Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag försöker fungera. Igår hämtade jag in ved. Wow, vilken action liksom. I morse kändes det ganska okej när jag vaknade och jag lyckades genomföra ett yogapass. Sedan gick förmiddagen i slow motion innan jag fick ändan ur vagnen, och åkte iväg till återvinningen och sedan åkte jag vidare till Erikshjälpen där jag lämnade en låda med grejer. När lådan var lämnad gick jag in i butiken för att se om det fanns något jag skull köpa, men kände mig mest desorienterad. Hur som helst lyckades jag hitta en jacka jag köpte. Den kommer att passa bra i skogen nu när det börjar bli lite kyligare. Det blev ytterligare ett par ärenden innan jag åkte hem.

Väl hemma hade jag lite funderingar på att gå till verkstan och snida vidare på min brevkniv som jag börjat göra, men kom inte till skott.

Det är hysteriskt mycket tankar som snurrar i huvudet på mig och jag kan inte vädra dem någonstans. Jag har ingen att prata med och troligen skulle det inte lösa något heller. Så jag sitter och läser på Buke, kollar runt på FB, tittar igenom foton på mobilen hur många gånger som helst och laddar upp en och annan bild på Instagram. Mellan varven dyker det upp nya idéer för blogginlägg på min icke-Buke-blogg.

Men mest känns det som kaos på insidan. Och jag vet inte vad jag ska göra med detta.
 

Men hur hittar man folk att umgås med? Jag har svårt att lita på folk. Alltid är det någon som sviker en eller gör en illa på något sätt. Jag har också svårt att passa in någonstans. Jag har fel intressen, fel åsikter, fel målsättningar o.s.v.

Det verkar ju som du har rätt svårt för människor också. Sviker dig? Hur ser en situation ut där du känner dig sviken? Gör människor dig illa medvetet? Eller blir du sårad av andra situationer än medvetna handlingar från andra?

Om du känner att du har fel intressen, åsikter och målsättningar, har du kanske valt fel omgivning?
 
Det verkar ju som du har rätt svårt för människor också. Sviker dig? Hur ser en situation ut där du känner dig sviken? Gör människor dig illa medvetet? Eller blir du sårad av andra situationer än medvetna handlingar från andra?

Om du känner att du har fel intressen, åsikter och målsättningar, har du kanske valt fel omgivning?
Exempel på där jag känner mig sviken är där jag bara blir lämnad utan förklaring. Det har hänt flera gånger. Jag blir också sårad när min åsikt inte betyder ett skit och ignoreras. Det är "lilla-gumman-attityd" över det hela. Som om jag vore helt dum i huvudet.

Jag har aldrig kunnat lita på människor. Jag är inte uppvuxen med att kunna lita på folk. Trygghet och förutsägbarhet fanns inte. Våld och hån förekom dock.
 
Jag har aldrig kunnat lita på människor. Jag är inte uppvuxen med att kunna lita på folk. Trygghet och förutsägbarhet fanns inte. Våld och hån förekom dock.

Men här är det ju. Jag kan inte umgås med folk som har den inställningen att det inte går att lita på någon. Det finns en gråzon. Jag skulle inte lita på många att ta hand om en miljon i kontanter. Men jag litar på de flesta att komma i tid till vår lunchdejt.

Du verkar ha en hel del obearbetat bagage att ta hand om innan du kan påbörja resan mot något nytt. Din uppväxt hindrar dig i ditt liv. Det är tid att ta tag i det här, för att komma till dina livsmål. Att ha ett bra liv. Du hindrar dig själv.
 
Jag har aldrig kunnat lita på människor. Jag är inte uppvuxen med att kunna lita på folk. Trygghet och förutsägbarhet fanns inte. Våld och hån förekom dock.
Jag hade när jag var yngre svårt att lita på folk. Jag trodde de skulle såra mig och inte ville vara med mig.
Och problemet är att jag tror inte det går att få en vänskap att fungera om man tänker så. För det innebär att man är misstänksam och stängd mot den man möter. Man ger inte folk en chans att lära känna en.
Hur skulle du tex bemöta någon som utgick från att du skulle såra den och att den inte kan lita på dig?
 
