Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag är inte längre så benhård i mitt tänkande om att kastrering alltid är big nono och har lite mer förståelse i vissa lägen för kastrering. Dock gäller fortfarande absolut nej för mig när det gäller unga hundar. Könshormoner behövs för både kroppens och knoppens utveckling - så ska en hund kastreras, så ska den vara ordentligt vuxen Slentrianmässig kastrering innan man ens vet om det behövs, innan man vet om hur ens hund är som vuxen är däremot helt vansinne tycker jag.
Däremot tycker jag det är lite märkligt att det inte har förbjudits igen, med tanke på hur alla icke-nödvändiga ingrepp numera blivit förbjudna (jag menar - att ta bort små pyttesporrar är ingenting jämfört med en kastrering av tik t ex).
Ja märkligt är det och det har ju varit förbjudet tidigare och det är ju inte alls så länge sedan.Jag har tänkt på det här. I djurskyddslagen står det att det är förbjudet att operera och ge sprutor i annat än veterinärmedicinska skäl.
Att operera friska hundar med de risker som trots allt finns, och livslånga biverkningar som kan uppstå....det rimmar lite illa med den lagen.
Hunden ÄR ju inte sjuk och kommer kanske heller aldrig att bli. Om det är var fjärde hund som drabbas av PYO så innebär det ändå att 75% kommer inte få det.
Finns ju raser där man förespråkar kupering för att hundarna ofta slår sönder svansar men ändå kuperar vi inte svansar (tack och lov) i förebyggande syfte.
Många skriver här att man inte ska kastrera om man inte har medicinska skäl. Då undrar jag vad som är medicinska skäl. Vart går gränsen för vad som är ett okej jobbigt löp och ett för jobbigt löp? Vart går gränsen för hur mycket en skendräktighet får påverka? Hur täta löp är för täta? Nu är det bara tik jag tagit upp här då det är ett större ingrepp och jag själv har tik just nu.
Är löp och skendräktighet något återkommande som gör att tiken inte mår bra räknas det väl som medicinska skäl tycker jag.Många skriver här att man inte ska kastrera om man inte har medicinska skäl. Då undrar jag vad som är medicinska skäl. Vart går gränsen för vad som är ett okej jobbigt löp och ett för jobbigt löp? Vart går gränsen för hur mycket en skendräktighet får påverka? Hur täta löp är för täta? Nu är det bara tik jag tagit upp här då det är ett större ingrepp och jag själv har tik just nu.
Många skriver här att man inte ska kastrera om man inte har medicinska skäl. Då undrar jag vad som är medicinska skäl. Vart går gränsen för vad som är ett okej jobbigt löp och ett för jobbigt löp? Vart går gränsen för hur mycket en skendräktighet får påverka? Hur täta löp är för täta? Nu är det bara tik jag tagit upp här då det är ett större ingrepp och jag själv har tik just nu.
Är löp och skendräktighet något återkommande som gör att tiken inte mår bra räknas det väl som medicinska skäl tycker jag.
Ser jag på våra tikar som inte förändras nämnvärt under sina löp så tycker jag de mår bra i sina löp. Jämför jag med en tik jag hade för många år sen som hade långa löp, löp 3-4 ggr per år, blev väldigt låg, trött, tappade aptit och vid ett par tillfällen även blev skendräktig så led ju hon absolut av sina löp. På den tiden kastrerade man inte som idag, men hade jag ägt henne i dag hade jag gjort det.
Vilket år infördes den regeln?Sveriges veterinärförbund (svf) skriver:
" Kastrerade djur lever generellt längre än okastrerade. Det är dock oklart om detta har medicinska orsaker eller beror på ökad omsorg från djurägarna"
Kastrerade män lever längre. Det har man sett när man studerat gamla arkiv som visar att eunucker levde i 70 år, medan andra män med samma socioekonomiska situation levde i 51-56 år. Det manliga könshormonet försvagar immunsystemet och gör kroppen mer mottaglig för ex hjärt-kärlsjukdomar. Googla på vetenskapliga sidor så hittar du det här. I detta forum kan man inte bifoga länkar eftersom inläggen raderas då.
Min tik blev jättedålig fort. Hon var pigg och glad på förmiddagen, på eftermiddagen såg hon dräktig ut för livmodern var så stor. Jag skulle ändå inte kastrerat om hunden hade en normal löpcykel och inte var för påverkad av löp eller skendräktighet. Jag lämnar helt enkelt inte mina hundar ensamma så länge att de hinner gå och självdö innan jag kommer hem. Men lämnar man dem 8-10 timmar i hundgård så är ju riskerna större.Fast handen på hjärtat...hur många tikar drabbas av livmodersinflammation även om det är en vanligare åkomma? Och sen av dessa...hur många går det så fort att man knappt hinner in?
Gjorde en snabb överräkning här. Vi har haft 13 tikar om vi ska räkna ihop alla vi haft. Jag har haft en med livmodersinflammation. Den var dock odramatisk trots att tiken var 10 år. Sambon har haft ingen. Ingen med cancer för någon av oss. Tycker det vore ganska hemskt att lägga alla dessa tikar på op med konvalicens, medicinering, risk för komplikationer ifall de skulle bli sjuka.
Vi har förlorat en hund i trafikolycka men har ändå hundarna lösa ibland... risker finns alltid. En operation är också en risk och biverkningar kan vara kroniska så för mig väger inte risken att inte hinna in med en livmodersinflammation över.