Konsten att skriva ett inlägg

[Sassy]

Jag upplever att det finns väldigt olika stil på olika forum, och det blir lite lustigt om man överför?

I vissa forum är diskussionerna betydligt mer brev-artade och personliga, och jag har klampat in där van vid "stora" forum med en tydlig nätkultur och gjort bort mig för att jag inte insett att jag hamnat i forumens kafferep. "Nej, nej, lilla Selma. Fruarna först." liksom.

 

[honung]

Ja, precis så gör jag också. Första gången, sen är det snudd på oartigt att presentera sig upprepade gånger.

 

[Sassy]

Vad gäller sms så får jag faktiskt en del såna med ett namn under, slår det mig. N

Jag skriver namn i fall där det inte är en vardaglig kontakt. Upplever att det är ganska vanligt? Ungefär som att man presenterar sig när man ringer, trots att människan i andra änden redan har oftast både namn och bild på sin mobilskärm innan hen svarar.

 

[mandalaki]

Jag skriver namn i fall där det inte är en vardaglig kontakt. Upplever att det är ganska vanligt? Ungefär som att man presenterar sig när man ringer, trots att människan i andra änden redan har oftast både namn och bild på sin mobilskärm innan hen svarar.

Hos mig är det nog inte jättevanligt. Det verkar vara vissa personer som alltid skriver under i sms, andra gör det inte.

 

[Hedinn]

Jag skriver namn i fall där det inte är en vardaglig kontakt. Upplever att det är ganska vanligt? Ungefär som att man presenterar sig när man ringer, trots att människan i andra änden redan har oftast både namn och bild på sin mobilskärm innan hen svarar.

Just det där med att presentera sig när man ringer från mobil till mobil tycker jag är ganska intressant. Jag brukar inte göra det när jag ringer mina närmsta vänner, som jag har regelbunden kontakt med. Ibland känner jag mig nästan dum när jag presenterar mig i lägen där jag "vet" att personen såg att det var jag innan den svarade. Men brukar för det mesta göra det ändå.

Skriver under med namn i sms gör jag om det är någon jag inte är 100% säker på har mig bland sina kontakter, dvs någon jag inte haft sms-kontakt med tidigare eller inte på väldigt länge (åtminstone jag kan rensa bland mina kontakter vid mobilbyte, speciellt de gånger jag fått lägga in för hand och mobilbyten kan ju ske ganska frekvent nu för tiden).

 

[Raderad medlem 6459]

Hos mig är det nog inte jättevanligt. Det verkar vara vissa personer som alltid skriver under i sms, andra gör det inte.

Åh, påminner mig om världens sötaste FB-inlägg. En vän var ute och reste under en väldigt lång tid och fick det här meddelandet på sin vägg: "HEJ RICHARD. VAR ÄR DU I VÄRLDEN? HAR DU DET BRA? MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR FARFAR".

 

[mandalaki]

Åh, påminner mig om världens sötaste FB-inlägg. En vän var ute och reste under en väldigt lång tid och fick det här meddelandet på sin vägg: "HEJ RICHARD. VAR ÄR DU I VÄRLDEN? HAR DU DET BRA? MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR FARFAR".

Gud så gulligt

Min äldsta fb-vän är 90. Hon ger också upphov till en del sånt där

 

[Raderad medlem 6459]

Gud så gulligt

Min äldsta fb-vän är 90. Hon ger också upphov till en del sånt där

Ja men det är ju så rart! En väns mormor har också Facebook och varenda inlägg är i Caps Lock och det är så rart att man smälter hela tiden.

Minns bukefalisten vars pappa skrev under SMS med namn och ort. Guld ju

 

[Hedinn]

Åh, påminner mig om världens sötaste FB-inlägg. En vän var ute och reste under en väldigt lång tid och fick det här meddelandet på sin vägg: "HEJ RICHARD. VAR ÄR DU I VÄRLDEN? HAR DU DET BRA? MED VÄNLIGA HÄLSNINGAR FARFAR".

