Men man kan ju inte veta vilken hingst som matchar ett sådant sto eftersom man ALDRIG kan veta vilka gener som slår igenom. Kanske lämnar stoet mest shettisgener, eller russgener, eller ardennergener och då spelar det ju inte så jättestor roll att man har viss koll på vad hingsten lämnar, stoet står ju för 50 %. Eller?
Ja absolut. Men som jag skrev innan, jag räknar med att TS har tagit med detta i beräkningen när hon säger att betäckningen är genomtänkt.
Säkert en upprepning men kan inte låta bli:
Man kan aldrig välja (eller veta) vilka egenskaper en avkomma ska få, då hade ju avel varit busenkelt om vi kunnat skräddarsy resultatet. Därför är det väldigt vanskligt att korsa individer som i grunden har olika inriktning. Inom ridponnyaveln har alla godkända raser en gemensam inriktning, ridbarhet. Det går INTE att jämföra med att korsa en ras avsedd för att dra tungt med en ska vara ridbar och/eller en som travar snabbt t.ex.
Nej man kan inte veta vad som slår igenom. Där är vi helt överens. och om man inte är beredd på att resultatet/vad som slår igenom, oavsett vad det är, så tycker jag man ska låta bli att betäcka.
Även om en korsning i första ledet eller andra ledet osv. kan bli jättetrevliga så är det ju inte säkert att det är de "trevliga" egenskaperna som nedärvs till en eventuell avkomma. Jag har träffat hästar med endast några få % travare i sig som har haft travar "trav" och/eller kass galopp, inte tror jag att det var det de ville få fram när de producerade de hästarna.
Det hänger ju mycket på vilka kunskaper och erfarenheter ryttaren har. Att utbilda hästar som inte har så fördelaktig ridtyp är inte så lätt, men har man erfarenheten och tiden så man vet vad man ger sig in i så tycker jag inte det är fel. Om de sämre egenskaperna skulle slå igenom på avkomman så får man lägga ner mycket arbete, men vill man det så tycker jag det är helt ok.
I mitt fall, jag har ju betäckt mitt sto med en korsningshingst, så har jag provridit hingsten, sett den i en mängd olika situationer, tittat på flera av han tidigare avkommor. Det gjorde mig trygg i mitt val. Jag hade sneglat på en renrasig hingst + den här korsningen och ville ta reda på mer om dem, men efter att ha träffat,ridit och tittat på den här hingsten och hans avkommor så var valet lätt. Bättre än så tror jag inte jag kan hitta till mitt sto. Det kändes så rätt och jag tror fortfarande jag får en riktigt bra häst i avkomman. Det är korsningsavel, men ingen slumpmässig utan en genomtänkt. Jag vet inte vilka egenskaper som kommer att slå igenom på honom, men jag känner mig trygg med att jag kan hantera det.
Att avla "renrasigt" handlar inte om att kunna sätta sig på en pedistal och se ner på eventuell korsningavel utan om att arbeta för att ha en så förutsägbar fenotyp och genotyp som möjligt, att man kan vara relativt säker på att få en häst eller för den delen en hund som passar SÅ BRA SOM MÖJLIGT till det man tänkt att göra med den helt enkelt.
Ja. Håller med.
