Kaos

Jag försöker fungera. Igår hämtade jag in ved. Wow, vilken action liksom. I morse kändes det ganska okej när jag vaknade och jag lyckades genomföra ett yogapass. Sedan gick förmiddagen i slow motion innan jag fick ändan ur vagnen, och åkte iväg till återvinningen och sedan åkte jag vidare till Erikshjälpen där jag lämnade en låda med grejer. När lådan var lämnad gick jag in i butiken för att se om det fanns något jag skull köpa, men kände mig mest desorienterad. Hur som helst lyckades jag hitta en jacka jag köpte. Den kommer att passa bra i skogen nu när det börjar bli lite kyligare. Det blev ytterligare ett par ärenden innan jag åkte hem.

Väl hemma hade jag lite funderingar på att gå till verkstan och snida vidare på min brevkniv som jag börjat göra, men kom inte till skott.

Det är hysteriskt mycket tankar som snurrar i huvudet på mig och jag kan inte vädra dem någonstans. Jag har ingen att prata med och troligen skulle det inte lösa något heller. Så jag sitter och läser på Buke, kollar runt på FB, tittar igenom foton på mobilen hur många gånger som helst och laddar upp en och annan bild på Instagram. Mellan varven dyker det upp nya idéer för blogginlägg på min icke-Buke-blogg.

Men mest känns det som kaos på insidan. Och jag vet inte vad jag ska göra med detta.

 

[Lovisaleonora]

"Det finns två måsten här i livet. Man måste välja och man måste dö."

När jag slutade förskräckas över detta och istället valde att se storheten, förändrades livet. Jag kan göra precis vad jag vill. Men vissa saker väljer jag bort. Plugga till läkare, kämpa för att bli fotomodell (som 45-åring, rätt tufft, för mycket bry), bli rikast i världen (för mycket jobb) - det är jättemycket jag väljer bort.

 

[Shaggy]

När jag slutade förskräckas över detta och istället valde att se storheten, förändrades livet. Jag kan göra precis vad jag vill. Men vissa saker väljer jag bort. Plugga till läkare, kämpa för att bli fotomodell (som 45-åring, rätt tufft, för mycket bry), bli rikast i världen (för mycket jobb) - det är jättemycket jag väljer bort.

Men precis! När jag började tänka enligt detta så blev livet så mycket enklare. Jag lät mig själv välja bort saker som inte är viktiga för mig och jag la tiden på att välja saker som är viktiga och att välja att förändra saker jag inte tyckte om hos mig själv. Jag är långt ifrån klar men det finns så många saker som jag förut såg som självklara som jag idag har lämnat bakom mig.

 

[Lovisaleonora]

Men precis! När jag började tänka enligt detta så blev livet så mycket enklare. Jag lät mig själv välja bort saker som inte är viktiga för mig och jag la tiden på att välja saker som är viktiga och att välja att förändra saker jag inte tyckte om hos mig själv. Jag är långt ifrån klar men det finns så många saker som jag förut såg som självklara som jag idag har lämnat bakom mig.

Själv kom jag på att mycket som jag gick omkring och irriterade mig på som inte hände, var helt enkelt sådan jag inte prioriterade. Eller ens ville. Som helgfrukost. Jag hade under flera år en konstig idé att jag ville unna mig hotellfrukost någon söndag. Men jag kom aldrig iväg och blev mer och mer frusterad och hela veckor kunde slukas av ett ständigt missnöje att det inte blev som jag ville.

Till jag insåg att jag prioriterade bort det, VARJE VECKA. Jag gjorde aktiva val, hela tiden. Det var inte viktigt för mig. Idag kan jag skratta åt det, men då gick jag faktiskt runt i missnöje över att inte styra mitt liv.

 

[Alexandra_W]

För mig har "jag behöver inte xxx" varit en lång resa men som gjort enorm skillnad.

Att acceptera och vara nöjd fastän vissa saker inte når upp till någon slags självpåskriven perfektion. Jag behöver faktiskt inte diska om jag inte vill. Det är okej att inte diska. Det är fasiken okej att äta ur en matlåda som tallrik om alla tallrikar är slut.

Jag kan rent personligt inte komma på en enda sak som är hemsk med odiskad disk i diskhon. Måstet kom från en inbillad norm som jag ansåg jag måste leva upp till. "Man" måste ... "Man" ska.

Men nä JAG måste bara det JAG -alldeles utan att bry mig om vad andra tycker - anser är viktigt.

Det är en enormt befriande känsla. Och när måstet försvann och der blev okej med stök, disk etc. Då blev det mer diskat. För jag diskar för att jag VILL och tycker det är en bra ide. Inte för jag MÅSTE.

Disk går att byta ut mot vad som helst. (Och jag hade otrolig "hjälp" av FB-gruppen family living the true story att bryta tvångstanken att "alla andra...")

För att spinna lite vidare på val