Köpa häst att rida barock på

[Gast]

Du har helt rätt, denna typ av dressyr passar alla hästar. På Saumur har man ju t ex väldigt ädla franska hästar som kan göra skolor ovan marken så det är inte bara de iberiska hästarna som är lämpade. De som var på Globen fick ju också se franskt kallblod utföra språng som var hyggligt nära korrekta skolsprång!
Gast

 

[Antti]

Gueriniere som ju var en barockmänniska"
Var han? Levde inte han på 1700talet? Då var stridshästens tid förbi för länge sen. I hans tid var det kavalleri med skjutvapen och sticksvärd som gällde, möjligen sabel också, men det vet dom som håller på med svärd.

 

[Carmenzita]

Får jag bara göra en allmän förfrågan? Gamla tiders ridning höjs ofta till skyarna på denna sida. Inget fel i det, men vad finns det för bevis att de gamla tidernas ryttare VERKLIGEN red så fantastiskt?! I stridens hetta har jag svårt att tänka mig att hästarna gick välbalanserat hela tiden med höjda ryggar, i perfekta öppnor, ställda från svärdsriktningen. Jag tycker hela idealiseringen av riddar-ridning (eller vad ni nu väljer att kalla det för, barockridning, renässansridning, whatever - utdött är det i alla fall) är lite märklig.

Det enda man kan säga med säkerhet är att det finns inga videos från den tiden, inga fotografier, bara förhärligande målningar. Bara för att en ryttare levde på 1700-talet behöver det väl inte betyda att han var den mest optimale ryttaren? Jag håller med om att mycket ryttarkunskap gått förlorad, men samtidigt tror jag inte att stridshästen i alla sekunder varit världens mest välridna häst. Jag tror fortfarande att många av toppdressyrhästarna uppvisar en högre samlingsgrad än en häst på ett slagfält, dimmigt av krutrök, med hemska dofter av blod, vapen och skräck.

 

[monster1]

Ni är så filosofiska...det är inte jag.
För mig var det så här, efter att tant hästen blev pensionerad så bestämde jag mig för att köpa en till häst.
Först bestämde jag mig för en ras jag gillade, denna gång blev det connemara, dels för att de hade bra rykte och "alla" tyckte att de var trevliga hästar dels för att de hade en lite spanska gener så de hade ett yttre som jag gillade. Sen när jag började leta efter individer så gick jag mest efter psyket men lite tittade jag ju även på hur hästen var byggd.
För mig så betyde det faktum att jag rider för en akademisk tränare att jag kunde välja vad jag ville i häst form. Ingen skulle se snett på mig för att jag som vuxen köpte en ponny, ingen har ens ifrågasatt det.
Det har varit skillnaden för mig.
Efter att ha haft en häst som varit mycket skadad så köper jag inte på mig ett "renoverings objekt" det kostar för mycket vakna nätter och magkattar för mig.

 

[Jegra]

Nu kan jag ju bara tala om mig själv och jag har ett stort intresse för historia i grunden. Jag är även väldigt intresserad av hur häst och ryttare samarbetade i de slag och strider som förekommit i historien. Det jag har lärt mig av det intresset är att det fanns ett stort kunnande hos dessa människor. Det fanns också mycket okunskap i t.ex. veterinärmedecin - i den mån den alls existerade - och sättet att förhålla sig till hästar - "en best som skall tämjas, med våld om så är". Men om man nu kan tänka sig att se bortom dessa uppenbara felaktigheter gömmer sig där en stor kunskap. Det är ju inte för inte Guerinieres böcker även inom "modern" dressyrridning ses som viktiga.

Varför jag tjatar om dessa gamla stofiler? Tja, jag tycker mig se brister inom mycket av tävlingsdressyren, och jag fann det jag sökte i den "gamla skolan" om man får uttrycka det så. Alltså de läror som skrevs innan tävlingsdressyren tog fart på allvar.

Visst har du rätt, i stridens hetta struntade man blankt i om hästen gjorde en korrekt öppna eller inte. Men, och det kan jag alltså säga av egen erfarenhet, ju högre tränad min häst har blivit, ju lättare har jag manövrerat honom i de vapenlekar jag ägnat mig åt. Tittar man i Spanien och Portugal, där tjurfäktning (ja, det är grymt) fortfarande förekommer, kan man se att de hästar som används i fäktningen är utbildade upp i den högre skolan, just därför att de då blir lätta att rida på arenan. Där inne har du inte tid att utbilda hästen, om vi tänker en skala på 1-5 där 5 är högst så om hästen är utbildad till nivå 5 utanför arenan kanske den bara presterar 3 inne hos tjuren eftersom både ryttare och häst har annat att tänka på också (en uppretad tjur). En häst utbildad till nivå 3 skulle antagligen snabbt råka illa ut på samma arena...

Och nej, vi kan inte veta att de verkligen var så skickliga på den gamla tiden, men vi kan läsa det de skrev och försöka förstå det - utifrån den kunskap vi har idag - och se vad vi får för resultat. Det är det som sker idag med de olika grupperingar som tittar bakåt in i dessa gamla läror. Och det resultat jag ser ger i alla fall mig mersmak.

Antti, ang. Gueriniere så sträcker sig barocken in en bit i 1700-talet, det är lite olika beroende på vad man tittar på (konst, musik etc.) men nog kan han anses vara före den efterföljande rokokon? Och tja, det är mycket möjligt att öppna på rakt spår fanns tidigare, men Gueriniere är den första som skriver om den. De tidigare stora läran var framför allt Pluvinel från 1600-talet och han nämner den inte. Vad jag ville säga var att när stridens ridning inte hade samma vikt började man istället utforska och utveckla ridningen för ridningens egen skull och där utvecklades det embryo som i slutändan har resulterat i den dressyr vi ser idag.

Det där med traven tycker jag var intressant, kan vi inte ta upp det i en egen tråd? Jag vill gärna höra mer om vad som får dig att vilja välja bort den. Har själv funderat lite på det där med traven nämligen.

 

[Jegra]

Jag har hamnat i en filosofisk period för tillfället. Det går nog över snart.

Hur går det för dig och hästarna?

 

[monster1]

Det går bra, jag har stora förhoppningar att Trixie skall vara inriden till 2010 (igen). Vi har ingen brådska, ponnyer lever ju länge...

 

[evis]

Håller med ang traven, intressant är det och jag ser gärna att det öppnas en egen tråd om det.

 

[Jegra]

:-) Kul att höra att ni hänger ihop fortfarande i alla fall!

 

[Pallas_Athena]

Jag ville inte ha ngn speciell ras när jag letade häst,jag letade individ och personlighet.
fann min stora kärlek i ett tinker sto som e på bilden här brevid.
började träna AR för CE och tyckte att det var superkul,det gillade även mitt sto. eftersom jag går på gymnasiet så måste jag ha ett special arbete,samtidgt leta jag efter en ny foderhäst då vi lämnat tillbaka den förra.
då slog ja mitt kloka huvud tillsammans och tänkte satsa på en utdömd häst som projektarbete och rida AR på den.

rubriken skulle vara "från utdömd till världsklass"
mamma o jag leta länge o väl men till slut fastna våra ögon för denna underbart vackra varelse, ett 11 årigt halvblod, t-märkt,kotledsinflammationer,snett bäcken,patella och halt på vf av o till i fem år.

men den där lilla rösten sa att han ska jag ha
och så blev det vi åkte och hämta han,han sog ut som ett stort rangel(inte mager men benig) visste inte vart han satte fötterna och väldigt bufflig.
året gick och efter ett helt års ridning är vi nu snart på väg till bent branderup
den 1 februari 2003 hämtade vi han och den 1 februari 2004 åker jag till bent

min valack e en underbar häst som man bara älskar så fort man får syn på han,han e vacker,charmig och världens gosigaste

 

[lilla_mamma]

Jag är förmodligen knäpp, men jag älskar verkligen den inställningen!

Själv har jag inte medvetet letat efter en extremsvår häst, det blev så ändå, antagligen på grund av okunskap. Hade jag inte hittat till den akademiska skolan hade jag kanske gett upp vid det här laget. Jag har många, många gånger tänkt att nästa gång ska jag köpa en häst som har är begåvad, har en lämplig fysik och därmed lätt för sig. Men jag undrar. Tänk vad mycket jag har lärt mig som jag aldrig skulle ha lärt mig med en lättare häst. En svår häst tvingar ryttaren till korrekt ridning.

Men självklart är det inte alla som tycker det är kul när varje ritt är en utmaning och varje framsteg följs av fem bakslag. Och självklart ska man ha som avelsmål att få fram hästar som är fysiskt och psykiskt lämpade för sitt användningsområde.

 

[true_blue]

DLG tillskriver Newcastle öppnan. Ändå anses han vara den som "uppfann" övningen. Öppnan löser de skolningsproblem som volten inte klarar.
Jag har kollat DLG förut om traven, och han anser den vara mycket värdefull i skolningen. Liksom många andra.
Den träning i snabb trav på volt efter volt med hästen på bogarna och överböjd hals som man ofta ser är inte särskilt korrekt eller något bra sätt att skola. Men även en bra "vanlig dressyrtränare" som Balkenhol anmärker på detta./T_B

 

[Antti]

Den träning i snabb trav på volt efter volt med hästen på bogarna och överböjd hals som man ofta ser är inte särskilt korrekt eller något bra sätt att skola. Men även en bra "vanlig dressyrtränare" som Balkenhol anmärker på detta"

Nått sånt. Och för den delen, samma på rakt spår.

