Känslor

När jag var 7 år och gick i ettan, så var det populärt att spela något instrument. Jag valde att börja spela blockflöjt.

Jag var bra på att spela blockflöjt och ansågs vara en naturbegåvning. Problemet var bara att jag blev bråkig och tvär på blockflöjtslektionerna. De vuxna försökte peppa mig och föreslog att jag skulle prova andra typer av flöjter. Det gjorde jag också men jag var fortfarande bråkig och tvär. Ingen förstod att det faktiskt inte var blockflöjten som var problemet. Mitt problem var att spelandet väckte så smärtsamma känslor i mig att jag inte stod ut. Jag mådde helt enkelt dåligt. Så småningom slutade jag spela blockflöjt och stoppade undan känslorna i någon bortglömd vrå.

När jag gick hos psykologen förra våren och denne tyckte att jag var autistisk och jag inte kände igen mig i det, så började jag fundera på hur jag egentligen var som barn. Jag frågade en kompis som jag lärde känna när jag var 4 år.

Jag: Hej! Får jag fråga dig om hur du uppfattade mig som barn?
Kompisen: Snäll
J: Något mer?
K: Ibland lite sorgsen
K: Men ändå väldigt kreativ
J: Okej. Det låter rimligt
K: Du gjorde inget halvdant
J: Nej, jag brukar vara noga
K: Gillade djur
J: Tycker du jag verkade udda på något sätt?
K: Nej
K: Absolut inte
J: Okej
K: Dina fobier kom senare
J: Ja, jag vet

Intressant att hon sa att jag var sorgsen ibland...

I tonåren ältade jag väldigt mycket. Jag funderade över min barndom fram och tillbaka. Så småningom bestämde jag mig för att släppa ältandet och köra på.

Så jag körde på, försökte ha ett liv.

Men alla de känslor jag begravt gör sig påminda. De finns kvar. De har inte slutat finnas bara för att jag inte låtsats om dem.

 

[Magiana]

Så här utifrån ser det ut som om du har hamnat i ett dödläge där du inte vet vilken hjälp du behöver och inte vill följa de råd som vården ger.
Det kan ju bli väldigt svårt att komma vidare då.

Med tanke på att 50% av det psykologen sa till mig förra våren var dynga, så gick det inte att ta till sig något alls. Jag började ifrågasätta min verklighetsuppfattning, blev stressad och trodde jag skulle få en psykos. I ett sånt läge går det inte att komma vidare. Jag försökte i 5 månader.

 

[mandalaki]

Så här utifrån ser det ut som om du har hamnat i ett dödläge där du inte vet vilken hjälp du behöver och inte vill följa de råd som vården ger.
Det kan ju bli väldigt svårt att komma vidare då.

Nej, psykologen är avslutad för länge sen och Magiana har hittat sig till andra vägar. Hon är alltså redan vidare.

 

[Inte_Ung]

Jag försökte i 5 månader.

Ojdå.
Hoppas att du kommer bättre överens med de som du har kontakt med nu.

 

[Hyacinth]

Det har tröskats i en annan tråd, där det verkar som om @Magiana faktiskt är på väg. Kan vara svårt att hänga med då hon sprider ut sig i så många trådar om sitt mående.

Det där var väl onödigt?

 

[mandalaki]

Det där var väl onödigt?

I instruktionen på Dagbok står det ju faktiskt ”Du skapar en ny tråd för varje dagboksinlägg.”

 

[monster1]

Det har tröskats i en annan tråd, där det verkar som om @Magiana faktiskt är på väg. Kan vara svårt att hänga med då hon sprider ut sig i så många trådar om sitt mående.

Det här är ju dagboksinlägg, då är det ju inte konstigt om man skriver om sitt mående.

 

[Hera_62]

Det har tröskats i en annan tråd, där det verkar som om @Magiana faktiskt är på väg. Kan vara svårt att hänga med då hon sprider ut sig i så många trådar om sitt mående.

Det här ju Magianas Dagbok, hon får väl skriva vad hon vill, i hur många trådar hon vill och hur ofta hon vill. Det här är väl ett ställe för att kunna skriva av sig?

 

[vallhund]

Det här ju Magianas Dagbok, hon får väl skriva vad hon vill, i hur många trådar hon vill och hur ofta hon vill. Det här är väl ett ställe för att kunna skriva av sig?

Visa gärna var jag påstått att hon inte får det?

 

[kryddelydd]

Det kanske inte behövs något tjafs? Det kanske går att göra som Sonic säger: ringa och be att få boka en tid när den här doktorn jobbar - med motiveringen att du blivit sämre och behöver få hjälp. Den doktorn kanske kan sjukskriva dig ett tag om du går dit och bryter ihop, och titta lite på din medicinering.

Inte självklart ett fungerande råd, om TS går inom psykiatrin men den åsyftade doktorn jobbar inom allmänmedicin.

 

[kryddelydd]

Även om det är psykiatrin som skriver ut antidepp så kommer det att underlätta mycket för dig att ha en och samma läkare på vc att vända dig till. Går det att maila din vc via 1177 om du inte vill ringa?

Tja, men om det är psykiatrin som behandlar så är det inte troligt att VC blandar sig i behandlingen av samma tillstånd, eller tar ställning till sjukskrivning.
Enligt FK är det nämligen så att behandlande (läkare, klinik) ska vara sjukskrivande (läkare, klinik) och det finns rimliga skäl till det.

 

[mandalaki]

Inte självklart ett fungerande råd, om TS går inom psykiatrin men den åsyftade doktorn jobbar inom allmänmedicin.

Nej, det är därför jag skriver kanske.

 

[Magiana]

Inte självklart ett fungerande råd, om TS går inom psykiatrin men den åsyftade doktorn jobbar inom allmänmedicin.

Jag har tid hos läkare i psykiatrin 28 maj. Det är två och en halv vecka dit. Jag känner att jag egentligen borde vara sjukskriven fr.o.m. nu. Min chef och jag har haft ett samtal idag och min prestation på jobbet är ungefär 25%. Om jag sjukskriver mig nu så måste jag ha ett läkarintyg om en vecka och det innebär att jag inte kan vänta till 28 maj. Så någon måste ju då skriva ett intyg.

Jag verkligen hatar att jag inte klarar av att jobba bättre och känner mig riktigt jävla usel.... Men jag vet inte vad jag ska göra för att kunna prestera bättre på jobbet. Att försöka ta sig i kragen hjälper uppenbarligen inte. Jag lyckas inte.

 

[kryddelydd]

Jag har tid hos läkare i psykiatrin 28 maj. Det är två och en halv vecka dit. Jag känner att jag egentligen borde vara sjukskriven fr.o.m. nu. Min chef och jag har haft ett samtal idag och min prestation på jobbet är ungefär 25%. Om jag sjukskriver mig nu så måste jag ha ett läkarintyg om en vecka och det innebär att jag inte kan vänta till 28 maj. Så någon måste ju då skriva ett intyg.

Jag verkligen hatar att jag inte klarar av att jobba bättre och känner mig riktigt jävla usel.... Men jag vet inte vad jag ska göra för att kunna prestera bättre på jobbet. Att försöka ta sig i kragen hjälper uppenbarligen inte. Jag lyckas inte.

Det är psykiatrins uppdrag att hjälpa dig med sjukintyg.
Det går att göra retroaktivt under förutsättning att man finner fog för det - särskilt om det handlar om en kort period. Men en telefonkontakt med mottagningen där du i så fall berättar om egen sjukskrívning är klokt för att de ska kunna motivera för FK varför de sjukskriver retroaktivt (det kommer upp en ruta som måste fyllas i om man backar "för långt").

Det blir inte vårdcentralens uppdrag för att du har 1½ vecka kvar till tiden hos behandlande klinik.

