Karpaltunnelsyndrom

keilir

Trådstartare
Japp, som rubriken lyder.
Någon som fått karpaltunnelsyndrom under graviditeten? Gjordes något åt det? Gick det över av sig själv efter förlossning?

Är i v. 36 nu och har kännt av det ett par veckor. I början var det mest bara domningar på natten med tycker att det bara blir sämre. Nu kan händerna domna till och från under dagen (främst höger, är högerhänt) samt att jag också har börjat få ont i handen på natten.
Ska ta upp det på måndag med bm men kan aldrig tänka mig att man gör några ingrepp nu utan avvaktar och ser om det går över av sig själv...
 
Min svägerska hade stora problem med karpaltunnelsyndrom när hon var gravid. Hon fick otroser som avlastade och sedan försvann det av sig självt när bebisen var född. Enligt hennes barnmorska är det ganska vanligt under graviditeten att få problem med karpaltunnelsyndrom eftersom man blir lite svullen i kroppen då och svullnaden försvinner ju när bebisen är född så förhoppningsvis gör det ju det för dig också.

De kommer inte att göra något ingrepp under graviditeten. Dels opererar man bara sådant som absolut inte kan vänta när man är gravid och dels är chansen stor att problemet försvinner av sig självt när bebisen är född. Det är ju dessutom väntetid både till ortopeden och till operationen. Man får ha bra tur idag om man får komma till ortopeden innan det har gått tre månader (inom vårdgarantin) och sedan brukar det vara ytterligare minst tre månaders väntan på operation.

Om man får karpaltunnelsyndrom när man inte är gravid så brukar man få börja med otroser på natten i några månader och hjälper inte det så får man ha dem dygnet runt i ytterligare några månader innan man få en remiss till ortopeden.

Ring till arbetsterapeuten på måndag och förklara dina problem så att du får komma dit och prova ut några otroser. Det brukar kännas mycket bättre nästan direkt man får dem på sig så vänta inte. I de flesta landsting behöver man ingen remiss till arbetsterapeuten utan du kan ringa dit direkt. Skulle du behöva en remiss ifrån läkaren så vet ju arbetsterapeuten det isåfall.

Hoppas att det går över av sig själv och lycka till med både förlossningen och bebisen :)
 
Jag hade problem när jag var gravid med nummer två. Jag köpte handledsskydd på apoteket som jag använde. Märkte att det blev bättre när jag var ledig från jobbet en vecka, hade ett jobb där jag satt framför dator hela tiden.

Efter förlossningen så försvann det. Hoppas ditt också går över!
 
Jag fick det förra grav, det var i slutet så jag fick tid för igångsättning, dottern kom dock innan dess. Då var det tal om operation, om det inte upptäcktes så sent, och eftersom att mina besvär inte försvann efter grav, men blev mildare och jag nu är gravid igen med mer besvär återigen räknar jag med att bli opererad denna grav. Vet flera som blivit opererade under graviditeten.

Angående handledsskydd fick jag låna det av bm sist,hjälpte dock bara måttligt.
 
Mitt blev bara värre av att vara gravid. Blev inte bättre efter förlossningen.

Hade ingen känsel i fingertopparna. När jag var hos läkaren så fick jag känna på en skiva för att avgöra hur många ploppar det fanns där. Jag kunde inte ens känna att det fanns några ploppar.

Läkaren skakade bara på huvudet och skickade mig direkt till operation.

Kunde ha fått tid väldigt snabbt men ville sluta amma först. Hur lång tid det tar och vilka undersökningar som görs verkar bero väldigt mycket på vilket landsting man tillhör.

Jag hade dock haft lätta problem redan långt innan graviditeten.
 
@keilir Jag har haft bekymmer med mina händer under väldigt lång tid. De sista åren har jag även haft problem att hålla saker i händerna. Min greppstyrka har varit från och till. Jag har vid flera tillfälle sökt läkare o remiss för operation då detta är både ärftligt samt en typ av förslitningsskada. Innan min graviditet fick jag inte ens komma inom dörrarna till handkirurgen för att vårdcentralen vägrade ge mig en remiss med åsikten om att jag var för ung för denna åkomma och att jag antagligen inte hade så ont. Det sista året domnade mina händer inom tio minuters stillasittande med händerna. Jag vaknade i princip varje natt att jag inte kunde röra händerna och det kröp upp mot axlarna på mig.
Så visst går det att åtgärda men jag tror som du att det är "för sent" i din graviditet att åtgärde det just nu eftersom handen får totalt belastningsförbud under de 2 första veckorna innan stygnen tas därefter ska man vara mycket försiktig med belastningen och inte lyfta tyngre matkassar o liknande inom de närmsta 6 veckorna. Krya på dig o grattis till den lille! :heart