Men här är det ju. Jag kan inte umgås med folk som har den inställningen att det inte går att lita på någon. Det finns en gråzon. Jag skulle inte lita på många att ta hand om en miljon i kontanter. Men jag litar på de flesta att komma i tid till vår lunchdejt.

Du verkar ha en hel del obearbetat bagage att ta hand om innan du kan påbörja resan mot något nytt. Din uppväxt hindrar dig i ditt liv. Det är tid att ta tag i det här, för att komma till dina livsmål. Att ha ett bra liv. Du hindrar dig själv.
Med "lita på" menar jag att folk inte talar illa om en, att de menar vad de säger och inte agerar opålitligt genom att säga en sak men mena något annat. Att de uppför sig reko helt enkelt.

Jo, jag har en del bagage men vet inte om den terapi som kan erbjudas kommer att hjälpa. Jag tror det är KBT jag kommer få. Det har jag provat mot både panikångest och blodfobi med väldigt klent resultat. Panikångesten botade jag själv på annat sätt. Blodfobin har jag kvar. Den ger sig inte.
 
Med "lita på" menar jag att folk inte talar illa om en, att de menar vad de säger och inte agerar opålitligt genom att säga en sak men mena något annat. Att de uppför sig reko helt enkelt.

Jo, jag har en del bagage men vet inte om den terapi som kan erbjudas kommer att hjälpa. Jag tror det är KBT jag kommer få. Det har jag provat mot både panikångest och blodfobi med väldigt klent resultat. Panikångesten botade jag själv på annat sätt. Blodfobin har jag kvar. Den ger sig inte.
Hur tycker du själv att du ska bli hjälpt? Det måste ju till en förändring för att något ska förändras.

Du kan säkert hitta situationer där du kan anse mig opålitlig. Jag har varit tvungen att ändra en agenda t ex. Tala illa om - vad är motsatsen? Alltid hålla med? Mena vad man säger - är motsatsen att aldrig ändra uppfattning?

Jag försöker uppriktigt ta reda på vad du står, du behöver inte svara, men det kanske hjälper att tänka i motsats-termer? Jag gör det själv ibland, provar teser i andra ändan av skalan.
 
Jag hade när jag var yngre svårt att lita på folk. Jag trodde de skulle såra mig och inte ville vara med mig.
Och problemet är att jag tror inte det går att få en vänskap att fungera om man tänker så. För det innebär att man är misstänksam och stängd mot den man möter. Man ger inte folk en chans att lära känna en.
Hur skulle du tex bemöta någon som utgick från att du skulle såra den och att den inte kan lita på dig?
Jag tror inte jag agerar misstänksamt och stängt. Men jag litar ändå inte på folk och räknar kallt med att de vänder mig ryggen när som helst.
 
Jag tror inte jag agerar misstänksamt och stängt. Men jag litar ändå inte på folk och räknar kallt med att de vänder mig ryggen när som helst.

Det är som att ta ut olycka i förskott, så har du säkert garanterat dig i alla fall en gång - även om det inte händer.

Varför?
 
Jag tror inte jag agerar misstänksamt och stängt. Men jag litar ändå inte på folk och räknar kallt med att de vänder mig ryggen när som helst.
Och det är nog det som är problemet.
Om du och jag tex började lära känna varandra och du tar för givet att jag ska vända dig ryggen - ja då känner inte jag att jag kan lita på dig. Jag vet inte om jag skulle vilja släppa in någon som ändå redan är på väg bort. Vågar man lita på dig som vän att du ska finnas kvar?
 
Jag tror inte jag agerar misstänksamt och stängt. Men jag litar ändå inte på folk och räknar kallt med att de vänder mig ryggen när som helst.
Kan det inte vara en ond cirkel? Du litar inte på folk, vilket kanske gör att ditt sätt att vara och kroppsspråk säger en sak även om du menar en annan. Din misstänksamhet att andra ska svika dig kanske visar sig mer än du tror, vilket folk tolkar som att du inte är intresserad tex.
 
Och det är nog det som är problemet.
Om du och jag tex började lära känna varandra och du tar för givet att jag ska vända dig ryggen - ja då känner inte jag att jag kan lita på dig. Jag vet inte om jag skulle vilja släppa in någon som ändå redan är på väg bort. Vågar man lita på dig som vän att du ska finnas kvar?

Ligger SÅÅÅÅ mycket i det här.
 
Hur tycker du själv att du ska bli hjälpt? Det måste ju till en förändring för att något ska förändras.

Du kan säkert hitta situationer där du kan anse mig opålitlig. Jag har varit tvungen att ändra en agenda t ex. Tala illa om - vad är motsatsen? Alltid hålla med? Mena vad man säger - är motsatsen att aldrig ändra uppfattning?

Jag försöker uppriktigt ta reda på vad du står, du behöver inte svara, men det kanske hjälper att tänka i motsats-termer? Jag gör det själv ibland, provar teser i andra ändan av skalan.
Jag vet inte vilka terapiformer som finns så jag har ingen aning om vad som är rätt för mig.

Att en agenda eller åsikt kan ändras är jag med på. Huvudsaken är man inte farit med osanningar.
 
Fast sanningen förändras ju. Det jag tycker idag kan jag ha förändrat imorgon.
Det kan den göra men man ska mena vad man säger när man säger det. Men en person som svänger kraftigt i sina åsikter från en stund till en annan hur som helst och när som helst, skulle jag inte betrakta som pålitlig.

? Självklart går det. Jag skulle aldrig tänka så, varför skulle jag vilja göra mig själv olycklig?
Det är inget val. Att fundera på varför är meningslöst.
 
Det kan den göra men man ska mena vad man säger när man säger det. Men en person som svänger kraftigt i sina åsikter från en stund till en annan hur som helst och när som helst, skulle jag inte betrakta som pålitlig.


Det är inget val. Att fundera på varför är meningslöst.

Fast det är ett val. Och att inte ägna det en tanke gör att du inte kan förändra det.

För att bli hjälpt av kbt måste man ju också vilja och försöka. Det gör man inte om man bara säger ”det går inte”, ”jag bara är så”.

Det är skiiiitsvårt att ändra hur man instinktivt känner och tänker. Men det går absolut!
 
Det kan den göra men man ska mena vad man säger när man säger det. Men en person som svänger kraftigt i sina åsikter från en stund till en annan hur som helst och när som helst, skulle jag inte betrakta som pålitlig.


Det är inget val. Att fundera på varför är meningslöst.

Självklart är det ett val. Det är kanske inte lätt att ändra på alla gånger, men ett val är det. Från det att vi vaknar på morgonen består tillvaron av en rad val, som sedan mynnar ut i den tillvaro vi för - den större bilden. Vill jag ändra den större bilden måste jag göra andra val.
 
Det är inget val. Att fundera på varför är meningslöst.
Jag hade en kollega på mitt förra jobb som sa en riktigt vettig sak.
Det finns två måsten här i livet. Man måste välja och man måste dö.
Att inte välja är också ett val och att göra aktiva val gör, även om det stundtals är skitjobbigt, att man faktiskt får mycket roligare under tiden fram till måste nummer två.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
2 123
Senast: Rie
·
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag köpte mitt nuvarande lilla hus så ”avslöjade” säljarna på kontraktsdagen att de inte skulle komma att tömma huset, utan att det...
Svar
7
· Visningar
2 163
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 818
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat några varv till på mitt förhållande till mat, efter att jag skrev mitt blogginlägg om det här tidigare...
Svar
13
· Visningar
3 550
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Ponnydriven plog?
  • GastroGard
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp