Jag gissar nu bara, men kan tänka mig att det är värre med färskt grönt gräs som är fruset än gammalt visset.
Det gamla vissna innehåller säkert inte så mycket av "det där sockret".
Vi är ju ganska många islandshästägare som ställer av våra hästar en tid på senhösten och sen börjar rida igen runt jul-januari.
Oftast släpps då hästarna i lösdrift i stor hage och i alla fall jag har en hel del gräs kvar, så vi kallar det för höstbete. Eftersom hästarna går ute dygnet runt så äter de förståss av gräset vare sig det är frost eller inte. Ibland har vi så mycket bete kvar att hästarna fullkomligt struntar i hö/hösilage. Tydligen tycker de att gammalt gräs, ibland t.o.m. gult och visset är godare än det finaste hö
.
Våra islandshästar har jag haft på detta sätt så länge som jag hållit på med islandshäst - 25 år nu. Har aldrig märkt något på hästarna betr. det frusna gräset.
Vet inte om detta kan bero på att islandshästen har lite annorlunda foderupptagningsförmåga än många andra raser. De spjälkar cellulosan i grova strån/visset gräs betydligt bättre t.ex. Har mycket längre grovtarm och blindtarm än andra betydligt större raser.
Eller så äter de gräset såpass jämnt fördelat under dygnet att det inte blir en plötslig belastning i magen med en massa fruset gräs?
Intressant är det i varje fall. Undrar om det är någon skillnad på sk naturgräs/naturbete gödslat/ogödslat eller rent odlat gräs. Det skulle ju kunna vara en förklaring.