Känslor

När jag var 7 år och gick i ettan, så var det populärt att spela något instrument. Jag valde att börja spela blockflöjt.

Jag var bra på att spela blockflöjt och ansågs vara en naturbegåvning. Problemet var bara att jag blev bråkig och tvär på blockflöjtslektionerna. De vuxna försökte peppa mig och föreslog att jag skulle prova andra typer av flöjter. Det gjorde jag också men jag var fortfarande bråkig och tvär. Ingen förstod att det faktiskt inte var blockflöjten som var problemet. Mitt problem var att spelandet väckte så smärtsamma känslor i mig att jag inte stod ut. Jag mådde helt enkelt dåligt. Så småningom slutade jag spela blockflöjt och stoppade undan känslorna i någon bortglömd vrå.

När jag gick hos psykologen förra våren och denne tyckte att jag var autistisk och jag inte kände igen mig i det, så började jag fundera på hur jag egentligen var som barn. Jag frågade en kompis som jag lärde känna när jag var 4 år.

Jag: Hej! Får jag fråga dig om hur du uppfattade mig som barn?
Kompisen: Snäll
J: Något mer?
K: Ibland lite sorgsen
K: Men ändå väldigt kreativ
J: Okej. Det låter rimligt
K: Du gjorde inget halvdant
J: Nej, jag brukar vara noga
K: Gillade djur
J: Tycker du jag verkade udda på något sätt?
K: Nej
K: Absolut inte
J: Okej
K: Dina fobier kom senare
J: Ja, jag vet

Intressant att hon sa att jag var sorgsen ibland...

I tonåren ältade jag väldigt mycket. Jag funderade över min barndom fram och tillbaka. Så småningom bestämde jag mig för att släppa ältandet och köra på.

Så jag körde på, försökte ha ett liv.

Men alla de känslor jag begravt gör sig påminda. De finns kvar. De har inte slutat finnas bara för att jag inte låtsats om dem.

 

[Gnist]

Men alla de känslor jag begravt gör sig påminda. De finns kvar. De har inte slutat finnas bara för att jag inte låtsats om dem.

Jag tror att en bra sak att göra är att plocka fram de känslorna, stirra dem i vitögas s a s, känna dem, ta dig igenom dem, acceptera det som varit, för att sen när det är gjort kunna gå vidare utan att längre släpa omkring på det bagaget.

 

[Magiana]

Jag tror att en bra sak att göra är att plocka fram de känslorna, stirra dem i vitögas s a s, känna dem, ta dig igenom dem, acceptera det som varit, för att sen när det är gjort kunna gå vidare utan att längre släpa omkring på det bagaget.

Det är inget jag klarar själv.

 

[Gnist]

Det är inget jag klarar själv.

Men det är något du kan få hjälp med, om du öppnar upp till vården om det. Någonstans måste du ju börja, för troligen ligger en stor del av roten till ditt mående i nutid där, i dåtiden.
Det bästa vore nog om du kunde ringa vc/psyk i morgon och ärligt, helt naket säga precis som det är och inte vara rädd för att känslorna ska komma fram och ta överhand, för det är i det här läget ingen nackdel faktiskt. Så att de verkligen får klart för sig både med hur nattsvart dåligt som du faktiskt mår just nu och om detta, som du skrev ovan.

 

[Magiana]

Men det är något du kan få hjälp med, om du öppnar upp till vården om det. Någonstans måste du ju börja, för troligen ligger en stor del av roten till ditt mående i nutid där, i dåtiden.
Det bästa vore nog om du kunde ringa vc/psyk i morgon och ärligt, helt naket säga precis som det är och inte vara rädd för att känslorna ska komma fram och ta överhand, för det är i det här läget ingen nackdel faktiskt. Så att de verkligen får klart för sig både med hur nattsvart dåligt som du faktiskt mår just nu och om detta, som du skrev ovan.

Jag har tagit upp de händelser som gnager, men har hittills inte fått hjälp. Förra psykologen bara noterade och gick vidare med sin autismteori.

Jag har också berättat för de psykologer som har bedömt mig. Jag vet ju att det är mitt förflutna som skapar problem men det har varit svårt att få andra att förstå det.

Tydligen ska jag få prata med någon men det blir sannolikt inte förrän tidigast efter sommaren.

Jag har också svårt för att komma i kontakt med alla känslor. Sannolikt måste det betas av lite i taget för det blir alldeles för överväldigande annars.

 

[mandalaki]

Jag undrar lite vad din ingång varit när du först träffat läkare och psykologer? Att öppna med Jag mår så inihelvete dåligt att jag inte ser någon vits med att gå ur sängen på morgonen, jag har slutat laga mat, sköter inte mitt hem, jag tänker ofta att det inte är någon idé med mitt liv och min gamla ångest ligger närmare hela tiden är en bättre början än t ex Jag har ett skitjobbigt bagage med trauman från min barndom som gör att jag inte vågar ha relationer med andra trots att jag avskyr att känna mig ensam.

 

[Magiana]

Jag undrar lite vad din ingång varit när du först träffat läkare och psykologer? Att öppna med Jag mår så inihelvete dåligt att jag inte ser någon vits med att gå ur sängen på morgonen, jag har slutat laga mat, sköter inte mitt hem, jag tänker ofta att det inte är någon idé med mitt liv och min gamla ångest ligger närmare hela tiden är en bättre början än t ex Jag har ett skitjobbigt bagage med trauman från min barndom som gör att jag inte vågar ha relationer med andra trots att jag avskyr att känna mig ensam.

Jag minns inte hur jag formulerat mig men det ligger väl närmare andra exemplet.

 

[Kilauea]

Jag minns inte hur jag formulerat mig men det ligger väl närmare andra exemplet.

Du måste berätta hur du mår nu. Precis som @mandalaki skrev. Att du knappt fixar vardagen som det är nu. Att du har tankar på döden.
Varför du mår dåligt är sekundärt just nu. Du behöver få hjälp med ditt nuvarande mående.
Tycker du ska kontakta psykakuten och berätta hur jävligt allt känns just nu.

 

[mandalaki]

Jag minns inte hur jag formulerat mig men det ligger väl närmare andra exemplet.

Jag misstänkte det. Men i synnerhet med läkaren tror jag att det första exemplet är mest verkningsfullt. Och faktiskt även hos psykologen. Om man börjar med hur ens problem yttrar sig så kan man tillsammans sedan ta det därifrån - vilket nog är bättre än om man kliver in med en färdig bild av orsak och verkan.

 

[nullo-modo]

Jag har tagit upp de händelser som gnager, men har hittills inte fått hjälp. Förra psykologen bara noterade och gick vidare med sin autismteori.

Jag har också berättat för de psykologer som har bedömt mig. Jag vet ju att det är mitt förflutna som skapar problem men det har varit svårt att få andra att förstå det.

Tydligen ska jag få prata med någon men det blir sannolikt inte förrän tidigast efter sommaren.

Jag har också svårt för att komma i kontakt med alla känslor. Sannolikt måste det betas av lite i taget för det blir alldeles för överväldigande annars.

Nu hittar jag inte det inlägget men var någon stans du skriv att du tappade ansiktet för den personen trampa på en öm tå, skulle vilja ändra det till att du kände dina känslor för personen hittade var problemet/ del av problemet ligger. Jätte positivt ju.

Det är överväldigade att bli frisk och är fruktansvärt jobbigt, hela ens värd rasar ju mer eller mindre samma.

 

[Magiana]

Nu hittar jag inte det inlägget men var någon stans du skriv att du tappade ansiktet för den personen trampa på en öm tå, skulle vilja ändra det till att du kände dina känslor för personen hittade var problemet/ del av problemet ligger. Jätte positivt ju.

Det är överväldigade att bli frisk och är fruktansvärt jobbigt, hela ens värd rasar ju mer eller mindre samma.

Den ömma tån var att jag kanske inte kunde få gå kvar hos allmänpsykiatrin utan remitteras tillbaka till VC igen (för andra gången i så fall). Det hade för min del inneburit att jag blivit utan hjälp eftersom VC inte kan hantera mina problem. Och att bli utan hjälp - ja, då är det bara att göra klart det där testamentet.... Då finns inget kvar.

 

[bettysmatte]

Den ömma tån var att jag kanske inte kunde få gå kvar hos allmänpsykiatrin utan remitteras tillbaka till VC igen (för andra gången i så fall). Det hade för min del inneburit att jag blivit utan hjälp eftersom VC inte kan hantera mina problem. Och att bli utan hjälp - ja, då är det bara att göra klart det där testamentet.... Då finns inget kvar.

Fast nu har du ju fortfarande möjligheten att frigöra pengar och söka dig till en privat behandlare, eller hur?

 

[mandalaki]

Den ömma tån var att jag kanske inte kunde få gå kvar hos allmänpsykiatrin utan remitteras tillbaka till VC igen (för andra gången i så fall). Det hade för min del inneburit att jag blivit utan hjälp eftersom VC inte kan hantera mina problem. Och att bli utan hjälp - ja, då är det bara att göra klart det där testamentet.... Då finns inget kvar.

Kolla om du kan få tid hos @Sonic76 s doktor!

 

[Magiana]

Fast nu har du ju fortfarande möjligheten att frigöra pengar och söka dig till en privat behandlare, eller hur?

Jag vet fortfarande inte vart jag kan vända mig för att få en bedömning för vilken terapi jag behöver.

Kolla om du kan få tid hos @Sonic76 s doktor!

Jag behöver ett personligt ombud som fixar det åt mig. Jag orkar inte tjafsa själv längre. Tyvärr finns inte personligt ombud i den här kommunen än men det är på gång.

 

[mandalaki]

Jag vet fortfarande inte vart jag kan vända mig för att få en bedömning för vilken terapi jag behöver.


Jag behöver ett personligt ombud som fixar det åt mig. Jag orkar inte tjafsa själv längre. Tyvärr finns inte personligt ombud i den här kommunen än men det är på gång.

Det kanske inte behövs något tjafs? Det kanske går att göra som Sonic säger: ringa och be att få boka en tid när den här doktorn jobbar - med motiveringen att du blivit sämre och behöver få hjälp. Den doktorn kanske kan sjukskriva dig ett tag om du går dit och bryter ihop, och titta lite på din medicinering.

 

[bettysmatte]

Jag vet fortfarande inte vart jag kan vända mig för att få en bedömning för vilken terapi jag behöver.

Var skulle det vara någonstans ? Det är INGEN som kan avgöra vilken terapi du behöver förrän du har gått några gånger hos en psykolog/behandlare och de har fått mer grepp om vad som felas dig. Skulle det visa sig att den behandlare du går hos inte känner att de är rätt för dig, så remitterar de dig säkerligen vidare till en kollega. Det viktiga är att du börjar någonstans!

 

[Magiana]

Det kanske inte behövs något tjafs? Det kanske går att göra som Sonic säger: ringa och be att få boka en tid när den här doktorn jobbar - med motiveringen att du blivit sämre och behöver få hjälp. Den doktorn kanske kan sjukskriva dig ett tag om du går dit och bryter ihop, och titta lite på din medicinering.

Tjafs = behöva dra min story en gång till (och en gång till och en gång till i det oändliga. Det tar aldrig slut). Jag är inte heller kapabel att bryta ihop på beställning.

Sen tror jag inte att allmänläkare är bra på antidepressiv medicin. Jag är inte heller pepp på att leka försökskanin med mediciner.

Var skulle det vara någonstans ? Det är INGEN som kan avgöra vilken terapi du behöver förrän du har gått några gånger hos en psykolog/behandlare och de har fått mer grepp om vad som felas dig. Skulle det visa sig att den behandlare du går hos inte känner att de är rätt för dig, så remitterar de dig säkerligen vidare till en kollega. Det viktiga är att du börjar någonstans!

Så du menar att jag ska spendera tusentals kronor på att chansa? @Inte_Ung påstod att nånstans finns en överläkare som gör en bedömning. Jag vet bara inte var.

 

[nullo-modo]

Den ömma tån var att jag kanske inte kunde få gå kvar hos allmänpsykiatrin utan remitteras tillbaka till VC igen (för andra gången i så fall). Det hade för min del inneburit att jag blivit utan hjälp eftersom VC inte kan hantera mina problem. Och att bli utan hjälp - ja, då är det bara att göra klart det där testamentet.... Då finns inget kvar.

Du kände något och brötihop, oavsett varför är det ett steg fram då du inne föste bort känslan och bet i hopp.

 

[Trissa]

Tjafs = behöva dra min story en gång till (och en gång till och en gång till i det oändliga. Det tar aldrig slut). Jag är inte heller kapabel att bryta ihop på beställning.

Sen tror jag inte att allmänläkare är bra på antidepressiv medicin. Jag är inte heller pepp på att leka försökskanin med mediciner.

Även om det är psykiatrin som skriver ut antidepp så kommer det att underlätta mycket för dig att ha en och samma läkare på vc att vända dig till. Går det att maila din vc via 1177 om du inte vill ringa?

 

[Alexandra_W]

Magiana - det absolut enda du behöver göra är att kontakta akutpsykiatrin och berätta hur du mår just nu. Använd mandalakis formulering om det är enklare.

Allt annat kan du just nu lämna därhän och överlåta till vården. Du behöver dock berätta hur det är och att du behöver hjälp.