 

[Gnist]

Jag har tid hos läkare i psykiatrin 28 maj. Det är två och en halv vecka dit. Jag känner att jag egentligen borde vara sjukskriven fr.o.m. nu. Min chef och jag har haft ett samtal idag och min prestation på jobbet är ungefär 25%. Om jag sjukskriver mig nu så måste jag ha ett läkarintyg om en vecka och det innebär att jag inte kan vänta till 28 maj. Så någon måste ju då skriva ett intyg.

Jag verkligen hatar att jag inte klarar av att jobba bättre och känner mig riktigt jävla usel.... Men jag vet inte vad jag ska göra för att kunna prestera bättre på jobbet. Att försöka ta sig i kragen hjälper uppenbarligen inte. Jag lyckas inte.

Läkare hos vc kan sjukskriva dig under den där "väntetiden" tills du får komma till psykiatrin, så sjukskriv dig själv 100% till veckan, sen går du till vc och berättar exakt hur det är och att du inte orkar ha det såhär, att du inte klarar av ditt jobb som du mår nu och att du väntar på att få träffa läkare inom psykiatrin den 28'e.

 

[Gnist]

Det blir inte vårdcentralens uppdrag för att du har 1½ vecka kvar till tiden hos behandlande klinik.

Det finns -som jag förstår det- inte en påbörjad behandling hos psykiatrin, så där kan mycket väl vc gå in och sjukskriva i dagsläget och sen när behandling påbörjat inom psykiatrin, så blir det deras uppgift att sjukskriva om de anser det behövas.

 

[Trissa]

Tja, men om det är psykiatrin som behandlar så är det inte troligt att VC blandar sig i behandlingen av samma tillstånd, eller tar ställning till sjukskrivning.
Enligt FK är det nämligen så att behandlande (läkare, klinik) ska vara sjukskrivande (läkare, klinik) och det finns rimliga skäl till det.

Visst är det så, men det är ändå bra att ha samma läkare att återkomma till på vc istället för olika varje gång.

 

[Magiana]

Det är psykiatrins uppdrag att hjälpa dig med sjukintyg.
Det går att göra retroaktivt under förutsättning att man finner fog för det - särskilt om det handlar om en kort period. Men en telefonkontakt med mottagningen där du i så fall berättar om egen sjukskrívning är klokt för att de ska kunna motivera för FK varför de sjukskriver retroaktivt (det kommer upp en ruta som måste fyllas i om man backar "för långt").

Det blir inte vårdcentralens uppdrag för att du har 1½ vecka kvar till tiden hos behandlande klinik.

Bara en liten rättelse: Det 10 maj idag. Det innebär att det är 18 dagar kvar till 28 maj, alltså 2½ vecka.

Visst är det så, men det är ändå bra att ha samma läkare att återkomma till på vc istället för olika varje gång.

Hos VC har jag fått träffa olika läkare varje gång. Det är jobbigt. Ibland har jag fått träffa någon som jag träffat förut. Jag kan som mest lämna önskemål om vem jag vill träffa men det är inte säkert att det kan tillgodoses.

Det funkar inte att ha kontakt med både VC och allmänpsykiatrin.

 

[Alexandra_W]

Magiana - egensjukskriv dig. Det är vårdens ansvar att lösa det sen. Ta hand om dig själv nu

 

[Hyacinth]

Jag håller med, @Magiana , sjukskriv dig och vila. Gör nåt du brukar må bra av, eller inget alls.
Men du måste bromsa lite.

 

[Magiana]

Jag håller med, @Magiana , sjukskriv dig och vila. Gör nåt du brukar må bra av, eller inget alls.
Men du måste bromsa lite.

Bromsa från vad? Jag står ju still.

Att sitta passiv kommer inte att göra mig friskare, snarare tvärt om. Vid depression så behöver man aktivitet. Haken är väl att jag typ redan har provat allt och mår dåligt i alla fall. Det är utmattande att försöka och försöka, gång på gång. Eller ja, ridningen har ju gett något, men när jag nu inte har någon häst att rida så faller det och jag orkar inte längre agera för att lösa det.