Nu har vi startat vår första fullständiga tävling, LB i avd A. Dressyren gick bra, dock en rejäl kuskmiss (ska aldrig mer korrigera en halt) men vi kom på delad vinst på 52 straff. Precisionen gick bra, han travade på rätt bra och ingen boll ner. I maraton gick det helt OK, men jag fick sedvanligt driva honom rätt mycket. Vinst i maraton, och därmed en vinst i totalen. Och man ska ju sluta på topp, så här ger jag upp med Giz i enbet. För att han ska behålla framåtandan så behöver jag köra på ett sätt som jag inte trivs med. Han är väl tränad för uppgiften, inte ens andfådd i mål, men sackar av när det blir lite obekvämt. En felmatchning helt enkelt, han är ingen sportponny. Han gör sig som allra bäst som den trygga, snälla, stabila ponny han är. Och då får vi ju använda det. Nya ponnyn kommer i veckan, och då lägger vi om hela vårt upplägg; stryker oss från samtliga tävlingar och låter Giz på och lulla lite på halvfart som han gör sig bäst i. Sen satsar jag på den nya hästens träning och sätter i par i sommar. Så får vi se om det går bättre, om inte annat så kan jag dra nytta av Gizs bästa sidor som tryggt sällskap till den nye.
Det är aldrig för sent att ge upp. Även om jag får erkänna att jag är överjävligt ledsen över att våren har blivit som den blev, och att jag behöver backa i mina ambitioner - igen. Men det är lättare att göra om ens egna planer än att göra om en relaxponny till sportponny.
Senast de gick i par (= första gången framför vagnen i par) var på jullovet, den här gången var det som om de aldrig gjort annat!
