Känsliga smaklökar?

Brysselkål?

Jag har extremt svårt för alla beska smaker. Behövs inte mycket alls för att jag ska ha svårt att äta/dricka det. Kaffe, öl, de flesta sallader osv funkar inte! Tycker ju till och med morot kan bara beskt. Det är bara gott om det är riven morot, annars finns det en besk eftersmak.

Äter inte heller starka ostar. Åseda gräddost är vad som går ner, möjligen Gouda :).

Sen får det inte vara för skarpa smaker. Har också svårt för konsistensen av lök (även tillagad). Då blir jag så äcklad så jag knappt kan äta.
Ja! exakt :)

Ruccola och Koriander går också bort (om jag väljer, jag äter om det ställs fram). Det är helt obegripligt hur Ruccola har blivit så populärt, men jag antar att andra gillar den beska smaken på Ruccola.

Vanlig kall sallad är för mig också obegripligt, kalla blad, kalla tomater och kall gurka blandat och så en läskig dressing på det. Jag har inte tänkt på att gurka och tomater tillsammans skulle smaka speciellt (kan testa) men det är inte en kombination jag tycker fungerar i allmänhet, det är liksom inte läckert det är mest något som man måste peta i sig. (Rumsvarma små tomater som aldrig varit i kylskåp tex är en helt annan sak, min man och mammas pojkvän gör fantastiska sallader men det är då inte isbergssallad, iskall tomat och tärnad gurka).

En gång förolämpade vi en släkting genom att servera tunt skivad tomat (som aldrig varit i kylskåp) med pyttelite tunnskivad lök och olivolja. Hennes tonåringar slukade salladen som galna och hon blev på riktigt stött :D.

Jag tror aldrig jag ätit kött som tinats i en Micro.
 
Senast ändrad:
Jag kallar det att jag är väldigt kräsen.
Skaldjur går bort, röror likaså och även soppa (matiga soppor, inte tex nyponsoppa) och gröt.
Broccoli går bara inte. Får kväljningar direkt, både av smak och konsistens.
Finns en uppsjö av andra saker med.

Min bror har asperger och är likadan fast värre (omöjligt vara värre säger mina kompisar :p) och jag har läst att det är rätt vanligt med den diagnosen.
Funderar på om jag fått just den delen av diagnosen i mina gener :p

Just att saker växer i munnen och känslan av...hur illa det faktiskt smakar. Brrrrr
 
Just kaffe är intressant. Mörkrostat kaffe har mindre syra i sig och är därför rundare i smaken. Min mage tål egentligen inte kaffe (kronisk magkatarr) men rejält mörkrostat (typ Zoegas Mollbergs blandning) går bra just pga avsaknaden av syror. Jag fick det förklarat för mig av en barista som hade demonstation i butiken där jag jobbade förut.
 
Är likadan jag med, med just ljud. Vissa ljud/tonlägen slår an en stress-sträng I mig utan dess like. Kan vara någons röst, en låt I bakgrunden, en droppande kran etc etc. Kan vara för manga ljud på en gang, speciellt om jag inte kan lokalisera dem.

Samma här, min partner kan bli knäpp när jag börjar mumla om tickande klockor, vill ha radion avstängd, störs av ljudet från lågenergilamporna i hallen... Är jag dessutom trött blir det tio resor värre.
 
Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.
Nej, det är ju tydligen flera snarare. Enligt Taffel (sidan jag länkade) är supersmakare ofta inte så matintresserade och vinprovare eller kockar och dyl. (till skillnad från vad DN påstår om samma sak)
 
Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.

Jag vet ju inte om jag har känsliga smaklökar eller inte egentligen. Jag äter allt (som inte verkar hälsovådligt eller just nu levande, eller är insekter) och är inte kräsen överhuvudtaget. Men brysselkål är så bittert att det definitivt inte är njutningsbart och öl dricker jag numera enstaka klunkar av innan det blir för bittert, veteöl kan jag nästan dricka. Men om en lättöl står på bordet som det enda som erbjuds så dricker jag det ändå. Jag uppskattar på riktigt mörk choklad och vin. Svagt dåligt kaffe är hisnande läskigt, mörkt starkt kaffe är nästan gott, espresso inte alls dumt. Oliver är det väl många som inte direkt njuter av (inte heller jag, men jag äter några för sällskaps skull).

Men det är ju omöjligt att veta om andra tycker att brysselkål, ruccola och öl är gott för att det är bittert eller bara inte tycker att det är bittert. Och om jag tycker att broccoli inte är bittert för att de odlat bort det bittra jag kände eller för att några smaklökar fallit ur.
 
Just kaffe är intressant. Mörkrostat kaffe har mindre syra i sig och är därför rundare i smaken. Min mage tål egentligen inte kaffe (kronisk magkatarr) men rejält mörkrostat (typ Zoegas Mollbergs blandning) går bra just pga avsaknaden av syror. Jag fick det förklarat för mig av en barista som hade demonstation i butiken där jag jobbade förut.
Här var något om att dra för mycket vatten genom för lite kaffe :) (vad jag letade efter)

This is a trap for young players and I blame all the big name brands in coffee machines.