 

[KungTulle]

Tänk också på att många av de riktigt duktiga inom akademisk/barock tex BB (och den där gamle tysken som jag alltid glömmer namnet på) allt som oftast får hästar billigt/gratis som har "lynnes fel" eller gamla skador eller "är bara helt fel som ridhästar" och tar dessa "ök" under sina vingars skugga och utbildar dom ofta till RIKTIGT hög "kvalitet". Kanske helt enkelt för att detta är en större utmaning och att det ger dom mera erfarenhet inom ridkonsten.

Nu e det ju inget fel att ha den perfekta hästen...men om man nu får grannens gamla märr gratis, varför inte börja med den!

Livet är ju långt!

/Kung Tulle

 

[Antti]

"Kanske helt enkelt för att detta är en större utmaning och att det ger dom mera erfarenhet inom ridkonsten."
Nä det ger inte mera erfarenhet innom ridkonsten. Den kan man redan då. Men bland missanpassade hästar finns det mängder av felhaterande hästar som går lätt att åtgärda. Det är inte dom jag pratar om. Ville jag ta emot alla hästar som jag skulle ha fått bra jag tog emot dom, så hade jag levt gott som hästhandlare.
Många av mina är sånna som har sålts för att dom var svåra. Inga hästar för nybörjar så att säga. Men inga defekta, mentalt störda monster. Dom fick vara kvar hos säljaren.
Jag struntar i att köpa en till synes helt ok häst bara för att hovarna inte håller den standarden de ska. Nån annan har ändå köpt hästen sen
Dom hästarna är billig i inköp som ni förstår. Och en häst med mycket hjärna som leker med sin omgivning blir mycket bra när den har blivit överens

 

[Fifflan]

Det kanske inte ger så mycket mer erfarenheter inom ridkonsten, men om man har ett öppet sinne kan man lära sig en hel del om hantering av de känsliga, missanpassade hästarna. Däremot är väl risken ganska hög att något går fel innan man hunnit lära sig tillräckligt för att kunna åtgärda felet.
Själv har jag två hästar som såldes för att de inte fungerade där de fanns innan. Den första har i princip lärt mig allt jag kan om hästar som ligger bortom det grundläggande, men så svår som hon var KUNDE det lika gärna gått dåligt som bra. När jag tog emot den andra hästen var jag betydligt mer rustad. Men någonstans -och av någon- måste ju alla lära sig!

 

[mino]

Det här med att köpa problemhästar; de ryttare du nämner är ju såna som jobbar på heltid med hästar och själva har långa ridutbildningar bakom sig, det går ju inte att jämföra med en normalgod hobbyryttare. Nån skrev (i den här tråden?) att den inte hade tid och ork att ta på sig ett "renoveringsobjekt", jag tycker det var en klok insikt. Och som nån annan skrev ovan - visst är det fantastiskt när man hör historier om folk som hittat nån missanpassad unghäst och gjort den till stjärna men varför skulle det vara "finare" egentligen? Dessutom - hur många gånger är det inte de där chanstagningarna på missförstådda benrangel misslyckas? Borde man egentligen inte vara lite försiktig med den här romantiken kring 10 000 kronors hästar som sen visar sig ha kapacitet för grand prix rörelser med rätt ryttare? Hur många såna (ryttare) finns egentligen?

/mino

 

[prinzen]

"hur många gånger är det inte de där chanstagningarna på missförstådda benrangel misslyckas? "

Oftast beror det på människans oförstånd, saknad av lyhördhet och ledaregenskaper. men vi är ju intelligenta så vi har väl lätter att lära??

Måste tilllägga att vår killen var mkt, mkt arbetad med vad gäller markarbet, och att det mest troliga i detta fallet var att han var förstor häst till ägaren. inget missanpassat benrangel, bara för mycket häst.
Det är oxå ngt man måste tänka på att hästen skall "anpassas" till ryttaren storleksmässigt
är du 155cm så skall hästen inte vara 175
En gammal hästkarl sa en gång att gå brevid hästen och tar ni lika långa steg så passar hästen dig.
Visst är det duktiga ryttare som klarar av det men det är absolut inte"FINARE" på något sätt.
Vi ser det som en utmaning och att ge hästen en ny chans att rätta till den och se hur den trivs med livet och mår bra igen.
Självklart använd inte psykisk, mentalt störda hästar man måste anv huvudet och vara reallist, oftast är det friska välmående hästar som ryttarna rider, men ngn så frågar folk som har en häst som e dålig och div skador och då kan man rida AR för att muskla upp hästen att komma tillbaka, typ som vårt sjukgymnastik, böjningar och allt skall gå lugnt och försiktigt
Köpe den hästen ni tycker om och rid tillsammans det ni gillar
Rid klokt