@TinyWiny I skrivande stund är jag gravid i vecka 24 o det är idag sju dagar sen min andra operation av mina händer. Den första gjorde jag i vecka 16. Dessa ingrepp görs inte under narkos och är därför mycket vanliga även vid en graviditet. Är det så att händerna domnar och greppstyrkan inte fungerar som den ska kan barnmorskan bedömma att det är en fara för barnet (risk för att tappa barnet) och skickar då en remiss direkt till handkirurgen och går då rakt förbi vårdcentralen som i vanliga fall ska skriva dessa remisser. Man får sedan träffa en opererande läkare på handkirurgen, man möter aldrig någon ortoped, som i sin tur, med hjälp av enkla medel bedömmer om operation är nödvändig. För min del, som har haft stora problem både innan och i samband med graviditet fick tid för kontroll hos handkirurgen inom fyra veckor från första besök hos barnmorska, knappt tre veckor senare var min första hand opererad. Fem veckor senare togs kontakt med mig igen och frågan var då om min hand fungerade något bättre trots svår inflammation i nerven. Eftersom den inte domnar mer men fortfarande saknar greppstyrka (pga inflammation, beräknad läketid upp till 2 år) bestämdes det att nästa hand skulle opereras inom 2 veckor. Det gjordes den 28 april, jag var då gravid i vecka 23! Dessa operationer görs på gravida så snart som möjligt om barnmorskan bedömmer fara för barnet och du går således framför andra i kön och lagen om vårdgaranti! Det har aldrig varit tal om några tre månader, varken för mig eller för min mamma som led av samma sjukdom när hon var gravid och jag var i hennes mage för 28 år sen! Jag hoppas i vilket fall som helst att din svägerska har blivit kvitt sina bekymmer efter att hennes bebis anlände för det är inget jag önskar någon med den smärta och ilska det medför när händerna inte längre lyder en.
 
@keilir Jag har haft bekymmer med mina händer under väldigt lång tid. De sista åren har jag även haft problem att hålla saker i händerna. Min greppstyrka har varit från och till. Jag har vid flera tillfälle sökt läkare o remiss för operation då detta är både ärftligt samt en typ av förslitningsskada. Innan min graviditet fick jag inte ens komma inom dörrarna till handkirurgen för att vårdcentralen vägrade ge mig en remiss med åsikten om att jag var för ung för denna åkomma och att jag antagligen inte hade så ont. Det sista året domnade mina händer inom tio minuters stillasittande med händerna. Jag vaknade i princip varje natt att jag inte kunde röra händerna och det kröp upp mot axlarna på mig.
Så visst går det att åtgärda men jag tror som du att det är "för sent" i din graviditet att åtgärde det just nu eftersom handen får totalt belastningsförbud under de 2 första veckorna innan stygnen tas därefter ska man vara mycket försiktig med belastningen och inte lyfta tyngre matkassar o liknande inom de närmsta 6 veckorna. Krya på dig o grattis till den lille! :heart

@TinyWiny I skrivande stund är jag gravid i vecka 24 o det är idag sju dagar sen min andra operation av mina händer. Den första gjorde jag i vecka 16. Dessa ingrepp görs inte under narkos och är därför mycket vanliga även vid en graviditet. Är det så att händerna domnar och greppstyrkan inte fungerar som den ska kan barnmorskan bedömma att det är en fara för barnet (risk för att tappa barnet) och skickar då en remiss direkt till handkirurgen och går då rakt förbi vårdcentralen som i vanliga fall ska skriva dessa remisser. Man får sedan träffa en opererande läkare på handkirurgen, man möter aldrig någon ortoped, som i sin tur, med hjälp av enkla medel bedömmer om operation är nödvändig. För min del, som har haft stora problem både innan och i samband med graviditet fick tid för kontroll hos handkirurgen inom fyra veckor från första besök hos barnmorska, knappt tre veckor senare var min första hand opererad. Fem veckor senare togs kontakt med mig igen och frågan var då om min hand fungerade något bättre trots svår inflammation i nerven. Eftersom den inte domnar mer men fortfarande saknar greppstyrka (pga inflammation, beräknad läketid upp till 2 år) bestämdes det att nästa hand skulle opereras inom 2 veckor. Det gjordes den 28 april, jag var då gravid i vecka 23! Dessa operationer görs på gravida så snart som möjligt om barnmorskan bedömmer fara för barnet och du går således framför andra i kön och lagen om vårdgaranti! Det har aldrig varit tal om några tre månader, varken för mig eller för min mamma som led av samma sjukdom när hon var gravid och jag var i hennes mage för 28 år sen! Jag hoppas i vilket fall som helst att din svägerska har blivit kvitt sina bekymmer efter att hennes bebis anlände för det är inget jag önskar någon med den smärta och ilska det medför när händerna inte längre lyder en.

Då är det förmodligen så att det dels beror på var man bor och dels på hur länge man har haft bekymren hur gången går. Du hade ju haft problem redan innan graviditeten och då är det ju ett helt annat läge än om man får problem under graviditeten. Det finns ju ingen anledning att göra ett ingrepp som trots allt alltid är en risk om problemet förmodligen kommer försvinner när bebisen är född. Även om man inte söver vid sådana operationer så är det ju en hel del läkemedel som används.

Jag fick också gå före i kön eftersom nerverna var så inflammerade och båda nerverna var dessutom av vid armbågen efter en olycka och man hoppades att trots att armbågsoperationen inte blivit helt lyckad så skulle det hjälpa med en karpaltunnelsoperation. Det gjorde det tyvärr inte men det är ju också ett helt annat läge än när man får problem under graviditeten. Mina problem berodde ju på en olycka. Jag blev opererad av en ortoped efter flera nervmätningar för att veta hur bra/dålig nervledningsförmågan var.

En operation är ju inte heller någon garanti för att det blir bra. Jag opererades för ungefär 10 år sedan och jag måste fortfarande använda otroser och jag har ingen styrka i den handen/armen.

Min sambo fick problem för något år sedan med karpaltunnelsyndrom och då var gången som jag beskrev ovan. Han behövde dock inte opereras utan blev bra med hjälp av den avlastningen som otroserna gav. Visst känner han av det ibland men inte så illa att han behöver opereras.

Min svägerska blev helt bra såfort den överflödiga vätskan var ute ur kroppen när bebisen väl var född.
 
@TinyWiny Jag kan tänka mig att mycket beror på var man bor men också vilken vårdcentral man tillhör. De gånger jag har varit hos vårdcentralen och försökt få hjälp med mina problem har läkaren inte ens velat titta på mina händer. Svaret har alltid blivit att du är för ung, det kan inte vara några större problem, du kan inte ha så ont. Gå till en arbetsterapeut, vilket jag också har gjort men det har aldrig fungerat utan snarare blivit värre. Dessa hjälpmedel åkte efter ett antal försök i soporna. Jag är därför glad att dessa operationer nu har blivit utförda även om det är som du säger ingen garanti att det fungerar. Jag lever dock i hoppet om att jag kommer sluta kasta parfymflaskorna i golvet efter detta. (sista gången det hände blev jag så ilsken att resterande delar jag hade i händerna åkte nerför trappan i rasnade fart ut från badrummet, ja jag vet, man ska inte kasta saker omkring sig men när det börjar höra till vardagen att saker far i golvet för att händerna helt plötsligt släpper taget då blir man tillslut vansinnig)

För min operation användes inte mer än lokalbedövning, vilket verkar vara ganska nytt, den första operationen min mamma gick igenom, hon har liksom jag gjort vid båda sina händer men vid olika tillfälle, så la man bedövningen i armhålan och vad jag förstod orsakas mer smärta av detta med mer smärtstillande som följd. Jag har endast vid ett tillfälle behövt ta en alvedon för att så smått dämpa smärtan. Det gjorde jag ca fyra timmar efter operation då bedövningen gick ur handen och det började bulta i fingrarna. Annars har det räckt med att vila och ha handen i högläge. Min operation tog inte heller mer än ca 65 minuter och då är allt från ankomst handkirurgen Malmö till att jag återigen satt i bilen inräknat. Så jag är väldigt faschinerad över vilken fart dom har när dom väl sätter den sidan till.

Nu har jag ju inte varit med om någon direkt olycka som kan hållas ansvarig för mina problem så jag kan tänka mig att vi har varit på två vitt skilda vägar i våra vårdkontakter. Hur som så hoppas jag på förbättring i mitt fall och önskar dig det samma! Ont är ett helvete, och inget man knappt önskar sin värsta fiende.
 
Har en avlägsen bekant som blev hjälpt av MSL-behandling (laser)
Tyvärr har jag ingen kontakt med henne idag så har ingen aning om det höll i sig och om besvären försvann helt eller bara var borta för ett tag.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 749
Senast: __sofia__
·
Övr. Barn Hej! Söker hjälp och andra med liknande erfarenheter, känner mig just nu grymt ensam om mina problem... Var gravid för ett år sedan och...
Svar
3
· Visningar
12 540
Senast: Mirtai
·
Äldre Hej, Jag behöver alla råd och tips jag kan få angående ett försäkringsärende efter en bilolycka. 2012-12-15 var jag med i en bilolycka...
Svar
5
· Visningar
1 009
Hästmänniskan Agria vägrar ersätta skada som skett i en olycka! Min häst gjorde sig akut illa i benet när han var ute i hagen och har sedan i...
20 21 22
Svar
432
· Visningar
38 979

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp