Känsliga smaklökar?

[kvandi]

Finns det fler här som har extremt känsliga smaklökar?

Jag har ju insett att jag aldrig fått "vuxensmak", jag har inte lärt mig dricka kaffe, vin eller äta räkor o oliver. Jag har aldrig klarat starka minstsmakande tandkrämer, fluorskölj eller tuggummin. Det riktigt svider i munnen. Jag klarar inte fisksmak, ska jag äta fisk är det små små bitar av rejält panerad fisk utan smak (typ torsk o kungsflundra).

Men så till den märkliga delen. Jag kan bara inte äta kött som frusits och senare tinats i Micro. Vi kan sitta ett helt gäng runt matbordet o alla äter friskt o glatt o tycker det är kanongott -medan jag bara inte kan svälja köttet? Jag känner direkt igen smaken o det går inte ner. På samma bord kan stå en sallad där man blandat tomat och gurka. Alla äter glatt. Utom jag -tomat o gurka ihop ger en fruktansvärt äcklig smak. Ingen annan märker dessa smaker - o jag anses tetig som inte äter allt som vuxen. Jag klarar inte äta kalla röror/såser/dressingar men om jag värmer brukar de enklare gå bra. Det är lixom inte bara att det smakar illa utan det går verkligen inte att svälja!

Jag har ju förstått att jag är lite ovanlig, men det måste ju finnas fler vuxna som mig? Det är lite småjobbigt att folk anser mig vara löjlig med mat, jag har fått börja säga ibland att jag -inte tål - istället för -inte tycker om, för att slippa pinsamheten.

 

[Hallonsoda]

Finns det fler här som har extremt känsliga smaklökar?

Jag har ju insett att jag aldrig fått "vuxensmak", jag har inte lärt mig dricka kaffe, vin eller äta räkor o oliver. Jag har aldrig klarat starka minstsmakande tandkrämer, fluorskölj eller tuggummin. Det riktigt svider i munnen. Jag klarar inte fisksmak, ska jag äta fisk är det små små bitar av rejält panerad fisk utan smak (typ torsk o kungsflundra).

Men så till den märkliga delen. Jag kan bara inte äta kött som frusits och senare tinats i Micro. Vi kan sitta ett helt gäng runt matbordet o alla äter friskt o glatt o tycker det är kanongott -medan jag bara inte kan svälja köttet? Jag känner direkt igen smaken o det går inte ner. På samma bord kan stå en sallad där man blandat tomat och gurka. Alla äter glatt. Utom jag -tomat o gurka ihop ger en fruktansvärt äcklig smak. Ingen annan märker dessa smaker - o jag anses tetig som inte äter allt som vuxen. Jag klarar inte äta kalla röror/såser/dressingar men om jag värmer brukar de enklare gå bra. Det är lixom inte bara att det smakar illa utan det går verkligen inte att svälja!

Jag har ju förstått att jag är lite ovanlig, men det måste ju finnas fler vuxna som mig? Det är lite småjobbigt att folk anser mig vara löjlig med mat, jag har fått börja säga ibland att jag -inte tål - istället för -inte tycker om, för att slippa pinsamheten.

Jag känner igen det där med tandkräm, oliver, kaffe, mat med mkt chilli i och dressingar. Dressingar är nästan värst, de liksom stannar kvar i gommen och går knappt att skölja bort med vatten . Jag har även svårt för rå lök, kan fungera i någon gräddfilsgucka men inte i sallader eller på pizza. Ok den är inte rå på pizza men den smakar rått och starkt. Fisk fixar jag bättre med undantag för Janssons och vin tycker jag om. Däremot avskyr jag öl, och blir jag bjuden på det hinner andra i sällskapet dricka typ 3 öl medan jag får ner en halv om jag riktigt kämpar.

Ville mest ge dig en vän i etern, har inga strategier egentligen. Dricker faktist kaffe varje dag för att pigga upp mig men det smakar inte mindre vidrigt för det , brukar göra det på norskt vis, dvs. så svagt så man ser koppens botten, och dessutom ha hälften mjölk i.

 

[Martina_m]

Finns det fler här som har extremt känsliga smaklökar?

Jag har ju insett att jag aldrig fått "vuxensmak", jag har inte lärt mig dricka kaffe, vin eller äta räkor o oliver. Jag har aldrig klarat starka minstsmakande tandkrämer, fluorskölj eller tuggummin. Det riktigt svider i munnen. Jag klarar inte fisksmak, ska jag äta fisk är det små små bitar av rejält panerad fisk utan smak (typ torsk o kungsflundra).

Men så till den märkliga delen. Jag kan bara inte äta kött som frusits och senare tinats i Micro. Vi kan sitta ett helt gäng runt matbordet o alla äter friskt o glatt o tycker det är kanongott -medan jag bara inte kan svälja köttet? Jag känner direkt igen smaken o det går inte ner. På samma bord kan stå en sallad där man blandat tomat och gurka. Alla äter glatt. Utom jag -tomat o gurka ihop ger en fruktansvärt äcklig smak. Ingen annan märker dessa smaker - o jag anses tetig som inte äter allt som vuxen. Jag klarar inte äta kalla röror/såser/dressingar men om jag värmer brukar de enklare gå bra. Det är lixom inte bara att det smakar illa utan det går verkligen inte att svälja!

Jag har ju förstått att jag är lite ovanlig, men det måste ju finnas fler vuxna som mig? Det är lite småjobbigt att folk anser mig vara löjlig med mat, jag har fått börja säga ibland att jag -inte tål - istället för -inte tycker om, för att slippa pinsamheten.

Jag har varit kräsen under min uppväxt. Mamma har berättat att jag klöktes när det var mat jag inte tyckte om när jag var liten.
Idag äter jag framförallt inte OST, förstår inte hur det kan vara så omtyckt av typ "alla". Den tar över all annan smak, allt smakar kvalmigt, flåtigt och slajmigt. Blä.
Sen det där med gurka. Jag tycker att de tjocka och släta gurkorna är söta och goda, medan de smala skrovliga är torra och nästan beska. Dessutom är gurka starkt, och man blir gurkig i munnen och får en mindre trevlig eftersmak i munnen. Jag äter gurka, men inte så mkt.
Kaffe tänker jag aldrig lära mig att dricka. Varför lära sig dricka något som smakar vidrigt och som man blir beroende av och dessutom mår dåligt av om man inte får i sig det någon dag.

Det lättaste är att själv bjuda på maten, eller att var och en tar med eget lr liknande. Nu har ju iof inte så mkt bekymmer längre, men kommer ihåg när jag var yngre.

 

[Trott]

Känner igen det till en viss del. Öl, kaffe, rödvin, oliver, skaldjur och diverse annat äter/dricker jag inte. Lärt mig äta räkor i mindre mängd, men låter helst bli. Mycket svårt för kött med insprängt fett som karré, det "gungar" i munnen det ät mycket med konsistensen att göra, gröt med kombinationen mjukt och hårda bitar i, varma grönsaker som är mjuka men ändå inte osv... mycket jag inte äter, tyvärr. Även om jag blivit bättre mot när jag var liten.

 

[Thrillie]

Finns det fler här som har extremt känsliga smaklökar?

Jag har ju insett att jag aldrig fått "vuxensmak", jag har inte lärt mig dricka kaffe, vin eller äta räkor o oliver. Jag har aldrig klarat starka minstsmakande tandkrämer, fluorskölj eller tuggummin. Det riktigt svider i munnen. Jag klarar inte fisksmak, ska jag äta fisk är det små små bitar av rejält panerad fisk utan smak (typ torsk o kungsflundra).

Men så till den märkliga delen. Jag kan bara inte äta kött som frusits och senare tinats i Micro. Vi kan sitta ett helt gäng runt matbordet o alla äter friskt o glatt o tycker det är kanongott -medan jag bara inte kan svälja köttet? Jag känner direkt igen smaken o det går inte ner. På samma bord kan stå en sallad där man blandat tomat och gurka. Alla äter glatt. Utom jag -tomat o gurka ihop ger en fruktansvärt äcklig smak. Ingen annan märker dessa smaker - o jag anses tetig som inte äter allt som vuxen. Jag klarar inte äta kalla röror/såser/dressingar men om jag värmer brukar de enklare gå bra. Det är lixom inte bara att det smakar illa utan det går verkligen inte att svälja!

Jag har ju förstått att jag är lite ovanlig, men det måste ju finnas fler vuxna som mig? Det är lite småjobbigt att folk anser mig vara löjlig med mat, jag har fått börja säga ibland att jag -inte tål - istället för -inte tycker om, för att slippa pinsamheten.

Jag är precis likadan!
Har väldigt svårt att blanda saker i munnen när jag äter. Kan inte förstå hur folk kan ta t.ex. sallad, kött, sås och potatis på samma gaffel och stoppa i munnen... Det blir ju alldeles för rörigt.
Kaffe, vin, fisk/skaldjur och tomat klarar jag inte av smaken på.

Jag är väldigt kräsen med smaker/konsistenser, det är så himla tråkigt, för det är inte alls kul att bli bortbjuden på mat. Alltid är det någonting jag inte kan äta. För NEJ, jag kan inte äta vissa saker, det är inte bara att stoppa in i munnen och tugga och svälja.. Folk förstår inte det. Man får ofta höra typ: "Men det är väl bara att äta det som bjuds?!"
Jag brukar också säga att jag inte tål vissa saker, för att slippa skämmas. Låter så "bortskämt" att säga: Jag tycker inte om... (När det för mig egentligen betyder: jag kan inte äta...)

Har också stora problem med att äta micrad mat, klarar knappt av det. Ställer till problem för mig med lunch på jobbet. Skulle verkligen behöva äta "ordentlig" mat till lunch, men 9 av 10 rätter är helt oätliga när man har micrat dom.

 

[kvandi]

Jag har varit kräsen under min uppväxt. Mamma har berättat att jag klöktes när det var mat jag inte tyckte om när jag var liten.
Idag äter jag framförallt inte OST, förstår inte hur det kan vara så omtyckt av typ "alla". Den tar över all annan smak, allt smakar kvalmigt, flåtigt och slajmigt. Blä.
Sen det där med gurka. Jag tycker att de tjocka och släta gurkorna är söta och goda, medan de smala skrovliga är torra och nästan beska. Dessutom är gurka starkt, och man blir gurkig i munnen och får en mindre trevlig eftersmak i munnen. Jag äter gurka, men inte så mkt.
Kaffe tänker jag aldrig lära mig att dricka. Varför lära sig dricka något som smakar vidrigt och som man blir beroende av och dessutom mår dåligt av om man inte får i sig det någon dag.

Det lättaste är att själv bjuda på maten, eller att var och en tar med eget lr liknande. Nu har ju iof inte så mkt bekymmer längre, men kommer ihåg när jag var yngre.

Har du testat åseda gräddost? Det och wernerssons gräddost är de enda ostarna jag äter, de smakar ingenting ;-)

Kan tipsa om zucchini istället för gurka! Inte samma läskiga smak men samma uppgift i Sallader/till mat. Inte så man vräker i sig, men godare än gurka.

 

[Thrillie]

Känner igen det till en viss del. Öl, kaffe, rödvin, oliver, skaldjur och diverse annat äter/dricker jag inte. Lärt mig äta räkor i mindre mängd, men låter helst bli. Mycket svårt för kött med insprängt fett som karré, det "gungar" i munnen det ät mycket med konsistensen att göra, gröt med kombinationen mjukt och hårda bitar i, varma grönsaker som är mjuka men ändå inte osv... mycket jag inte äter, tyvärr. Även om jag blivit bättre mot när jag var liten.

Haha, låter precis som jag! Äntligen nån som förstår vad jag menar med konsistenser, särskilt på karré! Gungar i munnen var en bra beskrivning

 

[Trott]

Haha, låter precis som jag! Äntligen nån som förstår vad jag menar med konsistenser, särskilt på karré! Gungar i munnen var en bra beskrivning

Haha jag har fått höra: "men vadå gungar i munnen?!" ett flertal gånger men det GÅR ju inte att tugga!

 

[Thrillie]

Haha jag har fått höra: "men vadå gungar i munnen?!" ett flertal gånger men det GÅR ju inte att tugga!

Haha precis! Jag klarar inte av konsistensen av fett i munnen, så jag skär ut de pyttesmå delarna av köttet som inte har fett insprängt och äter dom

 

[Trott]

Haha precis! Jag klarar inte av konsistensen av fett i munnen, så jag skär ut de pyttesmå delarna av köttet som inte har fett insprängt och äter dom

Samma här Även kanter på ex fläskkotletter, hellre skära bort lite för mycket än för lite :P

 

[Petruska]

Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.

 

[nullo-modo]

Har inte så svårt med smaker men konsistenser är jag jätte känslig för, rå lök går bra men inte tillagade samma med morötter råa är gott kokta nä få kräk reflexer så fort det kommit innanför tänderna även svamp går inte och detta bara några av alla saker som inte går att få ner eller går gör det med en hel del hulkande.

Har även svårt för micro mat men har turen att på jobbet finns det värmeskåp, mycket bättre.

 

[Emiro]

Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.

Sån är jag med. Jag hör de där elektroniska musfällorna som människor inte ska höra. Klarar inte av att ha en radio stå och skvala om jag ska kunna föra ett samtal med någon. Något av de värsta ljud jag vet är "sportljud" på radio eller tv, till exempel en hockeymatch. Så jobbigt!

 

[MM]

Här är en till!

Jag dricker kaffe men bara om blandningen är 3/1 del mjölk/kaffe.
Använder mildaste tandkrämen annars får jag ont i munnen.

Har barnasinnet kvar var det gäller mat. Räkor och oliver kan andra äta så kan jag njuta av makaroner med falukorv. Nog för att jag äter räkor men jag föredrar makaronerna.

Vin (Alkohol över lag) är inte gott förens efter tredje glaset då jag ändå inte känner smaken längre.
Det som kan vara gott är en drink gjord som att den smakar saft.

Å jag är rätt petig med maten men det är ju enbart för att det antingen ser äckligt ut eller jag vet att det smakar äckligt.

 

[Badger]

Finns det fler här som har extremt känsliga smaklökar?

Jag har ju insett att jag aldrig fått "vuxensmak", jag har inte lärt mig dricka kaffe, vin eller äta räkor o oliver. Jag har aldrig klarat starka minstsmakande tandkrämer, fluorskölj eller tuggummin. Det riktigt svider i munnen. Jag klarar inte fisksmak, ska jag äta fisk är det små små bitar av rejält panerad fisk utan smak (typ torsk o kungsflundra).

Men så till den märkliga delen. Jag kan bara inte äta kött som frusits och senare tinats i Micro. Vi kan sitta ett helt gäng runt matbordet o alla äter friskt o glatt o tycker det är kanongott -medan jag bara inte kan svälja köttet? Jag känner direkt igen smaken o det går inte ner. På samma bord kan stå en sallad där man blandat tomat och gurka. Alla äter glatt. Utom jag -tomat o gurka ihop ger en fruktansvärt äcklig smak. Ingen annan märker dessa smaker - o jag anses tetig som inte äter allt som vuxen. Jag klarar inte äta kalla röror/såser/dressingar men om jag värmer brukar de enklare gå bra. Det är lixom inte bara att det smakar illa utan det går verkligen inte att svälja!

Jag har ju förstått att jag är lite ovanlig, men det måste ju finnas fler vuxna som mig? Det är lite småjobbigt att folk anser mig vara löjlig med mat, jag har fått börja säga ibland att jag -inte tål - istället för -inte tycker om, för att slippa pinsamheten.

Ååh det där är fantastiskt superintressant, det beror tydligen på smaklökarnas antal bla

http://taffel.se/blog/vad-ar-en-supersmakare

Hade en väninna som var det

(Jag är en mittemellan tror jag, jag hade jättesvårt för kaffe och öl och små otäcka runda kålisar -tillfälligt järnsläpp. Men nu tycker jag om kaffe, så länge det är starkt och mörk choklad och kan dricka öl till nöds. Jag lyckades uppskatta beskheten i vissa sammanhang helt enkelt. Säkert typ vuxet och några smaklökar kan ju ha dött av. Men jag har alltid kunnat plåga i mig saker om det krävs.)

 

[Korven]

Många vet ju att jag är allergiker så jag kan ju använda det för att hoppa över vissa saker som jag inte kan med pga smaken

 

[voltis]

Gillar inte typiska "vuxensmaker" heller, typ kaffe, vin, oliver, ostar, skaldjur, svam... Mm mm

Men värst är konsistenser eller om jag ej SER vad jag äter, typ grytor eller yoghurt med bitar.
Konsistenser som avokado, burksvamp, tillagade grönsaker, lättstekt kött mm mm

Dock har jag läst mig till att jag troligen har mat-neofobi. För jag VÅGAR liksom inte ta in viss mat i munnen. Är det äckligt så är det liksom försent då! :O

Jag gillar dock att äta mat, ibland för mkt, så lider inte av det så,, bara att jag kanske missar massa mat jag kanske skulle gilla!

 

[Marty]

små otäcka runda kålisar

Brysselkål?

Jag har extremt svårt för alla beska smaker. Behövs inte mycket alls för att jag ska ha svårt att äta/dricka det. Kaffe, öl, de flesta sallader osv funkar inte! Tycker ju till och med morot kan bara beskt. Det är bara gott om det är riven morot, annars finns det en besk eftersmak.

Äter inte heller starka ostar. Åseda gräddost är vad som går ner, möjligen Gouda .

Sen får det inte vara för skarpa smaker. Har också svårt för konsistensen av lök (även tillagad). Då blir jag så äcklad så jag knappt kan äta.

 

[Badger]

Ville mest ge dig en vän i etern, har inga strategier egentligen. Dricker faktist kaffe varje dag för att pigga upp mig men det smakar inte mindre vidrigt för det , brukar göra det på norskt vis, dvs. så svagt så man ser koppens botten, och dessutom ha hälften mjölk i.

Hmm har du testat att göra det starkt istället? Jag läste en artikel om det och det stämmer på mig. Kaffes otäcka bittra surhet förstärks ju svagare det är, det är då de surigaste otäckaste ämnena läcks ut i vattnet.

Vi har till och med gjort ett test på jobbet en kollega och jag, hon föredrog svagt kaffe och tyckte att man skulle ha få skopor, jag föredrar starkt kaffe och hade många, i varsin kaffekokare. Hon var tvungen att ge sig direkt och medge att hennes kaffe var totalt odrickbart och "starkt" medan mitt kaffe var fullt drickbart och "svagt" dvs runt och inte surbittert. Då gjorde vi ändå testet på en otäck billig kaffesort som fortfarande var lite surbitter.

Riktigt starkt kaffe istället, typ Zoega skånerost, känns inte lika bittert för mig eftersom det är rundare och det sura bittra knappt finns med. (å andra sidan gillar jag starkt te). Så på jobbet har de oftast billigt kaffe typ Löfbergs lila, det kan jag inte dricka utan mjölk.

Notera att starkt bra kaffe praktiskt taget aldrig serveras på cafeer, det är för dyrt. Och folk i allmänhet brukar också göra svagt.

 

[FreSus]

Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.

Är likadan jag med, med just ljud. Vissa ljud/tonlägen slår an en stress-sträng I mig utan dess like. Kan vara någons röst, en låt I bakgrunden, en droppande kran etc etc. Kan vara för manga ljud på en gang, speciellt om jag inte kan lokalisera dem.