Vili
Trådstartare
Då mina två olika tränare i princip säger olika så är jag lite sugen på era idéer och tankar kring detta.
Jag har en 10 årig valack efter Fengur fra Ibisholi , mycket flott tölt och även övriga gångarter MEN han tar förhållningar dåligt, inte alls att han lägger sig på och sticker utan mer är seg att stanna och svår att få till eftergift i tölt och trav (eftergift inte form), man får en känsla av att ha mycket i handen utan att han egentligen lägger sig på....hänger ni med? Jag vill sträva efter en känsla av eftergift i tölten och traven inte nödvänligtvis form utan mer en känsla av att tar jag så ska tygeltaget gå igenom , jag ska helt enkelt inte behöva segdra.
På sistone har jag och Dagfari haft några duster med dragkamp och när jag rådfrågade mina tränare sa de i princip olika, ena tränaren menar att jag inte ska lägga så stor vikt vid eftergiften utan mer rida mot en mjuk häst alltså inte focusera så mycket på just eftergiften i tygeln. Hon menar i princip låt hästen va och focuera på mjukhet i gångarterna istället.
Den andra tränaren menar precis tvärtemot att det är av största vikt att varje tygeltag har en mening och verkligen går igenom.
Så kunniga bukare vad anser ni? Bör jag korrigera när han inte tar tygeltagen ordentligt? Eller bör jag istället rida mindre mot eftergift alltså sluta ta kamp mot honom när han går emot? För det jag har märkt är att ju mer jag tråklar mot eftergift ju argare blir han ju mer tyngd kommer i handen och det blir bara mer och mer bråk..
Ja jag är verkligen rådvill....hur hade ni löst detta problem, vilka övningar? Notera att detta inte är en häst som är seg i skritt utan där är han mjuk fin och eftergiven utan detta handlar om upp i tempo.
Jag har en 10 årig valack efter Fengur fra Ibisholi , mycket flott tölt och även övriga gångarter MEN han tar förhållningar dåligt, inte alls att han lägger sig på och sticker utan mer är seg att stanna och svår att få till eftergift i tölt och trav (eftergift inte form), man får en känsla av att ha mycket i handen utan att han egentligen lägger sig på....hänger ni med? Jag vill sträva efter en känsla av eftergift i tölten och traven inte nödvänligtvis form utan mer en känsla av att tar jag så ska tygeltaget gå igenom , jag ska helt enkelt inte behöva segdra.
På sistone har jag och Dagfari haft några duster med dragkamp och när jag rådfrågade mina tränare sa de i princip olika, ena tränaren menar att jag inte ska lägga så stor vikt vid eftergiften utan mer rida mot en mjuk häst alltså inte focusera så mycket på just eftergiften i tygeln. Hon menar i princip låt hästen va och focuera på mjukhet i gångarterna istället.
Den andra tränaren menar precis tvärtemot att det är av största vikt att varje tygeltag har en mening och verkligen går igenom.
Så kunniga bukare vad anser ni? Bör jag korrigera när han inte tar tygeltagen ordentligt? Eller bör jag istället rida mindre mot eftergift alltså sluta ta kamp mot honom när han går emot? För det jag har märkt är att ju mer jag tråklar mot eftergift ju argare blir han ju mer tyngd kommer i handen och det blir bara mer och mer bråk..
Ja jag är verkligen rådvill....hur hade ni löst detta problem, vilka övningar? Notera att detta inte är en häst som är seg i skritt utan där är han mjuk fin och eftergiven utan detta handlar om upp i tempo.