Jag har sett liknande, framför allt då från äldre människor. Vilket får mig att fundera på om de som skriver så upplever oss andra som otrevliga när vi inte gör det?

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har sett liknande, framför allt då från äldre människor. Vilket får mig att fundera på om de som skriver så upplever oss andra som otrevliga när vi inte gör det?

Ja, det kan man ju undra!

 

[Sassy]

Ibland känner jag mig nästan dum när jag presenterar mig i lägen där jag "vet" att personen såg att det var jag innan den svarade. Men brukar för det mesta göra det ändå.

Jag tycker också det känns fånigt, men efter bekantas gnäll har jag skärpt mig. Ännu värre när de ringer mig. Ringer man en privat mobil och personen i andra änden svarar "Hej!" kan man väl förutsätta att det är mobilens ägare som svarar?

 

[Hedinn]

Jag tycker också det känns fånigt, men efter bekantas gnäll har jag skärpt mig. Ännu värre när de ringer mig. Ringer man en privat mobil och personen i andra änden svarar "Hej!" kan man väl förutsätta att det är mobilens ägare som svarar?

Ja, det gör då jag i alla fall. Där brukar jag också anpassa mig, jag svarar med ett "Hej" när jag vet vem som ringer, presenterar mig när jag inte känner igen numret (eller möjligtvis även om det är en person jag talar med extremt sällan).

Lite så tar jag för givet att det är för andra också, svarar de med enbart ett hej så räknar jag med att de vet att det är jag som ringer och jag därmed inte behöver presentera mig själv. Presenterar sig dock personen i andra änden brukar jag göra det med (insåg nu att det nog främst är det som avgör i de "tveksamma" situationerna).

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker också det känns fånigt, men efter bekantas gnäll har jag skärpt mig. Ännu värre när de ringer mig. Ringer man en privat mobil och personen i andra änden svarar "Hej!" kan man väl förutsätta att det är mobilens ägare som svarar?

Äh, om nån dubbelkollar att det verkligen är jag som svarar så kan jag väl tycka att det inte är nåt att gnälla över? Jag frågar ibland, om personen låter olik sig och jag tänker i en split second "fan, klickade jag fel?".

Jag tycker inte alls att det känns fånigt att presentera mig när jag ringer, alla hinner inte kolla displayen innan de svarar.

 

[Hedinn]

Jag tycker inte alls att det känns fånigt att presentera mig när jag ringer, alla hinner inte kolla displayen innan de svarar.

Lite därför jag oftast presenterar mig, ifall de inte kollade innan de svarade. Dock brukar de närmsta vännerna vara undantaget, just för att jag räknar med att de hör att det är jag och skulle de inte göra det så får de väl fråga.

 

[Sassy]

@niphredil Det är inte störningsmoment för mig, jag blev mest förvånad när jag fick klagomål på det. "Men för i h-te, kan du aldrig svara ordentligt?". Nähä tänkte jag. Mitt "Hejhej, hur står det till?" kändes som ett helt normalt svar till en vän. Jag har skärpt mig.

 

[tanten]

Lite därför jag oftast presenterar mig, ifall de inte kollade innan de svarade. Dock brukar de närmsta vännerna vara undantaget, just för att jag räknar med att de hör att det är jag och skulle de inte göra det så får de väl fråga.

Kan det vara en generationsgrej också?

Jag som levde länge på nummerskivans tid - jag svarar med namn och säger oftast vem jag är när jag ringer upp. Den absoluta majoriteten av mina samtal på mobilen är dessutom från nummer jag inte känner igen. (jag har inga vänner )

Jag har inga krav på att den som svarar ska se vem jag är. Dels förutsätter jag itne at tmina bekanta har mitt nummer inprogrammerat, och plus att en av mina bekanta har alltid sitt headset på och tittar inte på mobilen när det ringer utan bara klickar på setet. Någon gång har jag börjat prata och då har han frågat "vem är det jag talar med?"

Fast det kan bli tokigt även med namn. En morgon ringde det och rösten säger - Hej, det är Mats. Jag förutsatte att det var min vikarie som jag kallat in för fredagen. Fast det visar sig att det var en firma jag bett om anbud för min uthusrenovering. Eller SMS från "Lena".
Gissa hur många Lena jag känner till?

 

[Hedinn]

Kan det vara en generationsgrej också?

Jag som levde länge på nummerskivans tid - jag svarar med namn och säger oftast vem jag är när jag ringer upp. Den absoluta majoriteten av mina samtal på mobilen är dessutom från nummer jag inte känner igen. (jag har inga vänner )

Jag har inga krav på att den som svarar ska se vem jag är. Dels förutsätter jag itne at tmina bekanta har mitt nummer inprogrammerat, och plus att en av mina bekanta har alltid sitt headset på och tittar inte på mobilen när det ringer utan bara klickar på setet. Någon gång har jag börjat prata och då har han frågat "vem är det jag talar med?"

Fast det kan bli tokigt även med namn. En morgon ringde det och rösten säger - Hej, det är Mats. Jag förutsatte att det var min vikarie som jag kallat in för fredagen. Fast det visar sig att det var en firma jag bett om anbud för min uthusrenovering. Eller SMS från "Lena".
Gissa hur många Lena jag känner till?

Generationsgrej tror jag absolut att det är. Jag har ganska bra koll på vilka som har mitt nummer inlagt, framför allt då man ibland får ett "jo, jag såg det" som svar när man presenterar sig.

En person som svarar med headset utan att kolla displayen antar jag presenterar sig själv med namn när den svarar och därmed presenterar jag mig också.

Är det mer eller mindre helt okända så är det ju lämpligt att man presenterar sig med mer än bara namn, tänker jag. Blev t.ex uppringd av en för ett par veckor sen som talade in meddelande och bad mig ringa tillbaka. När jag ringde var det en självklarhet för mig att säga "Hej, det är Hedinn, som du ringde tidigare gällande xxx", även om samtalet var relativt nyligen.

Även om det handlar om väldigt ytliga bekanta brukar jag presentera mig på nåt sätt så det blir uppenbart, t.ex hela namnet eller nåt annat som gör att personen får lättare att koppla.

 

[honung]

Jag säger "hej det är [mitt förnamn] till och med när jag ringer min mamma. Ringer jag till mina döttrar så kan jag börja skälla och gnälla, puss och gulligulla utan presentation, they are mini-me's liksom. De känner sin mamma och de skulle på allvar tro att jag fått hjärnblödning om jag skulle presentera mig. Sms avslutar jag med mitt namn om det är någon jag inte brukar sms:a med, i påföljande svar inte, då är ju samtalet igång. Och det är ju just det jag reagerar på när folk här på forumet avslutar med sitt namn i varje inlägg - det är liksom inte sjysst i ett pågående samtal att 'avsluta' med namnet för varje post. Det är lite oartigt faktiskt.

 

[Kiwifrukt]

Jag svarar och presenterar mig med förnamn om jag ringer till någon/får samtal från någon direkt utanför familjen, skulle exempelvis min bror ringa svarar jag bara ja? Skulle kännas extremt löjligt att ringa någon av mina föräldrar eller syskon och säga hej det är xxxx, även om det kan behövas, min syster ringde pappa på jobbet utan att presentera sig (eller hon sa hej, det är jag) och pappa trodde att det var vår bror, som för övrigt var i målbrottet för flera år sen.

Skickar jag sms skriver jag enbart under med mitt förnamn om det är en person som jag hör av mig till väldigt sällan, eller som det var länge sen jag hörde av mig till, de jag kontaktar ofta utgår jag från att de har mitt nummer inlagt. Återigen så envisas min pappa med att skriva under alla sina sms till oss med sitt namn, som att vi inte ser att det är ifrån honom. Likadant om han mejlar, alltid underskrivet.