Emmastenstrand
Trådstartare
Såg att det fanns en tråd sedan 2011 där folk skrivit om konstiga/otrevliga provridningar.. Men det var 2011, så varför inte skapa en ny?
Vad har ni varit med om?
Varför jag kom att tänka på det här var för att jag började leta efter en till häst i vintras. Såg en annons på Hästnet med en fin varmblodsvalack på 11 år. Det fanns en bild där den blev riden, och den såg ut att ha riktigt fina gångarter. Jag mejlar annonsören och får snabbt svar, efter lite småprat över telefon bestämmer vi en dag att provrida. Han låter som en toppenhäst; inte rädd för någonting, supersnäll att lasta, okomplicerad i all hantering.. Det låg trots allt bara 40 minuter bort.
Vi säger klockan 12:00.
Jag kommer fram och antar att ägaren är beredd på att jag ska komma och i full gång i stallet; oftast är ägarna där och hälsar en välkommen när man kör in på gården.
Det var ett litet rött hus och ett litet rött stall. Ingen människa syntes så jag gick in i stallet för att se om någon var där. Inte en häst, inte en människa.
Jag gick och knackade på, men ingen öppnade. Jag stod där i kanske fem minuter tills jag insåg att "det måste vara fel hus."
Men det var rätt adress. Jag sms:ade ägaren och fick svar efter kanske tre minuter.
"Glömde bort! Är hemma om tjugo minuter. Du kan ta in honom och borsta så länge :-)" Svarar hon. Äsch, det var ju trots allt i förrgår vi bokade provridningen så det är inte konstigt att hon glömde!...
Jag går till hagarna och tar in den jag tror är valacken. Ställer i stallgången och tar av täcket. Inte mycket muskler och en liten tjockis. Inser att jag inte alls kan komma in i sadelkammaren; det är ju låst. Ligger en borste i det stökiga stallet som jag börjar borsta med.
Så småningom kommer hon hem. Hon ber inte om ursäkt utan säger hej och låser upp.
Benskydd på, dags för sadling. "Jag tar nog och sadlar, han kan bli lite.." Hon säger något i den stilen och hämtar en sadel. Hästen kikar bak, börjar gå fram och tillbaka, stryker bak öronen och biter i luften. Hon får på sadeln efter några minuter.
"Okomplicerad"...
Dags att tränsa, det var betydligt enklare. "Det är ju inte minusgrader ute och paddocken är inte fryst så du kan rida där. Jag kan leda ut honom." Något sånt säger hon och tar hästen i tyglarna och leder.
Den tvärstannar så fort vi kommer ut. Det ligger en grep på stallplanen som hästen tycks tro är ett farligt monster.
"Ibland är han tittig men oftast kolugn. Fåglar tycker han är lite konstiga, till exempel fasaner. Men INGET annat."
Vi kommer förbi och det är dags att sitta upp. Jag skrittar på långa tyglar samtidigt som jag för en konversation med ägaren.
Allt går lugnt, ända tills hästkraken skräms av en kråka på åkern bredvid och gör stora ryggskjut. Jag hamnar självklart i backen och slår i armen ganska rejält.
Det blev inget köp där inte.
Vad har ni varit med om?
Varför jag kom att tänka på det här var för att jag började leta efter en till häst i vintras. Såg en annons på Hästnet med en fin varmblodsvalack på 11 år. Det fanns en bild där den blev riden, och den såg ut att ha riktigt fina gångarter. Jag mejlar annonsören och får snabbt svar, efter lite småprat över telefon bestämmer vi en dag att provrida. Han låter som en toppenhäst; inte rädd för någonting, supersnäll att lasta, okomplicerad i all hantering.. Det låg trots allt bara 40 minuter bort.
Vi säger klockan 12:00.
Jag kommer fram och antar att ägaren är beredd på att jag ska komma och i full gång i stallet; oftast är ägarna där och hälsar en välkommen när man kör in på gården.
Det var ett litet rött hus och ett litet rött stall. Ingen människa syntes så jag gick in i stallet för att se om någon var där. Inte en häst, inte en människa.
Jag gick och knackade på, men ingen öppnade. Jag stod där i kanske fem minuter tills jag insåg att "det måste vara fel hus."
Men det var rätt adress. Jag sms:ade ägaren och fick svar efter kanske tre minuter.
"Glömde bort! Är hemma om tjugo minuter. Du kan ta in honom och borsta så länge :-)" Svarar hon. Äsch, det var ju trots allt i förrgår vi bokade provridningen så det är inte konstigt att hon glömde!...
Jag går till hagarna och tar in den jag tror är valacken. Ställer i stallgången och tar av täcket. Inte mycket muskler och en liten tjockis. Inser att jag inte alls kan komma in i sadelkammaren; det är ju låst. Ligger en borste i det stökiga stallet som jag börjar borsta med.
Så småningom kommer hon hem. Hon ber inte om ursäkt utan säger hej och låser upp.
Benskydd på, dags för sadling. "Jag tar nog och sadlar, han kan bli lite.." Hon säger något i den stilen och hämtar en sadel. Hästen kikar bak, börjar gå fram och tillbaka, stryker bak öronen och biter i luften. Hon får på sadeln efter några minuter.
"Okomplicerad"...
Dags att tränsa, det var betydligt enklare. "Det är ju inte minusgrader ute och paddocken är inte fryst så du kan rida där. Jag kan leda ut honom." Något sånt säger hon och tar hästen i tyglarna och leder.
Den tvärstannar så fort vi kommer ut. Det ligger en grep på stallplanen som hästen tycks tro är ett farligt monster.
"Ibland är han tittig men oftast kolugn. Fåglar tycker han är lite konstiga, till exempel fasaner. Men INGET annat."
Vi kommer förbi och det är dags att sitta upp. Jag skrittar på långa tyglar samtidigt som jag för en konversation med ägaren.
Allt går lugnt, ända tills hästkraken skräms av en kråka på åkern bredvid och gör stora ryggskjut. Jag hamnar självklart i backen och slår i armen ganska rejält.
Det blev inget köp där inte.
