Jegra
Trådstartare
Frågan om huruvida en viss ras är lämplig för "barock" dyker upp lite då och då i lite olika sammanhang. Jag skulle vilja komma dragandes med lite betänkligheter mot dessa frågor, med det menar jag inte att nedvärdera de som frågar, utan jag är ute efter att väcka tankar...
För det första: Vad är barock? Vi har flera gånger på det här forumet diskuterat vad barockridning är. De enda vi egentligen kunnat enas om är att det är en dålig benämning på ett antal olika ridinriktningar. Min egen teori är att de enda gemensamma nämnarna för de "barocka stilarna" är att man strävar mot ridning på en hand på blank stång samt i utbildningenstrappan har tanken på skolan över mark, även om man kanske inte praktiserar rörelserna.
Kan man med utgångspunkt från det säga att en viss häst är bättre lämpad? Kanske det, men...
... i det ridderskap där jag är medlem - som kanske kan anses vara en klubb för inbördes beundran, även om jag inte sett något av det - finns det några ideal en riddare skall följa (fritt översatt).
En riddares ideal är att:
För det första: Vad är barock? Vi har flera gånger på det här forumet diskuterat vad barockridning är. De enda vi egentligen kunnat enas om är att det är en dålig benämning på ett antal olika ridinriktningar. Min egen teori är att de enda gemensamma nämnarna för de "barocka stilarna" är att man strävar mot ridning på en hand på blank stång samt i utbildningenstrappan har tanken på skolan över mark, även om man kanske inte praktiserar rörelserna.
Kan man med utgångspunkt från det säga att en viss häst är bättre lämpad? Kanske det, men...
... i det ridderskap där jag är medlem - som kanske kan anses vara en klubb för inbördes beundran, även om jag inte sett något av det - finns det några ideal en riddare skall följa (fritt översatt).
En riddares ideal är att:
- genom gymnastisering ge hästen ett långt och hälsosamt liv.
- ge hästen en livsuppgift som den kan fullfölja även i hög ålder.
- hedra ridkonsten
- att utöka cirkeln av de som hänger sig till denna ridkonst
I de generella reglerna för bedömningen vid inträdesprovet står följande (också fritt översatt):
"Träning av hästen har högre värde än kvaliteten på övningarna. Därigenom ges större uppskattning till det arbete som lagts ner på en häst med brister, jämfört med briljanta övningarn genomförda av en häst med perfekta förutsättningar."
Detta kan också förkortas ner i orden: Det är inte hästen som är till för dressyren, det är dressyren som är till för hästen.
Ja, ni har hört det utrycket förut, men stanna nu upp och fundera på vad det innebär. Ibland är man snabb att säga att detta är vad som sker inom tävlingsdressyren när man köper en häst bara för att tävla på. Men är inte det också vad som sker idag när man byter ut sin befintliga häst mot en med "barockegenskaper" (vad nu det kan tänkas vara).
Om dressyren nu är till för hästen, borde vi då inte ta den häst vi har - som vi redan känner - och utbilda den på ett för hästen sunt sätt, oavsett vilka förusättningar den har för de svårare rörelserna? Det är ju inte resultatet som är viktigt utan att hästen får bättre fysik.
Det är inte först till öppna/halva steg/piaff/levad/terre-a-terre/capriole som vinner, det är det ekipage som utvecklar en dialog, som sakta men säkert tar sig förbi de hinder som dyker upp och som bygger upp kroppen så att den är sund och stark som till slut kommer ut som vinnare. Om de aldrig ens når de halva stegen är för mig ointressant, om de sitter och rider sina skolor tillsammans och finner det tillräckligt. Vem ska döma dem som ett mindre lyckat ekipage? Vem har rätten att säga att den hästen inte är lämpad för dressyr?
Hur var det nu? Har vi hästen för att rida dressyr, eller rider vi dressyr för att vi har en häst?