Konstiga anfall

HeddaVovven

Trådstartare
Undrar om någon upplevt något liknande...

Har under de senaste veckorna fått konstiga anfall. De varar bara ca 20-30 sekunder och det börjar med att det susar lite i huvudet. Sedan dyker det upp konstiga tankar, nästan som jag drömmer, och jag kan inte redovisa efteråt vad det handlade om. Jag kämpar med att tänka klart men lyckas liksom inte. När det gått över mår jag illa en kort stund.

Jag har gjort en hjärnröntgen och där hittades inget. Han trodde inte heller på epilepsi utan tror det beror på stress.
 
Undrar om någon upplevt något liknande...

Har under de senaste veckorna fått konstiga anfall. De varar bara ca 20-30 sekunder och det börjar med att det susar lite i huvudet. Sedan dyker det upp konstiga tankar, nästan som jag drömmer, och jag kan inte redovisa efteråt vad det handlade om. Jag kämpar med att tänka klart men lyckas liksom inte. När det gått över mår jag illa en kort stund.

Jag har gjort en hjärnröntgen och där hittades inget. Han trodde inte heller på epilepsi utan tror det beror på stress.
Jag tror det enda liknande jag märkt var från när jag dygnade när vi gjorde en studenttidning och hade stress till tryckeriet, efter att ha sovit bara ett par timmar natten innan (pga samma sak). Dvs totalt dödstrött, det susar till i öronen Zzzwooow, man tappar balansen lite, återfår den då och då. Sedan genomskinliga drömmar som på en glasruta mellan mig och professorn på föreläsningen på eftermiddagen (alltså efter att ha sovit typ 3 timmar på 48 timmar och ingenting på 24.). Drömtankar får jag ibland när jag nästansover men försöker läsa en bok. (Så bara lite liknande.)
 
Jag tror det enda liknande jag märkt var från när jag dygnade när vi gjorde en studenttidning och hade stress till tryckeriet, efter att ha sovit bara ett par timmar natten innan (pga samma sak). Dvs totalt dödstrött, det susar till i öronen Zzzwooow, man tappar balansen lite, återfår den då och då. Sedan genomskinliga drömmar som på en glasruta mellan mig och professorn på föreläsningen på eftermiddagen (alltså efter att ha sovit typ 3 timmar på 48 timmar och ingenting på 24.). Drömtankar får jag ibland när jag nästansover men försöker läsa en bok. (Så bara lite liknande.)
Ja lite samma är det ju. Jag jobbar nattetid och har gjort så i många år. Funderar på om det är sömnbrist som ligger bakom.
 
Om en neurolog(?) undersökt och utreder dig och uteslutit epilepsi, så tror jag att du lugnt kan släppa det spåret. Min erfarenhet, inte minst från egna upplevelser, är att sådana frånvaroattacker absolut kan vara kopplade till stress. Det gör dem förstås inte mindre besvärande än med någon annan orsak - du vill ju t ex inte bli dimmig i huvudet när du gör något som kräver din fulla koncentration, som bilkörning - men förhoppningsvis är besvären reversibla, det vill säga att de avtar när du blir mindre stressbelastad.
 
Trodde inte på epilepsi? Har du bara gjort en röntgen/mrt av hjärnan eller har du gjort EEG också? Det där är nämligen väldigt likt så mina ep-anfall kändes och jag hade därför rekommenderat att du begärt EEG för att utesluta det. Speciellt om du kör bil.
 
Förstår att det måste upplevas jobbigt! Jag tycker dock att om det fortsätter så bör du ta upp det med din läkare igen. Kan mycket väl vara stress, den gör märkliga saker med våra kroppar, men att kolla upp det ordentligt skadar ju inte.

Jag har epilepsi och får i stort sett bara frånvaroanfall och bete mig då lite underligt varje gång, så jag är ju rätt van nu (dock inte på det här sättet utan mer att jag stirrar eller rör ena handen lite, har för mig det är höger som jag lyfter lite, ser verkligen ut som ett ufo med stirrande tom blick och öppen mun), men för runt en vecka sedan när jag hade haft magsjuka några dagar hade jag en sådan liknande händelse som du beskriver, vilket jag tror har att göra med att kroppen inte tog upp mina mediciner som den skulle på flera dagar. Den fick ju inte behålla vätska ens, så inte konstigt om epilepsimedicinerna inte togs upp i den mängd det brukar vara. Vaknade på natten och kände mig jätterädd och som om jag upplevt något hemskt osv. Försökte tänka, men känslan av rädsla styrde. Riktigt obehagligt var det. Men i efterhand kan jag tänka att det kan ha varit en förkänning för ett epilepsianfall pga medicinkrånglet i kroppen.

Jag får ju ofta en slags förkänning, men jag brukar beskriva det som en "konstig känsla". Träffade en neurolog som tyckte det var konstigt att jag inte kunde beskriva min känsla närmare, tex om den var fysisk som illamående eller liknande eller psykisk som rädsla, men min känsla är inte direkt rädsla utan mer konstig, det känns konstigt inom mig, i kroppen och i hjärnan, konstigt fysiskt och konstigt psykiskt, som om något är fel, det är inte ok, det är inte bra, något är inte som det ska vara. Får jag den känslan brukar jag försöka gå och lägga mig för ett anfall kommer antagligen. Tyvärr hinner jag inte alltid.
 
Jag har inte gjort EEG så det var bara läkarens åsikt att det inte lät som epilepsi.
Han skulle ringa mig om ett par veckor och se hur jag mår så jag kan ju föreslå EEG då om det inte gett med sig.
 
Jag har inte gjort EEG så det var bara läkarens åsikt att det inte lät som epilepsi.
Han skulle ringa mig om ett par veckor och se hur jag mår så jag kan ju föreslå EEG då om det inte gett med sig.
Nä.. en läkare trodde min epilepsi var psykoser och skickade mig till psykolog som vägrade försöka behandla innan EEG och mrt var gjort.. förvisso en på VC, du kanske besöker en som är mer inne på ämnet så att säga.

Epilepsi är mycket bredare än många (inkl läkare) är medvetna om, tyvärr. Jag håller tummarna för att dina problem är enklare än så, epilepsi är vidrigt om man inte hittar en bra, enkel medicin som inte ger en massa biverkningar. Mina "drömtillstånd" var gamla minnen som for omkring. Frågade neurolog någon gång då jag sa att jag kände igen nästan allt men ändå inte kunde sätta fingret på det. Därefter döpte jag om det till elvispminnen då det gick så jäkla snabbt när det for omkring. Hopplöst att försöka peka på exakt vad det var. Det var mer tydligt i början vad det rörde sig om men ju längre tiden gick desto värre och mer frekventa blev anfallen (tydligen inte helt ovanligt) så jag tappade förmågan att t.ex ge vägbeskrivning när det kom. Sökte inte förrän något halvår senare då jag inte fattade vad det var. Hade jag sökt för det direkt kanske det hade varit lättare att få bort dem (drogs med ganska stora problem i 3 år som till slut gjorde att jag drabbades av hjärntrötthet, problem med minne osv), så ge dig inte förrän det antingen ger sig eller att du fått utesluta det.

Håller tummarna för att det är något enklare som orsakar dina bekymmer! EP är inte roligt!
 
Jag får typ liknande. Jag får typ deja vu, sen blir jag yr och vid ett tillfälle till och med svimmat. Det kan komma närsom, till och med när jag kört bil en gång. När anfallet är borta, tar nån minut, så minns jag inget av deja vu’n. Jag har haft 24H EKG och mätt blodtryck vid flera tillfällen. Läkaren säger att mitt blodtryck dippar och att hjärtat hoppar lite hej vilt, att det inte är nåt att göra något åt och att jag ska vara försiktig när jag reser mig :banghead: Dock kommer aldrig anfallen just när jag reser mig...
 
Jag får typ liknande. Jag får typ deja vu, sen blir jag yr och vid ett tillfälle till och med svimmat. Det kan komma närsom, till och med när jag kört bil en gång. När anfallet är borta, tar nån minut, så minns jag inget av deja vu’n. Jag har haft 24H EKG och mätt blodtryck vid flera tillfällen. Läkaren säger att mitt blodtryck dippar och att hjärtat hoppar lite hej vilt, att det inte är nåt att göra något åt och att jag ska vara försiktig när jag reser mig :banghead: Dock kommer aldrig anfallen just när jag reser mig...
Läs om temporallobsepilepsi. Där finns deja vu-upplevelsen med.
 
Läs om temporallobsepilepsi. Där finns deja vu-upplevelsen med.

lite läskigt att läsa då en del stämmer, dock inte riktigt allt men antar att det kan vara individuellt precis som för alla andra. För det mesta kan jag prata under mina anfall, om någon är i närheten och undrar vad som händer. Det är bara den gången då jag svimmat som jag var borta. Sätter mig alltid med huvudet mellan benen och andas djupa andetag tills det släpper. Men just det där med deja vu stirrade bara läkaren på mig som att jag vore konstig typ. Jag är dock ”tacksam” att de dyker upp före, som när jag körde bil för två veckor sen och fick anfall, så kunde jag stanna intill kanten innan jag var tvungen att blunda och andas. Dock har det varit en av mina farhågor, just att det ska hända i bilen...
 
lite läskigt att läsa då en del stämmer, dock inte riktigt allt men antar att det kan vara individuellt precis som för alla andra. För det mesta kan jag prata under mina anfall, om någon är i närheten och undrar vad som händer. Det är bara den gången då jag svimmat som jag var borta. Sätter mig alltid med huvudet mellan benen och andas djupa andetag tills det släpper. Men just det där med deja vu stirrade bara läkaren på mig som att jag vore konstig typ. Jag är dock ”tacksam” att de dyker upp före, som när jag körde bil för två veckor sen och fick anfall, så kunde jag stanna intill kanten innan jag var tvungen att blunda och andas. Dock har det varit en av mina farhågor, just att det ska hända i bilen...
Jag kunde prata under mina ep-anfall med. Även under de tyngsta då jag var typ helt väck men då gick tempot i samtalet ner lite och jag gjorde några konstiga ljud eller smackningar eller nåt har jag för mig maken pratat om.

Råder dig med att göra EEG för att, om inte annat, utesluta att det är EP. Och du borde kanske undvika bilkörning tills du har koll på vad det är för din och andras säkerhet.
 
Det låter precis som något jag hade under kanske 7 års tid. Hände nästan exakt var tredje vecka, och höll i sig typ 1 minut, däremellan mådde jag prima. Typ deja vu som kändes jätteklart medan det pågick och mindes ingenting vad tankarna handlade om efteråt. Förvirrad och lite illamående i någon minut, ibland kunde jag känna någon märklig doft också, sedan helt ok igen. Mardrömmen var när det hände när jag pratade med folk, kom av mig helt i samtalet, och hade väldigt svårt att hitta tråden igen.

Började när jag hade det extremt stressigt på jobbet, så jag tänkte att det är nog det här som är ångest. Så sökte aldrig för det. Peppar, peppar gick det över för ca 3 år sedan och har inte haft något återfall sedan dess.
 
Det låter precis som något jag hade under kanske 7 års tid. Hände nästan exakt var tredje vecka, och höll i sig typ 1 minut, däremellan mådde jag prima. Typ deja vu som kändes jätteklart medan det pågick och mindes ingenting vad tankarna handlade om efteråt. Förvirrad och lite illamående i någon minut, ibland kunde jag känna någon märklig doft också, sedan helt ok igen. Mardrömmen var när det hände när jag pratade med folk, kom av mig helt i samtalet, och hade väldigt svårt att hitta tråden igen.

Började när jag hade det extremt stressigt på jobbet, så jag tänkte att det är nog det här som är ångest. Så sökte aldrig för det. Peppar, peppar gick det över för ca 3 år sedan och har inte haft något återfall sedan dess.
Ja det låter väldigt likt mina upplevelser. Skönt att det gick över för dig!
 

Liknande trådar

  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
33 879
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 304
Senast: Sel
·
Hundhälsa Min hund är över 15 år. Inom kort kommer vi låta henne somna in. Senast veckan har hon fått nån slags kramp 3 gånger. Samma sak varje...
Svar
6
· Visningar
820
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag hittade några gamla anteckningar som jag skrev för 7-8 år sedan: “Jag önskar att jag kunde få en injektion med livslust som varade...
Svar
0
· Visningar
1 420
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp