Poisonous
Trådstartare
Dom flesta av er känner till min Ailu.
Min 50kgs heffa av rasen Amerikansk Akita.
Min stora frågeställning är; Att kastrera eller inte?
Problem a) Kulorna har inte ramlat ner, jag är orolig dels för överproduktion och dels för sjukdom.
b) Kostnaden för detta, då han varit utförsäkrad nästan ett år pga. benbrottet
c) Hur det kommer påverka honom?
Anledningen till varför jag funderar på kastrering är att han är så extremt dominant och aggressiv mot andra hundar.
Som lill-liten lekte han fint med en vän's stora labbeblandning. Sedan bröt han benet. Var "borta från gamet" tre månader innan han fick träffa andra hundar igen.
Vi tog då in en hund vi vet är hundsäker, signalstark och läsbar. För att ge Ailu bästa möjliga upplevelse, Ailu var duktig, väldigt undergiven.
Dom hade störtkul ihop. Då var ailu 5 månader.
Strax efter kom han lös och rök ihop med grannhunden, ordentligt. Husse fick gå emellan varpå grannhunden bet husse och det svartnade för Ailu, han skulle ta ihjäl den stackars grannhunden.
Vi tog tillbaka den säkra hunden och började om. Allt gick bra tills Ailu av undergivenhet skulle slicka hunden i mungipan och denne råkade ha mat där. Denne sa ifrån och då flippade Ailu igen.
Därefter gick det inte.
Vi har däremot en pudel som hälsar på då och då, den går jättebra, Ailu leker visserligen våldsamt men då pudeln säger åt honom så lyssnar han och backar.
Nu i julas skulle min bonusbror fira med oss och han har en tik.
Vi introducerade enligt konstens alla regler men när vi skulle släppa dem så rök dom ihop. Då var det kört.
Jag ser hur mycket glädje han (naturligtvis) har av dom han kan umgås med och vill så gärna att han ska få ha det utbytet.
Amerikansk Akita är visserligen OFTA könsaggressiva mot sitt eget kön. Men här är det blandad kompott.
Kan detta bli bättre av kastering? För som JAG upplever det så tar han en tillsägelse om han vet att han gjort fel, men om han som i fall 1 bara ville vara vänlig/busig så blir han förbannad.
Ytterliggare ett problem är ju att han är så förbannade stor att han vinner varje gång och då blir ännu "lite större" s.a.s
I övrigt har vi inte märkt av några osäkerheter, han är trygg i sig själv älskar ALLA människor och är väldigt människovänlig så det här med hundbiten är såå synd!
Tillägg: Jag vet vad jag har i kopplet, men det här känns lite väl.
Tankar någon?
Min 50kgs heffa av rasen Amerikansk Akita.
Min stora frågeställning är; Att kastrera eller inte?
Problem a) Kulorna har inte ramlat ner, jag är orolig dels för överproduktion och dels för sjukdom.
b) Kostnaden för detta, då han varit utförsäkrad nästan ett år pga. benbrottet
c) Hur det kommer påverka honom?
Anledningen till varför jag funderar på kastrering är att han är så extremt dominant och aggressiv mot andra hundar.
Som lill-liten lekte han fint med en vän's stora labbeblandning. Sedan bröt han benet. Var "borta från gamet" tre månader innan han fick träffa andra hundar igen.
Vi tog då in en hund vi vet är hundsäker, signalstark och läsbar. För att ge Ailu bästa möjliga upplevelse, Ailu var duktig, väldigt undergiven.
Dom hade störtkul ihop. Då var ailu 5 månader.
Strax efter kom han lös och rök ihop med grannhunden, ordentligt. Husse fick gå emellan varpå grannhunden bet husse och det svartnade för Ailu, han skulle ta ihjäl den stackars grannhunden.
Vi tog tillbaka den säkra hunden och började om. Allt gick bra tills Ailu av undergivenhet skulle slicka hunden i mungipan och denne råkade ha mat där. Denne sa ifrån och då flippade Ailu igen.
Därefter gick det inte.
Vi har däremot en pudel som hälsar på då och då, den går jättebra, Ailu leker visserligen våldsamt men då pudeln säger åt honom så lyssnar han och backar.
Nu i julas skulle min bonusbror fira med oss och han har en tik.
Vi introducerade enligt konstens alla regler men när vi skulle släppa dem så rök dom ihop. Då var det kört.
Jag ser hur mycket glädje han (naturligtvis) har av dom han kan umgås med och vill så gärna att han ska få ha det utbytet.
Amerikansk Akita är visserligen OFTA könsaggressiva mot sitt eget kön. Men här är det blandad kompott.
Kan detta bli bättre av kastering? För som JAG upplever det så tar han en tillsägelse om han vet att han gjort fel, men om han som i fall 1 bara ville vara vänlig/busig så blir han förbannad.
Ytterliggare ett problem är ju att han är så förbannade stor att han vinner varje gång och då blir ännu "lite större" s.a.s
I övrigt har vi inte märkt av några osäkerheter, han är trygg i sig själv älskar ALLA människor och är väldigt människovänlig så det här med hundbiten är såå synd!
Tillägg: Jag vet vad jag har i kopplet, men det här känns lite väl.
Tankar någon?
Senast ändrad: