Konstig känsla

Jag fick besök av barndomsvännen K idag som jag inte hade någon kontakt med på 3 år, men som jag började prata med igen för en månad sedan. Hon hade med sig en annan gemensam barndomsvän (M) som också gick i samma klass som jag. K gick i en annan skola. M och jag umgicks både i skolan och på fritiden men vi bondade aldrig särskilt hårt. Vi umgicks och var vänner, men inte mer än så. På FB har jag och M varit vänner rätt länge också men sällan pratat med varandra.

K hade med sig sina två yngsta barn och M hade med sig sin dotter. Det blev fullt hus på mina 24 kvm + 14 kvm sovloft.

Vi pratade, fikade, pratade och fikade. Uppdaterade oss om vad som hänt under senare år o.s.v. Sen var det dags för dem att åka hem. Huset tömdes på folk. Det regnade och de sprang till bilen. Vips var det tomt. Kvar fanns kaksmulorna på golv och bord. Lite bär-klet fanns också på golvet och bordsduken som det spillts saft på hängde på klädstrecket som talade om att jag haft besök. Lätt att städa ändå. På FB såg jag sedan uppdateringen om att hon träffat en gammal dagiskompis som hon känt sedan 4-årsåldern och att det inte var fel att ha så gammal vänskap. Inget namn nämnt.

Jag kände mig tom. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Det känns bara konstigt allting. Som om jag trots allt är någon slags utböling som stockholmarna kan besöka när sommaren kommer.