Sv: Kärlek till trav!
Jag är själv inte aktiv inom travet längre.
Dvs. jag har ingen travhäst just nu och det var över tio år sedan jag jobbade i ett travstall men står med en fot kvar i travsportens underbara värld genom min familj, vänner osv och jag följer sporten slaviskt.
En sak jag tycker skiljer lite från mitt andra hästeri det är att inom travet finns det en stämning..en gemenskap som det inte går att sätta fingret på.
Visst får man utstå glirningar osv men i grund och botten så finns det inte så mycket fördömande, inte så många pekpinnar inom travet.
Det är inte så märkvärdigt liksom..eller hur jag nu ska utrycka det..
Sedan är det en sport där alla finns representerade.
Gammal som ung.
Fattig som rik.
Amatör som proffs.
Och så finns ju drömmen.
Drömmen om att få fram den där fixstjärnan.
Även om "jag" inte har inhandlat en toppstammad 2-åring för flera hundra tusen så är "jag" med på "samma villkor".
För den dyra toppstammade kanske floppar medan min enkla individ startar lovande..
Det finns flera hästar innan som har visat och bevisat att det är möjligt..
Och längst med vägen så finns det så många "nycklar" att leta efter.
Det är väl just "nycklarna" som gör att man står ut den där isande novemberkvällen..
För gick det inte bra den gången så kan man åka hem och grunna på vilken "nyckel" man ska prova med nästa gång...
Detta gäller ju även toppstammade hästar eller hästar som bevisligen har kapacitet.
Men då finns det ändå "nycklar" att finna angående matchningen..öka "prestandan" osv.. ;-)
