Sv: Knäpp?
KL. Det här med hästar och baktankar. Tänkte skriva lite vad jag tror angående detta.
Så som Wentona sa ungefär, att från början är det att hästen vill gå hem till den trygga flocken, han/hon ser inte människan som en fullvärdig kamrat och känner sig inte trygg med denna.
MEN, får hästen som den vill (gå hem alltså) en eller ett par ggr, så försöker den gärna igen och igen, och iom det lär den sig via upprepning, att "gör jag så och så får jag gå hem till kompisarna" (menar ej att den tänker så bokstavligen, men för att förmänskliga det hela). Så har man skapat sig en väldigt jobbig olat.
Sitt av och led hästen, börja om från början och visa hästen att den kan lita på dig. Inte bara att du 'bestämmer' och tvingar den, utan den måste veta att det är tryggt att gå med dig. Som människa tror jag inte att man kan bli en fullvärdig flockledare i ordets rätta bemärkelse, då du är just en människa och ingen häst.
I "er lilla grupp" med en människa och en häst kan du dock bli en trygg ledarindivid som hästen kan lita på och våga följa. Men då måste den kunna lita på dig, att du inte leder den in i något farligt och/eller obehagligt.
Gå små promenader och utöka sen efter hand. Har hästen kunnat gå själv tidigare kan man nog gå lite fortare fram, men är hästen mycket osäker bör man nog ta det lugnt och en sak i taget. Även hästar känner stress och inte blir det bättre av att vi blir arga på dem.
Har hästen lyckats gå så långt att det blivit en olat, kan man tyvärr nog behöva 'väcka upp' hästen ur sin olats-dvala genom att säga ifrån ordentligt på annat sätt att 'detta är väldigt fel och gör du så kan det bli obehagligt', genom järnskänkel och järnvilja. Vissa hästar har ju en förmåga att vara.. hrm.. envisa
Jag har två. När de väl har lagt sig till med något ovana så tar det tid och MYCKET tålamod att bryta den och gå in på en ny bättre vana.
Envishet är nog inte en mänsklig egenskap om man säger så