Flyttade ihop med sambon i början av hösten, och på köpet fick jag en busig valp. Så långt allt lugnt- men ibland driver han mig till vansinne. Vovven i fråga är en Akita hane, 7 månader gammal. Växlar mellan att vara lugn och foglig och en krutburk. Sambon som fostrat honom har alltid satt tydliga gränser- han fick tidigt lära sig att hålla sig på sin plats i kopplet, att hundar inte har vid matbordet att göra etc. Nu till mitt problem.
När jag och hunden går ut och går själv så får han minst 1 gång/ promenad nåt slags ryck. Ofta helt taget ur det blå blixtrar ögonen till och så ska det härjas vilt. Husse har tillrättavisat och hållit honom stilla tryck mot backen tills han lugnat ner sig och sen har det bara varit att fortsätta. Jag finner mig dock inte så bekväm i det då han oftast försöker slingra sig ur nackskinnsgreppet med öppet gap.
På dagens promenad platsade jag honom efter att han hetsat upp sig och börjat dra i kopplet efter en hund som gick några 100 m framför oss. Berömde när han satt sig och gav tillåtelse att gå igen när han lugnat sig varpå han började kasta sig fram och tillbaks i kopplet på vägen. Tog tag i kopplet och försökte ignorera honom och fortsätta framåt men istället börjar han hoppa mot mig med kopplet i munnen. Fick sen tag i nackskinnet och tryckte ner honom tills han lugnat sig, det rör sig om 5- 10 sekunder max. Sen var det bara att fortsätta igen.
Med tanke på att jag redan nu känner mig obekväm med att brottas med honom så kan jag inte tänka mig att det blir lättare ju mer fullvuxen han blir...
Kan man hoppas på att detta bara är tonårstrots och att han kommer att växa ifrån detta beteende så småningom? Eller vart 17 börjar jag för att få honom att landa på jorden?
Kan tillägga att han är väldigt social både mot hundar och människor men inte gärna ägnar oss mer uppmärksamhet än nödvändigt för att träna vardagslydnaden.
Hoppas det är någon som har några tips att ge för att få nån ordning på den lille busen. Eller kanske främst hans matte.
När jag och hunden går ut och går själv så får han minst 1 gång/ promenad nåt slags ryck. Ofta helt taget ur det blå blixtrar ögonen till och så ska det härjas vilt. Husse har tillrättavisat och hållit honom stilla tryck mot backen tills han lugnat ner sig och sen har det bara varit att fortsätta. Jag finner mig dock inte så bekväm i det då han oftast försöker slingra sig ur nackskinnsgreppet med öppet gap.
På dagens promenad platsade jag honom efter att han hetsat upp sig och börjat dra i kopplet efter en hund som gick några 100 m framför oss. Berömde när han satt sig och gav tillåtelse att gå igen när han lugnat sig varpå han började kasta sig fram och tillbaks i kopplet på vägen. Tog tag i kopplet och försökte ignorera honom och fortsätta framåt men istället börjar han hoppa mot mig med kopplet i munnen. Fick sen tag i nackskinnet och tryckte ner honom tills han lugnat sig, det rör sig om 5- 10 sekunder max. Sen var det bara att fortsätta igen.
Med tanke på att jag redan nu känner mig obekväm med att brottas med honom så kan jag inte tänka mig att det blir lättare ju mer fullvuxen han blir...
Kan man hoppas på att detta bara är tonårstrots och att han kommer att växa ifrån detta beteende så småningom? Eller vart 17 börjar jag för att få honom att landa på jorden?
Kan tillägga att han är väldigt social både mot hundar och människor men inte gärna ägnar oss mer uppmärksamhet än nödvändigt för att träna vardagslydnaden.
Hoppas det är någon som har några tips att ge för att få nån ordning på den lille busen. Eller kanske främst hans matte.
