De få irländare jag träffat på har varit rätt nerviga, dragit repor med folk, stuckit på uteritter o s v. Jag tror inte att de är mer stabila än andra. Med det inte sagt att de är "värre" än andra, men jag tror inte heller att de är stabilare. Det handlar, som vanligt, om individ - inte ras/ursprung.
Jag tror som du, att de individuella skillnaderna är större än de geografiska.
Nu har jag de senaste fyra åren, av olika skäl, haft fyra olika hästar, alla importerade från Irland, renrasiga connemaror med full stam.
Det de haft gemensamt är att de varit känsliga, men på helt olika vis!
Häst nummer ett var tittig och tyckte nya hinder, grejer utomhus etc var läskigt. Han var framåt men aldrig het, kunde dra lite mot hindren som han kände igen.
Han var till en början jätterädd för hovslagaren. Typ, panik, men det gick över helt efter ca ett år. (Samma hovslagare hela tiden)
Häst nummer två, var lugn och stabil men felaktigt riden efter (tror vi) minimal inridning. Han var totalt orädd för allt, vi mötte lösa får ute och baggen sprang upp mot hasen på honom, han rörde inte en fena. Däremot känslig för minsta lilla missförstånd. Han frös och rörde sig inte, alternativt stack om han inte förstod.
Häst nummer tre är stabil i allt. Helt otittig, pigg och var väldigt lite riden, bara precis inriden när jag fick henne vid 5,5 år.
Men hon är känslig för vikten. En ryttare i obalans och hon sätter fart. Hon blir stark och het på hinder och det är svårt att rida en så känslig häst med servostyrning som själv tar initiativ och hoppar.
Häst nummer fyra är behagligt framåt, motor men saktar gärna ned om någon är nybörjare. Men han är känslig för all yttre stimuli. Totalt otittig på hinder, men brevlådor, bilar, leksaker i en trädgård samt för oss osynliga spöken, kan få honom att vilja vända hem. Han blåser, spänner sig och blir ängslig.
Likaså om någon annan häst bockar eller busar i ridhuset, så dras han med!
Det kräver en stabil ryttare som håller honom i schack och har fokus på uppgiften, så kan han koppla av.
Med detta sagt, så skulle jag vilja säga att dessa fyra har gemensamt att de är importerade från samma land. De är/var alla i samma ålder när vi fick dem (ca 6-7 år) och de var alla bara precis inridna (utom häst nummer fyra som ridits i tre år i Sverige).
De är som sagt känsliga, men på helt olika vis.
Den som är mest som det positiva ryktet om irländaren; är häst nummer tre. Hon är helt cool och oberörd i de allra flesta situationer. Hon sover i stallgången och blir aldrig otålig, som häst nummer fyra, som kan skrapa, gnägga, trampa runt osv om man inte blir klart snart. Men även de andra två stod snällt i gången.
Nu är jag ju bara en ryttare, men för att hantera de hästar vi har haft så har min erfarenhet av unghästar varit absolut nödvändig.
Hade jag bara ridit erfarna väl inridna och ridna hästar förr, så hade jag gett upp. De hade samtliga, på olika vis, varit för svåra för mig.
Att lära om en felaktigt inriden häst är ett projekt. Att rida en ängslig häst utomhus kräver en ryttare med mod, balans och tålamod. Att "rida in" och utbilda hästen kräver en kunnighet och noggrannhet och kanske framför allt, tålamod att allt tar tid.
Så, med detta långa inlägg, vill jag mena att det är dumt att generalisera. Köper man hästen osedd så bör man ha kompetens att ta hand om "lite vad som helst", samt en portion tur.
Vi provred alla våra hästar, och trots detta så var det flera överraskningar på vägen. En häst som nyss kommit till Sverige är fortfarande spak efter resan och det tar ett par månader att se hur hästen verkligen är.
Vår ängsliga herre hade (enligt uppgift) inga problem med förra ägaren, men ett par incidenter vid uteritt med mellandottern och kompisar under en kort period, skapade otryggheten. Så en del problem kan man lätt förvärva själv när hästen är känslig.
.
)
