Sv: Kombinerat hackamore + bett
Du tycker kanske att detta är ett knäppt råd.
Men kan du inte fråga på galopp forumet om de kan hjälpa dig med lite tekniktips för hur man bäst rider fullblod. Han har ju gått på banan och har således fått sin grundutbildning där.
OBS. LÅÅÅNGT svar!
Absolut inte knäppt alls. Faktum är att det var just det som tränare insåg när han satt upp, och det som för mig är det jag tidigare skrev om benämnt som 'nya' sättet (för mig) att rida. Nämligen just rida honom som han reds på banan. För som tränaren sa, även om det är år sen han kom av banan, och är riden engelskt sen dess, så endera har han dåliga erf i bagaget (inte omöjligt, tandstatusen på den var.. hemsk..vid köp. stora sår i munslemhinnan) eller så har han inte helt accepterat den 'vanliga' ridningen (han fungerar ju fint i dressyr etc 'vanligt' riden, är när han tänder problemen uppstått). Utan han svarar i 'taggade' lägen bäst på 'galoppridning'.
Så matte, som efter ÅR av kämpande blev av med sin för låga hand, ska nu glömma allt vad buren hand heter, limma små händerna mot mankammen, och vid upptag/bromsning sluta följa med, och trycka händerna neråt på vardera sidan mankammen.
Så, absolut inte alls dåligt tips, tvärtom. Dock är han fortfarande alldeles för stark för mig på tränsbett i de lägena, säkerligen en kombination av styrka och teknik från min sida. Tränaren vill ett tag framöver se honom i en ganska - i mitt tycke - kort form, och menar att han inom den kan söka eftergift, och att han just nu får acceptera den ramen även om den är lite snäv. Helt enkelt för om han 'får fram näsan' framför lod när han är sådär taggad och blir stark, då har man inte en suck. (Lite spinoff, men om jag hade tvivlat i sanningshalten på detta blev jag ganska varse det när herrn stack för mig (aldrig hänt förr i något läge) under en tempoträning. Iofs triggad av att eklipaget bakom hade vissa kontrollproblem och kom upp i svansen på oss. Där bestämde sig röde herrn för att jockeyn uppenbarligen inte hade riktigt koll utan tänkte släppa förbi det där andra ekipaget och stack. )
Men just nu, så även med tygelbrygga och låg hand etc, så på tränsbett så han sticker inte, däremot har jag typ 400 kg i handen, det blir stretdragkamp och jag kommer aldrig till ridning. Det blir handbroms i så att säga, även om vi får det tempo jag vill så blir det ju inget gott ur det. Och eftersom jag inte 'får tillbaka', så kan jag aldrig lätta och ge eftergift, utan vi fastnar i dragkampen, det jag kallar dödläget.
Jag red ju direkt efter tränaren (då gick han på kimblewicket utan kedja dock, tror inte det spelade såå stor roll dock) och då kände jag ju hur bra det är NÄR det fungerade (med låg hand etc), men jag klarar ju inte att få honom dit just nu. Och tränaren medgav att X kilo, Y dm på längd och X cm längre ben gör sin skillnad, speciellt när jag inte är van att rida så/har tekniken. Dock så abret är ju att jag FÅR den ju inte heller när vi fastnar i dödlägesdragkamp på tränsbett. Därav funderandet hur man kan ha tränsbett uppbackad av ngt annat (i detta fall hack), och sedan i framtiden förhoppningsvis kunna plocka bort uppbackningen.
Det som fungerar nu, och som också är något jag upptäckte under kursen, är att även taggad, så i TRAV fungerar det att ge lös tygel och styra takt och tempo med lättridningen, men minsta kontakt blir fortfarande dragkamp och låst, och jag har faktiskt provat ge lös tygel i galopp för att se om man kan komma runt 'slagsmålet' där med så, men icke. Tyvärr, enkelt löst annars.
En tanke är, rätta mig om jag har fel, att han aldrig har blivit riktigt omskolad och det är därför som du upplever att lägger sig i handen, ignorerar dig och ångar på när du rider på tränsbett.
Du har, utefter vad vi (jag & 2 tränare) upplever delvis helt rätt. Han fungerar ju utmärkt med normal ridning och milt bett i t ex dressyr på ridbana/ridhus, så han förstår ju så, och är väldigt trevlig att rida, och mjuk som smör i munnen när han är nedtaggad (därför jag haft sånt sjå fatta hur han kan vara mjuks om smör och hård som sten hipp som happ, och sen det där extremt överkänsliga - som är både situations och dagsberoende - även vid milt förhållning, då han kastar upp huvudet). Däremot så när han taggar till, vilket är lätt hänt med
- då är han inte riktigt överens med 'vanlig' ridning. Hur mkt som sitter i att han blir taggad och faller tillbaka i 'gamla beteenden' och hur mycket som sitter i ev 'dåliga tidigare erf' är ju svårt att säga. Jag har ett glapp i vad jag vet om honom, förutom att hans fula, fula blisterärr är därifrån, och 4 av 5 saker som sas av den personen senare visat sig inte stämma (inga stora grejer, saker som att han absolut inte kan ridas med spö för då blir han knäpp och sånt...) så jag vet inte riktigt vad som hänt/hur han ridits ett tag.
Men en sak som förbluffat både mig och hopptränaren och vi inte förstått är att han i hoppningen (han är ganska grön, hoppar hellre än bra än) har fått 'oförklarliga' stopp. Han kan ha hoppat ett hinder tre ggr helt utan problem, sen stoppar han. Och inte tittig etc, utan han bara stoppar, och kan stoppa och stoppa och sen hoppa igen. 'Kurstränaren' förstod heller inte alls det där när det dök upp, det var därför han bad om att få sitta upp, för som han sa 'jag ser vad som händer, men jag FÖRSTÅR inte varför det händer'. Men när han suttit upp och ridit ett tag och hoppat ett tag (och initialt haft exakt samma typ av knasstopp helt oväntat) konstaterade han att 'Den (hästen) hoppar inte om han inte är HELT fri i munnen och HELT ostörd i munnen'. Dvs minsta du tar i tygeln, även om man bara mjukt leder för att rikta in, så tappar han förtroendet och hoppar. Och får man ett kråksprång t ex och råkar ta i munnen på honom, kan man sätta en femma på att han nästa gång kommer stoppa på det hindret.
Så, bäst hoppar han om han får hela handen redan i anridningen, och sen bara styra med ben och säte, inte ens leda med handen, och så extrem eftergift över hindren, och första språnget efter. Sen kan man försiktigt återta kontakten.
Men han accepterar inte ens vad man normalt skulle anse vara en mjuk och följsam hand, för i hoppningen litar han inte alls på handen, och det är därifrån de där 'konstiga' stoppen kommit, då har jag säkerligen (iaf varje ggn på kursen) korrigerat något litet, och då backar han av och stoppar. Och mest troligt, då han kan framstå som ganska het på hinder (vilket ju eg är stress), så har han tidigare hoppats tjuvhållen innan, för han är hoppad uppsuttet 'på låga hinder och hobbynivå' innan, vad soms agts till mig. (Jag har behandlat honom som ohoppad dock, för säkerhets skull, och tur är väl det).
Så jag tror mycket sitter i gamla hjärnspöken, att han i 'utsatta' eller taggade lägen 'glömmer av' det han lärt sig nu på senheten, och reagerar utefter tidigare erfarenheter, som ju inte är odelat positiv. Det är dessutom en snäll häst, som inte säger ifrån direkt högt eller 'dramatiskt' (visste jag ju redan när jag köpte, med tanke på att han inte skickade ryttare i närmsta buske pga för trång sadel och munont, utan 'bara' spattade omkring med huvudet rakt upp, ryggen ner och låst), vilket säkerligen inte direkt varit till hans fördel alla gånger. Men han har sagt till genom att inte ställa upp. 'Tänker du dra mig i munnen tänker jag inte hoppa för dig', och nu är han otroligt varse i anridningen - över hinder - direkt efter om sin mun. Dessvärre, för det inte ska bli lätt och bara ge honom ett snäll-snällbett så är han dock väldigt stark och ohörsam mellan hinder/på transportsträckor.
Nog för jag haft ett par med 'problemmunnar' men de har varit a walk in the park jmf med den här herrn, de var iaf konsekventa
Men, herrn är väl värd jobbet, och kommer bli kanonfin när vi får ordning på alla bitar
