraskap.
Annars nanny?

Inte ens tänkt på nanny annat än som barnvakt vid speciella tillfällen, men ingen aning om hur man hittar nån.. vill ju det ska vara någon pålitlig Pappan tillför när han är här. Men han är ju inte alltid det och vardagen måste ju rulla ändå..

Låter verkligen jättejobbigt! Särskilt med tanke på pappans obefintliga stöd.

Jag har också länge funderat på varför läkarnas arbetstid är förlagd på det viset som du skriver med jourer som ibland innebär ett dygn av arbete. Är det ens tillåtet? Lastbilschaufförer måste ju vila efter ex antal timmar. Tycker det är minst lika viktigt att den läkare som gör bedömningar eller opererar är någorlunda utsövd.

Vad är det som gör pappans jobb mer viktigt än ditt?
Jag gissar att din lön är rätt bra. Är hans bättre? Det brukar vara ett ständigt maktarfument hos män annars. Kanske läge att ta upp det om det är du som tjänar mest. Fult kanske, men han verkar inte så schysst heller.
Ursäkta att jag låter så cynisk.
Om inte annat så har du massor med år av studier bakom dig och han måste ju någonstans på vägen begripligt vad ditt arbete innebär.

Jag tycker också det är dåligt att din arbetsgivare inte är mer tillmötesgående.
Oavsett om man har barn eller inte så är ju arbetsvillkoren rätt så vidriga.

Kommer pappan vara föräldraledig något? Det kanske gör att han känner mer ansvar efter ett tag?
Gissar att det inte är aktuellt med dagis riktigt ännu.

Säger som @Hyacinth, skaffa en bra nanny annars. En nanny som kan hämta på förskolan vissa eftermiddagar och sova över hos er när du har jour.
Det ser jag som en betydligt bättre lösning än nattis.
Den bästa lösningen är ju givetvis att pappan tar sin del av föräldraansvaret, men det låter som om det är svårt.

Ja jag tycker också att det är galet att vi ska gå sådana pass. Vem vill ha en läkare som varit uppe och jobbat 23 timmar i sträck om man blir allvarligt sjuk? Det finns liksom ingen människa som presterar på topp då.
Pappan kommer inte ta ut någon föräldraledighet alls tyvärr. Jag har bett om det för min egen skull, att han kanske kunde ta en dag i veckan eller så, men han upplever att det inte går med hans jobb (eget företag). Allt med bebis förskola, tid innan förskola etc, att det ska klaffa, hänger därmed på mig.

Nej det upplägget tror jag inte ens på i teorin. En ett-åring i kommunal barnomsorg 1,5 dygn. Aldrig. Oavsett hur bra/dålig förskolan är.

Säger som någon redan skrivit en förälder kan jobba skift men två då blir det bökigt. Finns det andra typer av jobb inom det du är utbildad till? Är det svårt att få jobb?

Nej eller hur, bara tanken känns ju hemsk. Så då måste jourerna ligga när pappan är hemma.. Det är inte jättesvårt att få jobb men det kan ta tid att få på vettiga platser.

Jag tycker det låter som en hemsk arbetsplats. Vare sig man har barn eller inte. Jag hade aldrig jobbat på ett sådant ställe med den jargongen "Skulle de se mig som för vek..."

Jag dristar mig faktiskt att påstå att det mest akuta problemet just nu är inte din partner utan arbetsmiljön på ditt jobb. Den attityden som verkar finnas där är under all kritik.

Det har varit väldigt mansdominerat i många år, tror det kan vara därför. Det var fortfarande det för 5 år sedan, sedan dess har mycket hänt och vi har en ledning med bättre inställning än de hade förr, men Rom byggdes tydligen inte på en dag.. Jag har nämnt mina farhågor för chefen som i princip sa vänligt att alla andra löser det ju. Och ja det gör de. Men de har uppenbarligen någon som kan ta hand om barnen, för inte fasen sätter de barnen på gatan från ett års ålder!

 

[Hyacinth]

@Lenis jag har ingen aning, men vänner i saltsjö-duvnäääääääs konstaterade att 16.00 är det tomt på förskolan ety då har barnflickorna hämtat.
Jag vet att jag kan få den tjänsten subventionerad vis mitt jobb, det finns ju ett flertal firmor man kan anlita.

 

[Lenis]

I de familjer där det funkar så finns en stöttande partner och inte sällan en mormor/farfar som kan ställa upp när det kör ihop sig.

Att som du ha nästan hela ansvaret hemma och jobba heltid, även utan nattpass, är väldigt krävande. Särskilt om man har ett aktivt barn.

Men mer lösningsorienterat!
Kan du gå ner i tid? Det skulle iaf ge dig mer tid för återhämtning.
Sen kanske en privat nanny vore en bättre lösning än nattis de nätter det skiter sig. Det finns företag som jobbar med uthyrning av barnvakter, så ni behöver inte anställa någon privat.

Jag har absolut tänkt gå ner i tid, särskilt eftersom 100% inneburit så väldigt mkt mer än 40h/vecka. Hade väl funderat på att försöka gå in 50% bara en kortare tid i början för att se hur det funkar med allt.. På sikt skulle de aldrig gå med på det, men de tar hellre att jag går tillbaka deltid tidigare än att vara helt ledig längre (om du förstår hur jag menar). Jag kan få igenom 80% tjänst men även det känns krävande i dagsläget. Kanske r jag som oroar mig i onödan men jag fattar inte hur det ska lösa sig Ser framför mig hur schemat för 4 månader framåt landar i mailen och jourerna hopar sig och pappan kan inte vara hemma de dagarna osv.. Usch jag kanske stressar i onödan. Men det är kämpigt.

Jag hoppas verkligen att din man har skärpt till sig, och att det inte bara är du som vänder och vrider på dig?
Som ett förslag så har jag att du tar hjälp av en pålitlig gymnasist eller student. När jag gick gymnasiet så var jag tre till fyra dagar i veckan hos en ensamstående läkare. Hon jobbade mycket nätter (vet inte om schemana såg annorlunda ut på den tiden) ibland från em till morgon, och ibland kväll till fm nästa dag. I vilket fall som helst så vissa dagar hämtade jag barnet på förskolan och sov sen över, och lämnade sen barnet på förskolan innan jag åkte till min skola. Andra dagar så kom jag dit på kvällen och lämnade sen på förskolan igen på morgonen. Och sen hämtade hon när hon vaknat. Hade det här "jobbet" under några år. Fick inga jättepengar, men jag tyckte det var skönt att komma hemifrån och sen drygade det ut studiebidraget.
Barnet blev en trygg unge som inte behövde vara på förskolan hela dagar och nätter, och fick sova i sin egen vana miljö.

Låter ju som en kanonlösning, men hur sjutton hittar man en sådan person.. tycker det varit svårt nog hitta hundvakt

 

[Hyacinth]

Och hemskt ledsen, men tar du alla hämtningar, lämningar och mornar? Absurdt. Vad tycker han är hans roll som förälder?

Jag har haft en chef som var glad när barnen fyllde 7 och man kunde börja umgås med dem. Tiden knnan var fruns, sen kunde han steppa in om det inte var golf.

 

[Lenis]

@Lenis jag har ingen aning, men vänner i saltsjö-duvnäääääääs konstaterade att 16.00 är det tomt på förskolan ety då har barnflickorna hämtat.
Jag vet att jag kan få den tjänsten subventionerad vis mitt jobb, det finns ju ett flertal firmor man kan anlita.

Undrar om de har såna firmor här ute på vischan.. Känns inte så men får kolla!!

 

[Hyacinth]

Jag har absolut tänkt gå ner i tid, särskilt eftersom 100% inneburit så väldigt mkt mer än 40h/vecka. Hade väl funderat på att försöka gå in 50% bara en kortare tid i början för att se hur det funkar med allt.. På sikt skulle de aldrig gå med på det, men de tar hellre att jag går tillbaka deltid tidigare än att vara helt ledig längre (om du förstår hur jag menar). Jag kan få igenom 80% tjänst men även det känns krävande i dagsläget. Kanske r jag som oroar mig i onödan men jag fattar inte hur det ska lösa sig Ser framför mig hur schemat för 4 månader framåt landar i mailen och jourerna hopar sig och pappan kan inte vara hemma de dagarna osv.. Usch jag kanske stressar i onödan. Men det är kämpigt.



Låter ju som en kanonlösning, men hur sjutton hittar man en sådan person.. tycker det varit svårt nog hitta hundvakt

Jag hade liknande extrajobb i tonåren, hjälpte en kollega till en av mina föräldrar som var ensamstående på heltid. Jag kom dit, sov över och fixade mat och sånt. Hen fick möjlighet att komma bort, träffa sin partner, vila eller vad som.

 

[Hyacinth]

Undrar om de har såna firmor här ute på vischan.. Känns inte så men får kolla!!

Kolla även via arbetsgivaren, jag har via flexpay så jag kan se vilka som subventioneras.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag säger också en nanny som avlastning!
Men sen ställer jag mig ytterst tveksam till dina arbetstider också. Nu läste jag visserligen arbetsrätt i 1-2an på gymnasiet, så mitt minne sviker kanske till viss del, men det där låter spontant inte helt tillåtet. Man får absolut ha "jourer" och veckor på lite över 40 h. Ja. Men pass som om min trötta hjärna räknat rätt, verkar vara 23 h? Nej, det låter om inte rent olagligt, så definitivt i gråzonen...

 

[vallhund]

Jag säger också en nanny som avlastning!
Men sen ställer jag mig ytterst tveksam till dina arbetstider också. Nu läste jag visserligen arbetsrätt i 1-2an på gymnasiet, så mitt minne sviker kanske till viss del, men det där låter spontant inte helt tillåtet. Man får absolut ha "jourer" och veckor på lite över 40 h. Ja. Men pass som om min trötta hjärna räknat rätt, verkar vara 23 h? Nej, det låter om inte rent olagligt, så definitivt i gråzonen...

Det är läkarförbundet som inte går med på ändringar i avtalet, de själva har ju gjort sina hundår o då tycker de att alla nya läkare skall luttras på samma sätt.

 

[Laa]

Det är läkarförbundet som inte går med på ändringar i avtalet, de själva har ju gjort sina hundår o då tycker de att alla nya läkare skall luttras på samma sätt.

Eller så är det enda sättet att få verksamheten att fungera. För mycket jobb på för få personer, allt vänligt skänkt av landstingsledningen.