Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

Rätt mycket ångest igår och idag. Låg mest bara och glodde efter att vovvi åkt. Och extrajobbade en sväng.
Kände mig helt apatisk?
Ingen ångest över fredagen, den ångrar jag inte.

Lite samma känsla idag, är åtminstone glad att det är jobbvecka så jag får se människor :)
 
Rätt mycket ångest igår och idag. Låg mest bara och glodde efter att vovvi åkt. Och extrajobbade en sväng.
Kände mig helt apatisk?
Ingen ångest över fredagen, den ångrar jag inte.

Lite samma känsla idag, är åtminstone glad att det är jobbvecka så jag får se människor :)
Känner igen den där apatiska känslan, efter mina race har jag knappt kunnat ha kläder på mig, bara legat helt förstörd i sängen flera timmar. :cautious:

Att du inte har ångest över fredagen är väl skönt, så länge du inte låter hjärnan fastna i tanken kring att "det här var ju trevligt". Visst - det kanske det var, just denna fredagen. Men vi vet ju att det negativa är "större" i längden än de gånger det är trevligt att dricka. :heart
 
Känner igen den där apatiska känslan, efter mina race har jag knappt kunnat ha kläder på mig, bara legat helt förstörd i sängen flera timmar. :cautious:

Att du inte har ångest över fredagen är väl skönt, så länge du inte låter hjärnan fastna i tanken kring att "det här var ju trevligt". Visst - det kanske det var, just denna fredagen. Men vi vet ju att det negativa är "större" i längden än de gånger det är trevligt att dricka. :heart

Ja, jag blev fascinerad över hur många timmar jag kunde ligga och kolla in i väggen 🙃

Nä, jag försöker att inte försköna den :heart
 
Nu har jag fått lite datum.
2/11 - träffa sjuksköterska och ta prover och prata lite.
9/11 - träffa läkare.
18/11 - träffa läkare, sköterska och arbetsledare.

Började såklart lipa när arbetsledaren ringde...
Så bra att den här processen kommer igång. Hoppas också att du i och med detta kan få verktyg att våga, orka och vilja utnyttja din kapacitet mer. Du är smart och snäll och bra och så himla värd att ta dig ur detta!
 
Så bra att den här processen kommer igång. Hoppas också att du i och med detta kan få verktyg att våga, orka och vilja utnyttja din kapacitet mer. Du är smart och snäll och bra och så himla värd att ta dig ur detta!

Tack :heart
Det känns skönt och hemskt på samma gång. Jag har hunnit ändra mig sisådär tio gånger...
 
Fast du vet ju att du inte behöver prata, bara passa ordet vidare.

Sorg är en del av processen så det är bara att träna upp lipandet.
@pepp Det här som Lovisa skriver, det är så sant. Det ÄR en sorgeprocess och för många (säger inte att detta gäller dig men det gäller mig och andra jag lyssnat på) så har beroendet varit en sköld mot en del annat som man behöver ta itu med också, även om nykterheten är steg 1. Varför ska du förvägra dig dina känslor? Gråt om du behöver. Det är supervanligt på mötena, och vill man inte bli tröstad så respekterar folk det. Nyttan med möten är inte främst att sitta och vända ut och in på sig själv utan att man kan om man vill. Att lyssna på andra är också väldigt nyttigt och läkande, plus att det är en stund du inte behöver "vara ensam med dig själv".
Att det känns fel är för att beroendet vill att du skall fortsätta dricka. Just nu försöker din väldigt smarta hjärna hitta på alla ursäkter som finns för att den tror att alkohol är bra, oavsett vad du vet och känner intellektuellt. Sen kan man gå på möten och supa efteråt, om man inte kan motstå. Mötenas positiva effekt försvinner inte för det, men ofta märkte jag att jag inte alls hade lust att dricka efter mötena. Inte i början, men några veckor in i tillfrisknandet.
 
Kanske kan vara så att du inte känner dig hemma där, för du vill egentligen inte bli nykter- bara kunna dricka mer behärskat?
Du det där kan jag skriva under på! Än idag sörjer jag att jag inte kan dricka lite behärskat, något glas vin till maten utan att djävulen på axeln ska vakna till liv. Jag vill ha kakan och äta den helt enkelt. Men det går inte, och gör man då inte ett aktivt val så kommer beroendet att välja.
Min beroendeterapeut sa något mycket bra till mig. Han sa: Vi lider av en dödlig sjukdom, men det fina är att du kan välja att bli frisk.
 
Väldigt exakt så.
Vill kunna hantera alkohol och dricka i gott sällskap. Men det kommer jag aldrig kunna.

Nej, så är det ju. Och det är okej att sörja detta om du inte använder det som ursäkt för att fortsätta missbruka. Men om du möter den och hållet stånd så kommer den att minska tills den bara är som ett svagt eko. Det gör ont i början men sen blir allt bättre om man bara jobbar. Att gå på ett möte när du känner för att dricka är ett väldigt bra sätt att börja jobba.
Jag vet vad du sagt om behandling/behandlingshem, men jag vill verkligen råda dig att tänka på det flera gånger, och att ta chansen eller helst fråga om det själv nu när du får kontakt genom arbetet. För i en sådan behandling håller någon annan i strukturen, ger dig ett schema och leder vägen. Det underlättar något enormt att inte behöva hålla i allting själv, plus att det är en perfekt miljö att få en chans i att vara nykter en lite längre stund samtidigt som man jobbar med det man behöver som tillfrisknande.
 
Nej, så är det ju. Och det är okej att sörja detta om du inte använder det som ursäkt för att fortsätta missbruka. Men om du möter den och hållet stånd så kommer den att minska tills den bara är som ett svagt eko. Det gör ont i början men sen blir allt bättre om man bara jobbar. Att gå på ett möte när du känner för att dricka är ett väldigt bra sätt att börja jobba.
Jag vet vad du sagt om behandling/behandlingshem, men jag vill verkligen råda dig att tänka på det flera gånger, och att ta chansen eller helst fråga om det själv nu när du får kontakt genom arbetet. För i en sådan behandling håller någon annan i strukturen, ger dig ett schema och leder vägen. Det underlättar något enormt att inte behöva hålla i allting själv, plus att det är en perfekt miljö att få en chans i att vara nykter en lite längre stund samtidigt som man jobbar med det man behöver som tillfrisknande.

Missbruket har verkligen tagit över ens hjärna. Fruktansvärt frustrerande, känner knappt igen mig själv längre.

Vill ha behandling, men kommer inte ta in på ett hem. Det finns inte alls på kartan, jag vill försöka få hjälp här, nu och kunna jobba samtidigt.

Ska försöka övertala mig själv att gå på möte imorgon också. Det tar bara emot så himla mycket.
 
Vill ha behandling, men kommer inte ta in på ett hem. Det finns inte alls på kartan, jag vill försöka få hjälp här, nu och kunna jobba samtidigt.
Är inte alls insatt i detta. Men jag tänker på hur man kan sitta i fängelse och ha frigång så man under reglerade former går till ett arbete utanför. Det finns inte någon mittemellanvariant där du kan vara inskriven på någon typ av hem som du lämnar enbart när du har din arbetstid?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp