Karl med barn..

[Pettsson]

Jag har träffat killen med K, allt är underbart och vi är kära.
Men det är något som bekymrar mig, han har barn. Inte just för att han har barn, men för hur JAG ska vara när jag träffar honom.

Han har alltså en son, 2,5 år gammal, med sin fd sambo. Eftersom vi ny inlett ett förhållande är det högst sannolikt att jag träffar sonen inom snar framtid och jag är så rädd!
Jag! Som har passat barn sedan jag var tio, blivit kallad mamma av mina syskon och alltid varit den som folk ringer till om de vill ha barnpassning. Men nu..nu är det annat.
Jag hoppas ni förstår?
Vad ska jag säga till honom? Hur ska jag vara? Vad är sundast för SONEN?
Det är det som är viktigast. Jag vill ju inte liksom rusa på: "men tjena killen, jag är din nya plastmorsa, schysst va?"

Hjälp....?

 

[Eufemia]

Sv: Karl med barn..

Mitt råd är att bara vara en bra vuxen person som barnet kan lita på. Jag skulle avråda dig för att kalla dig för mamma.
Min man hade ett barn med i vårt förhållande och det är inte alltid en dans på rosor. Nu har vi även ett gemensamt barn och det är svårt att inte älska sitt eget barn mer än någon annans barn.

 

[toughcookie]

Sv: Karl med barn..

var dig själv och behandla honom som vilken unge som helst. Var beredd på att barnet kommer att bli väldigt avundsjukt i början så jag tror det är viktigt att se till att pappan gen honom mkt uppmärksamhet.
personligen tror jag nästan att det är viktigare hur pappan hanterar situationen än hur du gör!

 

[zask]

Sv: Karl med barn..

Jag som är i en liknande sits tipsar om att vara dig själv.

Ingen mamma roll i början utan bara tjejen pappa träffar. Och ha respekt för att han tar plats.

Är man sig själv och gör det lätt så är det nog inga problem.

 

[xbella]

Sv: Karl med barn..

hej jag är i en liknande sits, men hans barn är äldre.
Jag vägrar ta på mej nån mammaroll.
Utan jag föröker bara vara som jag är.
Det är faktiskt ganska skoj med barn om man själv inte har några.
Ser det som en tillgång.
jag bemöter honom som människa och vi accepterar varandra
du skall se att det kommer att gå jättebra

 

[HumleMumlan]

Sv: Karl med barn..

Hej!

Jag är också i en liknande sits, fast min sambo har två barn varav de båda är äldre än barnet i din fråga.

Mammaroll? Nej. Barnen har en egen mamma. Jag är bara ännu en vuxen i deras (mestadels sonen, dottern bor hos mamman) sociala nät/familj. Jag blir kallad styvmamma av sonen, men jag har inte en mammaroll för det. Det är helt enkelt en smidig benämning bara. Jag tar helt enkelt på mig en roll som vuxen bara, utöver att vara mig själv.

Tänk så här också: Det är mycket möjligt att barnet bara tycker om att ha en extra vuxen till hands när han har vant sig, barnet tror inte jag kommer försöka ge dig någon mammaroll.

 

[Pettsson]

Sv: Karl med barn..

Tack alla för era råd och tips

Jag känner givetvis inte för att ta på mig en mammaroll, men vill däremot visa att jag är ännu en trygg punkt i hans liv och inte en inkräktare. Sonen vistas hos pappan en vecka/mån då han arbetar utomlands, de bor ca 50 mil emellan varandra så det är vad som "hinns med". Eftersom vi två bor ca 100 mil ifrån varandra är sannolikheten att vi, jag och sonen, träffas ofta liten. Det känns som om han kommer bli tvungen att lära känna mig om och om igen, precis som jag med honom.