Vore det mina hästar skulle jag dela på dem. Shettisar för sig och varmbloden för sig. Fodra på med fri tillgång till varmbloden, om det inte räcker, komplettera med lucern i första hand, sen ev proteinpellets/krafft groov om grovfodret är lågt i protein. Kanske Krafft senior sensitive till den äldre. Men börja med grovfodret.
Vi har tre hästar, en mustang som blir tjock bara man springer förbi med en hötuss, en paint som är normal till lättfödd och ett tvåårigt halvblod som det inte finns någon botten i. Under den varma perioden, före och efter bete går de ute (box nattetid under vintern). Vi får ta in dem några timmar varje dag och låta halvblodet äta medan de andra två knaprar lite halm.
Jag inser att du kommer välja att anse att det inte är svar på din fråga. Du kanske bara frågar av rent akademiskt intresse snarare än av omsorg om din svårfödda häst. Då är det väl så. Men din fråga blir lite som "hur långt är ett snöre". Jag har varit aktiv i travsporten i många år men utfodringen av en högpresterande tävlingstravare ser helt annorlunda ut, de har ett annat behov. Mina pensionärer/ridtravare, både svårfödda och lättfödda har alla klarat sig på ett bra grovfoder, ibland med lite tillskott av Krafft groov eller lucern.
Det finns tyvärr inga genvägar. Så länge de inte får så mycket grovfoder de orkar äta är kraftfoder bortkastade pengar. Man behöver göra det som krävs och det är nog att dela upp flocken i två hagar.