Köpa första hästen som vuxen

[Lyraolissy]

Det där rådet gör mig lite ledsen, faktiskt. Det är inte "lättare" att ha islandshästar än andra hästar. De äter förvisso mindre (och blir därmed billigare i drift), men har samma behov av uträknad foderstat, daglig visitation, rörelse och flockliv som alla andra hästar. Vill man ha just en islandshäst så skall man givetvis skaffa det, men utan att tro att man kommer undan med sämre hästkunskaper än vad som krävs för vilken annan häst som helst!

Nej jag skrev Islandshäst för hon red islandshäst i nuläget och dom brukar kunna hyras in på anläggningar i större utsträckning. Dessutom har dom ofta ett temperament som gör dom lätta att hantera och hittar hon är en lättriden är dom ju faktiskt små och trygga när man är lite rädd.

 

[Roheryn]

Nej jag skrev Islandshäst för hon red islandshäst i nuläget och dom brukar kunna hyras in på anläggningar i större utsträckning. Dessutom har dom ofta ett temperament som gör dom lätta att hantera och hittar hon är en lättriden är dom ju faktiskt små och trygga när man är lite rädd.

Och jag tycker fortfarande att det är alldeles fel anledning att köpa en islandshäst. Enligt min mening bör man nog köpa en islandshäst om man är intresserad av just den rasen, dess unika gångarter och egenskaper, ingenting annat. Det riskerar att bli väldigt fel om man köper en islandshäst för att de är "små och trygga när man är lite rädd". Väldigt många av dem är bra på att stå och se lugna och nallebjörnsaktiga ut i stallgången (och är då mycket riktigt för det mesta lätta att hantera), bara för att slå på turbon så fort ryttaren landar i sadeln

 

[Lyraolissy]

Och jag tycker fortfarande att det är alldeles fel anledning att köpa en islandshäst. Enligt min mening bör man nog köpa en islandshäst om man är intresserad av just den rasen, dess unika gångarter och egenskaper, ingenting annat. Det riskerar att bli väldigt fel om man köper en islandshäst för att de är "små och trygga när man är lite rädd". Väldigt många av dem är bra på att stå och se lugna och nallebjörnsaktiga ut i stallgången (och är då mycket riktigt för det mesta lätta att hantera), bara för att slå på turbon så fort ryttaren landar i sadeln

Men lägg av . Vissa av er islandsryttare tjatar ihjäl er om hur svårridna och vilken turbomotor dom har. Som att inte andra raser kan ha motor. Allt handlar om individer och jag tycker en lite lugnare islänning är en perfekt förstahäst

 

[Roheryn]

Men lägg av . Vissa av er islandsryttare tjatar ihjäl er om hur svårridna och vilken turbomotor dom har. Som att inte andra raser kan ha motor. Allt handlar om individer och jag tycker en lite lugnare islänning är en perfekt förstahäst

Nej, jag tänker inte lägga av, och jag har inte heller påstått att islandshästar generellt är svårridna, bara att rädsla och lägre kunskapsnivå om hästar generellt INTE är någon bra anledning att skaffa en islandshäst.

Alla raser kan givetvis ha motor och många har det också. Det är dock sällan andra raser beskrivs som "små och trygga när man är lite rädd". Det blir fel om vi pratar gruppnivå, vilket ju en ras är. Särskilt som rasbeskrivningen och avelsmålet talar om en häst som skall besitta styrka, mod, självständighet och arbetsvilja. Som du säger handlar allt om individen - så varför då generalisera på det viset när det gäller en hel hästras?

 

[Roheryn]

För att svara TS på ursprungsfrågan så är jag för min del inte uppvuxen på gård utan i ett vanligt villaområde "Bodde" dock på ridskolan från 9 till 13 års ålder och bara sög i mig all kunskap jag kunde - hängde med de andra i stallet, fick förtroendet att kvällsfodra nån gång, hjälpte nybörjare tillrätta, borstade och putsade på "min" sköthäst... Och kompletterade det hela med att läsa precis ALLT jag kunde komma över om ridning, hästar och hästhantering! Det där gav mig en bra grund, tror jag.

Sedan fortsatte jag rida på ridskola i ganska många år, först i 25-årsåldern blev jag först medryttare (stort, ungt halvblod som lärde mig sadelfasthet och att vara lugn och bestämd i alla situationer, han var lite av ett monster, men ett vackert och trevligt monster). Sedan skaffade jag och mamma en egen häst som vi behöll i ett år (en fullständigt galen islandshäst, den enda häst jag ramlat av innan jag kom upp på... hade förmodligen blivit illa behandlad tidigare i livet, alternativt hade han ont någonstans). Och därefter ytterligare lite medryttarhästar (islandshästar av varierande slag) innan jag vid 30 fyllda köpte första helt egna hästen. Och då kände jag att jag var tillräckligt kunnig att köpa en unghäst och utbilda själv. Det gick bra, jag har kvar samma häst nu, drygt 17 år senare!

TS, för att förbereda dig för hästägandet så tror jag dels på att fortsätta på dina ridskolor och dels läsa på. Läs böcker om utfodring, hästhållning, ridning, etologi osv osv. Och "häng med hästar" - studera dem i hagen om de går i flock, ta varje chans att hantera dem, fundera över vad de försöker säga dig, varför oväntade situationer uppstår.... Sånt lär man sig MASSOR på!!

 

[Lyraolissy]

Nej, jag tänker inte lägga av, och jag har inte heller påstått att islandshästar generellt är svårridna, bara att rädsla och lägre kunskapsnivå om hästar generellt INTE är någon bra anledning att skaffa en islandshäst.

Alla raser kan givetvis ha motor och många har det också. Det är dock sällan andra raser beskrivs som "små och trygga när man är lite rädd". Det blir fel om vi pratar gruppnivå, vilket ju en ras är. Särskilt som rasbeskrivningen och avelsmålet talar om en häst som skall besitta styrka, mod, självständighet och arbetsvilja. Som du säger handlar allt om individen - så varför då generalisera på det viset när det gäller en hel hästras?

Vem generaliserar islandshäst just ? Alla raser har egenskaper och är individer utöver det.

 

[Monsterliter]

Det jag tror ät viktigaste av allt när man köper sin första häst är att verkligen vilja lära sig mer om allt som hör hästar till och som många redan påpekat så är det allt mellan att hålla koll på gräset på våren till att söka sig fram till en tränare man verkligen trivs med. Men en sak som jag tycker är särskilt viktig att tänka på är att ridningen är oftast en ganska liten del av hästägandet. Allt runt omkring tar TID, planering och ansvar. Att hålla koll på när det sker flygningar på låg höjd, passa veterinär- och hovslagartider, oroa sig för ett sår på benet när det är en lerig höst, hantera flugorna på sommaren, i kollektivstall ska man ofta hantera andra hästar än sin egen (även man klarar av sin egen häst behöver hagkompisarna alltid vara enkla att ha att göra med), fixa och trixa med utrustningen osv.

Jag skulle rekommendera dig, TS, att vara medryttare åt någon häst innan du skaffar dig en egen, mest för att få lite mer erfarenhet av hela paketet "hästeri". Man behöver inte kunna allt när man skaffar sig en häst för man kan lära sig mycket på vägen, men lite mer praktiska erfarenheter skulle nog inte skada.

 

[ptr]

Medryttare låter så bra - men det är få förunnat att komma intill och bli det, säskilt när man är vuxen med några års marginal. Fast har man väl häst, då tycks det gå lättare sen iochmed de kontakter som hästägandet ger.
Vill man så kan man - särskilt om man är öppen för att ta hjälp.

 

[Lobelia]

Vem generaliserar islandshäst just ? Alla raser har egenskaper och är individer utöver det.

Jag upplevde också att du generaliserade och pekade på att köpa islandshäst för att det är lättare. Det kräver lika mycket kunskaper som vilken annan häst som helst. Håller man på med islandshästar blir man lätt "allergisk" mot alla som tycker islandshästar är ett lättare alternativ viket det känns som du tycker i första inlägget. Det är inte en snäll häst oavsett ras och ställa upp det på en större anläggning med önskad intriktning du föreslår.

Det finns tyvärr en hel del islandshästar som far (och farit illa) just för att många tror de är lättare. Det är därför många reagerar på den här typen av uttalanden. Kunskapsmässigt behöver man exakt samma kunskap oavsett om det är en fallabella, islandshäst eller ett fullblod. Hanteringsmässigt är lättare att hitta en snäll individ bland islandshästarna men TS är inte på den nivån att hon bör köpa något annat oavsett ras så det spelar mindre roll då det ligger på individnivå.

 

[Grazing]

Man lär sig inte mycket om själva hästägandets praktiska delar på en ridskola. Kan nada om att longera, åka transport, vilket foder och hur mycket den ska ha, om hur man väljer utrustning, när man borde linda hästens ben, vilken hage den bör gå i och sånt. Men hur ska jag lära mig om jag aldrig blir medryttare igen?? Dessutom, sist jag var medryttare, var det bara att rida, mocka och putsa utrustningen. Vet inte om jag lärde mig om det jag skrev innan..

Vågar man köpa en häst så småningom eller hur gör folk, är alla uppväxta på gårdar?

Jag köpte häst och var den enda i familjen som var hästintresserad, red på ridskola en gång i veckan tills jag köpte egen och hade egentligen inte gjort mycket praktiskt själv vad gäller lasta och longera och sådana saker. Dock växt upp och läst enorma mängder böcker om allt möjligt så jag kunde mycket i teorin. Även om mycket inte är som i teorin så har man ändå något att utgå från.

Att vara medryttare är väl bra men det är så otroligt långt ifrån att ha egen häst, det går inte att förbereda sig för ett hästägande genom att vara medryttare. Möjligtvis halvfodervärd då, då har man ju mera ansvar och måste vara lite mera insatt i varför saker görs som det görs, varför hästen går i vissa hagar osv.

Det är inte fel att köpa häst utan att vara så extremt kunnig, alla hästar är ändå individer och behöver olika saker för att fungera och man lär sig efterhand. Bara man lyssnar på andra och frågar andra om råd, men det är även viktigt att inte ha bara en som man lyssnar på och bli salig på en metod bara, många tror ju tyvärr att bara för att en grej funkar för deras häst så funkar det för alla och då kan det bli galet. Man måste vara öppen och villig att lära sig, då kommer det gå bra.

 

[Roheryn]

Jag upplevde också att du generaliserade och pekade på att köpa islandshäst för att det är lättare. Det kräver lika mycket kunskaper som vilken annan häst som helst. Håller man på med islandshästar blir man lätt "allergisk" mot alla som tycker islandshästar är ett lättare alternativ viket det känns som du tycker i första inlägget. Det är inte en snäll häst oavsett ras och ställa upp det på en större anläggning med önskad intriktning du föreslår.

Det finns tyvärr en hel del islandshästar som far (och farit illa) just för att många tror de är lättare. Det är därför många reagerar på den här typen av uttalanden. Kunskapsmässigt behöver man exakt samma kunskap oavsett om det är en fallabella, islandshäst eller ett fullblod. Hanteringsmässigt är lättare att hitta en snäll individ bland islandshästarna men TS är inte på den nivån att hon bör köpa något annat oavsett ras så det spelar mindre roll då det ligger på individnivå.

Tack @Lobelia du skrev det inlägget jag inte orkade skriva!

 

[Cherarriduracell]

Jag tycker inte heller man måste kunna allt för att köpa häst, då skulle vi ju ha väldigt få amatörägda hästar i landet. Däremot tycker jag att man måste VILJA lära sig allt och suga åt sig den kunskap man kan.

 

[sorbifolia]

TS - innan du beslutar att köpa häst så gå in på underforumet "Vård" och läs så många trådar som du överhuvudtaget orkar. Du lär få ett lite inblick där i vad man bör kunna och/eller vara förberedd för som hästägare.

 

[Korven]

Hade jag läste en sån här tråd för 25 år sen hade jag aldrig vågat köpa häst som vuxen nybörjare. Men nu gjorde jag det och hade väl tur med rätt folk omkring mig. En var bibliotekarie och hon försåg mig med alla böcker som fanns . Rida någorlunda på storhäst köpte jag en "snäll" islandshäst. Som lärde mig mycket om eksem spatt fång och PPID. Är man vetgirig och alltid framme när veterinären kommer till stallet så lär man sig en hel del av andra hästars skador också.

 

[Grazing]

TS - innan du beslutar att köpa häst så gå in på underforumet "Vård" och läs så många trådar som du överhuvudtaget orkar. Du lär få ett lite inblick där i vad man bör kunna och/eller vara förberedd för som hästägare.

Fast det kan också bli väldigt fel då alla hästar är individer och reagerar och beter sig på olika sätt. Att sitta och läsa om skador och om allt som kan gå fel är ingen bra start på ett hästägande, då är mest risken att bli hysteriskt orolig och nojig. Bättre att ta saker som dom kommer. Främst lära sig hur otroligt viktigt besiktning hos en vettig veterinär är så man iallafall får hem en frisk häst och sen även ha ett bra stall där allt är ordning och reda och staketen är där dom är, se till att stallägaren har ett visst tänk om hagsystem där hästar som inte passar med andra faktiskt kanske får byta hage och gå med någon dom passar osv. Då har man en bra start och hästlivet kan börja. Sen kommer allt eftersom och man lär sig på det sättet nya saker hela tiden.

Ett hästägande ska vara kul, det blir det inte om man läser alla skräckscenarion innan. Bara man är beredd och inte väntar med att ringa veterinär för frågor osv så löser sig saker och ting.

 

[sorbifolia]

Fast det kan också bli väldigt fel då alla hästar är individer och reagerar och beter sig på olika sätt. Att sitta och läsa om skador och om allt som kan gå fel är ingen bra start på ett hästägande, då är mest risken att bli hysteriskt orolig och nojig. Bättre att ta saker som dom kommer. Främst lära sig hur otroligt viktigt besiktning hos en vettig veterinär är så man iallafall får hem en frisk häst och sen även ha ett bra stall där allt är ordning och reda och staketen är där dom är, se till att stallägaren har ett visst tänk om hagsystem där hästar som inte passar med andra faktiskt kanske får byta hage och gå med någon dom passar osv. Då har man en bra start och hästlivet kan börja. Sen kommer allt eftersom och man lär sig på det sättet nya saker hela tiden.

Ett hästägande ska vara kul, det blir det inte om man läser alla skräckscenarion innan. Bara man är beredd och inte väntar med att ringa veterinär för frågor osv så löser sig saker och ting.

Fast om du tittar på vilka sorters trådar som finns där så är det absolut inte bara skräckscenarion, och min tanke var inte i första hand att avskräcka. Men man får ett litet hum om vad för saker man kan behöva lära sig om utöver ridningen, både foderfrågor, hovvård, skador och hälsorelaterade beteendeproblem.

Om man endast ridit på ridskola så vet man troligen inte ens de saker du skriver ang. besiktning och hagsystem, annars skulle inte så många förstagångsägare råka på problem pga manglande besiktning innan köp t.ex.

 

[Lovisaleonora]

Fast det kan också bli väldigt fel då alla hästar är individer och reagerar och beter sig på olika sätt. Att sitta och läsa om skador och om allt som kan gå fel är ingen bra start på ett hästägande, då är mest risken att bli hysteriskt orolig och nojig. Bättre att ta saker som dom kommer. Främst lära sig hur otroligt viktigt besiktning hos en vettig veterinär är så man iallafall får hem en frisk häst och sen även ha ett bra stall där allt är ordning och reda och staketen är där dom är, se till att stallägaren har ett visst tänk om hagsystem där hästar som inte passar med andra faktiskt kanske får byta hage och gå med någon dom passar osv. Då har man en bra start och hästlivet kan börja. Sen kommer allt eftersom och man lär sig på det sättet nya saker hela tiden.

Ett hästägande ska vara kul, det blir det inte om man läser alla skräckscenarion innan. Bara man är beredd och inte väntar med att ringa veterinär för frågor osv så löser sig saker och ting.

Fast det är ju otroligt viktigt att kunna avgöra om en skada är av sådant slag att den ska vårdas hemma (mindre) eller behöver veterinär. Och där tycker jag det brister otroligt i vissa fall. Ett stickår kan se jättepyttigt ut, men vet man inte att leden under kan vara skadad har jag sett flera som bara behandlar som ett sår och rider på. I ett fall med katastrofala följer.

Detta är ju viktigt att kunna avgöra innan man tar på sig ansvaret. Samma sak med olika sjukdomstillstånd, kolik t ex är ju ingen bagatell.

 

[Anna37]

Självklart kan man köpa sin första häst som vuxen! Jag köpte min första som 48-åring , världens bästa Connemara. Ridmässigt har jag varit redo för länge sedan, har haft medryttarhästar och ridit på ridskola sedan barnsben. Gällande foder, hästvård, avmaskningar, allt möjligt som dyker upp så lär man sig självklart med tiden, men ju mindre kunskap du har desto mer kräver det att du står på ett stall där det alltid finns backup av folk som kan och som går att fråga. Att satsa på en bra tränare utvecklar både dig och hästen. Gå tömkörningskurser, det är jätteroligt och grymt bra.
Foderstatsberäkningsmallar finns på nätet, det är ingen vetenskap och inte så avancerat som många vill ha det till. Finns även flera foderföretag och hästbutiker som hjälper till med detta.
Beträffande din beräkning på 5000 kr/ månad så låter den lite i underkant, men det beror ju på var du bor och vad du har för stallhyra och tränarkostnader.

 

[MiniLi]

Allt handlar om hur du stallar upp hästen och om du har nära tillgång till människor med större kunskap. Jag tycker absolut att man kan köpa häst även med vissa kunskapsluckor, men då får man tänka till så att man har människor i stallet som kan hjälpa.
Det passar kanske dig bäst att hyra stallplats på en ridskola eller annan anläggning där det finns tillgång till kompetent hästfolk. Jag tänker att man betala för lektioner även i hur man longerar, lastar osv.
Stall med personal/väldigt engagerade hyresvärdar kan vara guld i en sån situation!

Jag hade däremot avrått från mindre stall om du inte har god kontakt med stallägaren och vet att denne vill hjälpa till.

Många ridskolor tar gärna in en privathäst i verksamheten någon dag i veckan mot reducerad stallhyra. Kanske är ett bra alternativ?

 

[MiniLi]

Finns också många bra böcker där man kan läsa på.
Tex: