A
alfa460
Sv: Köpekontrakt, tillägs-krav?
Ignorance is a bliss eller vad är det man säger?
Det finns rätt många trådar om detta på forumet, men i en väldigt förenklad form gäller följande:
Allt man skriver i ett avtal eller för den delen kommer överens om över en kopp kaffe vid matbordet muntligen gäller. Precis allt. Sen finns det givetvis en lång radda undantag som oftast hänger ihop med att lagstiftaren vill skydda en svagare part i ett avtalsförhållande t ex en konsument mot en näringsidkare. Därför är vissa delar i t ex Konsumentköplagen tvingande till konsumentens fördel. Men den absoluta huvudregeln i alla typer av avtal är att vi i Sverige har avtalsfrihet.
I ett köpeavtal mellan två privatpersoner gäller Köplagen och då är det definitivt avtalsfrihet som gäller. Alltså, allt du skriver i avtalet "gäller" och om du kan visa på avtalsbrott håller också i forumleringarna domstol. Har du bara en muntlig överenskommelse måste du dessutom bevisa att överenskommelsen verkligen finns. Något som i sig kan vara en grannlaga uppgift.
Om du nu lyckas visa ett avtalsbrott, hunden har inte gått på vallhundskurs eller någon annan äger helt plötsligt hästen som vi kommit överens om att jag skulle få köpa tillbaka om den blev till salu, så uppstår nästa problem.
Ett vanligt avtal, modell det du köper i affären är inte utformat för att hantera denna situation. Det finns nämligen inga skadeståndsklausuler i avtalet som hanterar vad som händer vid avtalsbrott. Avtalet är ett köpeavtal där säljaren förbinder sig att leverera en häst som uppfyller beskrivningen i avtalet och köparen förbinder sig att betala. Normalt sett så betalar man ju inte förrän man har hästen på transporten och säljaren ställer inte på hästen på transporten förrän pengarna är uppvisade. De enda problemen som normalt sett kan uppstå är någon typ av fel i varan, dvs hästen uppfyller inte det som står i avtalet. Detta hanterar domstolen genom att bedöma om hästen har ett fel i rättslig mening, och sen har förmodligen köparen krävt att köpet skall hävas. Är det ett fel i rättslig mening får då förmodligen hästen åka tillbaka till säljaren och säljaren får betala tillbaka köpeskillingen. Så långt allt väl.
Men om man nu har skrivit en liten klausul som går ut på att man ska ha rätt att köpa tillbaka hästen om köparen vill sälja och han inte har sålt till dig, vad händer då? Eftersom avtalet inte reglerar denna situation så får domstolen titta efter lagar som reglerar denna situation. För det första börjar man med att undersöka om man kan hämta tillbaka hästen från den nya ägaren och där blir svaret vanligtvis nej. Han har troligtvis inte en aning om din och köparens uppgörelse och skyddas därmed av lagen. En godtroende förvärvare av lös egendom erhåller sakrättsligt skydd då tradition skett. Dvs visste han inte eller borde han inte ha vetat om er uppgörelse och hästen finns hos honom så är hästen hans.
Pengar som kompensation då? Ja då är det skadeståndslagen som gäller och ett av rekvisiten i Skadeståndslagen för att skadestånd vid ren förmögenhetskada skall komma på tal är att man kan lidit en skada till följd av brott. Vad skulel brottet vara i detta fall? Du har ju redan fått pengar för hästen. Att sälja hästen var knappast straffbart även om det bryter mot ert avtal.
Det jag, och fler jurister här på forumet framfört ett antal gånger, är att det är vettigt att ha med en vitesklausul i ett avtal om man nu måste vill ha en chans på hästen. Vitesklausulen innebär att man i förväg bestämmer ett skadeståndsbelopp om en viss händelse inträffar eller inte inträffar. Dvs säljer du hästen och jag inte fått chansen så kostar det dig 50 000 spänn och en korv med bröd. Domstolen resonerar då som följer; aha, avtalsbrott, och här finns ett vite stipulerat, betala! I den bästa av världar innebär ju till och med vitet att köparen väljer att sälja tillbaka till dig, affären blir lite av ett nollsummespel för honom annars.
För att klargöra en sak till: En advokat utfärdar inga kontrakt, det du själv skriver på en bit toapapper med läppstift har exakt samma tyngd som det fina avtalet från Mannheimer & Swartling, Vinge eller MAQS. Det som advokaterna skriver är förhoppningsvis lite mer heltäckande och tydligt men man kan aldrig vara helt säker på det heller.
Och till sist: En återköpsklausul är inget konstigt det finns med i de många aktieägaravtal, tänk er att man startar ett AB ihop med någon och så bestämmer sig vedebörande för att lägga av på grund av att ni inte kommer riktigt överens längre. Jobbigt i fall han säljer till din värsta ovän. Då skriver man in en hembudsklausul som gör att delägaren i fall han vill sälja sina aktier måste ge den andre delägaren rätt att köpa aktierna först.
Och så till allra sist: Ett avtal är inte bra bara för man köper det. Det som avgör om ett avtal är bra är om det verkligen täcker in de saker som avtalsparterna vill reglera och det har inte det minsta med avtalets härkomst att göra. Viktigast är att säljaren i avtalet tar upp alla saker som denna känner till om hästen vad gäller hälsotillstånd både nu och historiskt och att köparen uppfyller sin undersökningsplikt.
Jag har svårt att tro att dylika krav så som foder eller hur hästen ska skötas håller rent juridiskt? Om jag köper en vara så har jag rätt att nyttja den så som jag vill? Den är ju min då kan jag tycka.
Köp ett färdigt kontrakt från ridsportsförbundet. Till det kontraktet finns en advokat knutet (han har även utfärdat det). Då kan du kontakta honom vid eventuella frågetecken.
Vid kontraktskrivning på hund så håller inte egna skrivna klausuler (tillägg), så som tex "Hundägaren förbinder sig till att gå vallhundskurs och avlägga lokalprov (vanligt hos border collie uppfödare). En sådan klausul håller inte i rätten. Även att "säljaren har förköp vid eventuell försäljning" är inte hållbart. Detta har jag själv kollat upp hos svenska kennelklubbens juridiska avdelning. Har jag köpt en vara, så är den min och jag säljer den när, hur och vart jag vill. Sedan kan man ju diskutera vad som är moraliskt riktigt?
Jag kan inte säga med säkerhet att det är så här med häst, men det borde ju vara samma sak?
Enklast är ju att köpa en häst utan "konstiga" krav
Kolla med en advokat innan du skriver på något, så att det inte blir tokigt för dig längre fram.
Lycka till/Malin
Ignorance is a bliss eller vad är det man säger?
Det finns rätt många trådar om detta på forumet, men i en väldigt förenklad form gäller följande:
Allt man skriver i ett avtal eller för den delen kommer överens om över en kopp kaffe vid matbordet muntligen gäller. Precis allt. Sen finns det givetvis en lång radda undantag som oftast hänger ihop med att lagstiftaren vill skydda en svagare part i ett avtalsförhållande t ex en konsument mot en näringsidkare. Därför är vissa delar i t ex Konsumentköplagen tvingande till konsumentens fördel. Men den absoluta huvudregeln i alla typer av avtal är att vi i Sverige har avtalsfrihet.
I ett köpeavtal mellan två privatpersoner gäller Köplagen och då är det definitivt avtalsfrihet som gäller. Alltså, allt du skriver i avtalet "gäller" och om du kan visa på avtalsbrott håller också i forumleringarna domstol. Har du bara en muntlig överenskommelse måste du dessutom bevisa att överenskommelsen verkligen finns. Något som i sig kan vara en grannlaga uppgift.
Om du nu lyckas visa ett avtalsbrott, hunden har inte gått på vallhundskurs eller någon annan äger helt plötsligt hästen som vi kommit överens om att jag skulle få köpa tillbaka om den blev till salu, så uppstår nästa problem.
Ett vanligt avtal, modell det du köper i affären är inte utformat för att hantera denna situation. Det finns nämligen inga skadeståndsklausuler i avtalet som hanterar vad som händer vid avtalsbrott. Avtalet är ett köpeavtal där säljaren förbinder sig att leverera en häst som uppfyller beskrivningen i avtalet och köparen förbinder sig att betala. Normalt sett så betalar man ju inte förrän man har hästen på transporten och säljaren ställer inte på hästen på transporten förrän pengarna är uppvisade. De enda problemen som normalt sett kan uppstå är någon typ av fel i varan, dvs hästen uppfyller inte det som står i avtalet. Detta hanterar domstolen genom att bedöma om hästen har ett fel i rättslig mening, och sen har förmodligen köparen krävt att köpet skall hävas. Är det ett fel i rättslig mening får då förmodligen hästen åka tillbaka till säljaren och säljaren får betala tillbaka köpeskillingen. Så långt allt väl.
Men om man nu har skrivit en liten klausul som går ut på att man ska ha rätt att köpa tillbaka hästen om köparen vill sälja och han inte har sålt till dig, vad händer då? Eftersom avtalet inte reglerar denna situation så får domstolen titta efter lagar som reglerar denna situation. För det första börjar man med att undersöka om man kan hämta tillbaka hästen från den nya ägaren och där blir svaret vanligtvis nej. Han har troligtvis inte en aning om din och köparens uppgörelse och skyddas därmed av lagen. En godtroende förvärvare av lös egendom erhåller sakrättsligt skydd då tradition skett. Dvs visste han inte eller borde han inte ha vetat om er uppgörelse och hästen finns hos honom så är hästen hans.
Pengar som kompensation då? Ja då är det skadeståndslagen som gäller och ett av rekvisiten i Skadeståndslagen för att skadestånd vid ren förmögenhetskada skall komma på tal är att man kan lidit en skada till följd av brott. Vad skulel brottet vara i detta fall? Du har ju redan fått pengar för hästen. Att sälja hästen var knappast straffbart även om det bryter mot ert avtal.
Det jag, och fler jurister här på forumet framfört ett antal gånger, är att det är vettigt att ha med en vitesklausul i ett avtal om man nu måste vill ha en chans på hästen. Vitesklausulen innebär att man i förväg bestämmer ett skadeståndsbelopp om en viss händelse inträffar eller inte inträffar. Dvs säljer du hästen och jag inte fått chansen så kostar det dig 50 000 spänn och en korv med bröd. Domstolen resonerar då som följer; aha, avtalsbrott, och här finns ett vite stipulerat, betala! I den bästa av världar innebär ju till och med vitet att köparen väljer att sälja tillbaka till dig, affären blir lite av ett nollsummespel för honom annars.
För att klargöra en sak till: En advokat utfärdar inga kontrakt, det du själv skriver på en bit toapapper med läppstift har exakt samma tyngd som det fina avtalet från Mannheimer & Swartling, Vinge eller MAQS. Det som advokaterna skriver är förhoppningsvis lite mer heltäckande och tydligt men man kan aldrig vara helt säker på det heller.
Och till sist: En återköpsklausul är inget konstigt det finns med i de många aktieägaravtal, tänk er att man startar ett AB ihop med någon och så bestämmer sig vedebörande för att lägga av på grund av att ni inte kommer riktigt överens längre. Jobbigt i fall han säljer till din värsta ovän. Då skriver man in en hembudsklausul som gör att delägaren i fall han vill sälja sina aktier måste ge den andre delägaren rätt att köpa aktierna först.
Och så till allra sist: Ett avtal är inte bra bara för man köper det. Det som avgör om ett avtal är bra är om det verkligen täcker in de saker som avtalsparterna vill reglera och det har inte det minsta med avtalets härkomst att göra. Viktigast är att säljaren i avtalet tar upp alla saker som denna känner till om hästen vad gäller hälsotillstånd både nu och historiskt och att köparen uppfyller sin undersökningsplikt.