Over-extraction is when you pass (or ‘espress’) too much water through your coffee grounds.

Basically, once you have extracted your shot of coffee, you should STOP allowing your coffee machine to pass more water through those spent beans.

Once a shot has been extracted, water that follows draws numerous bitter compounds from deep within the grounds, compounds we should NOT be drinking.

So if you are lulled into a false sense of security by your machine which allows you to dial up a long black, you are prescribing yourself a cup of bitterness.

To get a long lack or a longer dose of coffee fo a milk drink (latte, flat white, etc), simply let your machine deposit a shot of coffee into your cup and THEN add some hot water to achieve your desired length.

You will instatly notice a sweeter, milder, more rounded result.

http://baristador.com/three-reasons-why-your-cup-of-coffee-tastes-bitter/
(Så han föreslår för "svagt" kaffe att göra starkt kaffe och hälla i vatten istället för att hälla mycket vatten genom lite kaffe eftersom det blir bittert och får i oss mindre bra delar av kaffet.
 
Jag funderar på om det är någon sorts variant av "överretliga sinnen"? Jag har typiskt "vuxen smak", äter i princip allting, uppskattar maträtter ungefär som man "ska" när man är vuxen, gillar kaffe och vin etc.

Och jag har väldigt lätt att uppfatta andra vuxnas petighet med maten som någon sorts barnsligt omogen kräsenhet.

Men om jag då tänker på mitt förhållande till ljud, så blir det du beskriver mer rimligt för mig. Jag är mycket ljudkänslig, reagerar mycket mer på alla andra på ljud, jag har svårt att skilja ut de ljud jag behöver höra ur de ljud jag inte behöver höra, har svårt att skilja det nära pratet från bakgrundsbruset och jag blir ofta vansinnigt irriterad av musik etc. Mycket mer än de allra flesta andra.

Och jag har en bekant som har ett liknande problem med färger. Hon blir rejält retad av färger, även i periferin. Hon kan liksom inte koppla bort det.

Jag tänker på både mitt förhållande till ljud och bekantens förhållande till färger som en sorts överretlighet. Du kanske har något motsvarande när det gäller smaksinnet?

Känsliga smaklökar skulle jag däremot inte kalla det, känsliga smaklökar är för mig den som kan skilja mellan olika viner, ostar etc väldigt väl genom att smaka på det.

Jag tror du är något på spåret här - överretliga sinnen. Inte känsliga sinnen, det vittnar ju flera om som tex inte gillar ost (eller för all del vin) och klumpar ihop ost vin) till en enda smak - ost om något (och vin) smakar ju hur olika som helst - att då inte gilla all ost tyder inte på ett smaksinne som är känsligt tänker jag.

Jag är också extremt ljudkänslig - jag avskyr när det ska vara skvalmusik på i bakgrunden det blir till en ljudförorening för mig, skaver i öronen och jag har svårt att uppfatta det jag borde uppfatta
 
Jag äter och dricker det mesta, morötter och de flesta nötter går bort pga allergi och det kan jag leva med, kaffe började jag inte dricka förrän jag var i mitten/slutet av 20-års åldern.

Men det jag verkligen har svårt för är bönor i alla former, bruna, svarta, vita, kidney, borlotti. Jag klarar inte att tugga bönor, konsistensen är inte min grej. Däremot äter jag med förtjusning harico vert, sugarsnaps, sockerbönor, vaxbönor.
 
Här är en till som är ganska kräsen när det gäller mat. Personligen gör det mig inte så mycket längre, jag styr ju inte över vad jag tycker smakar gott och inte, men folk runt omkring verkar tycka det är otroligt störande av någon anledning.

Får väldigt ofta höra att jag inte blivit "vuxen" än bara för att jag inte dricker kaffe.. varför nu kaffedrickande är synonymt med att vara vuxen:grin: Det borde ju gå minst lika bra att jag dricker en kopp te istället kan man tycka.

Framförallt totalvägrar jag allt från havet, lukt/smak/konsistens i kombination gör att det bara inte går ner.
 
Himmel vilken intressant tråd! Den ger nya insikter.

Jag har inte så svårt för något. Just munnen är inte ett så känsligt område. Jag njuter dessutom av både beskt, surt och bittert.

Fånigt nog trodde jag länge att de allra flesta var som jag. Sedan fick jag lära mig att det finns de som är extra känsliga för surt. Har ju flera bekanta som grinar illa om de får något med citron även fast allt är dränkt i socker.
Logiskt borde det gälla även för andra smaker. Men konsistenser - det var helt utanför min fantasi att det skulle kunna vara omöjligt att äta något pga dess konsistens.
 
Jag är extremt kräsen och har uteslutet hela matgrupper för att det är äckligt, och sen en massa saker jag inte kan äta pga konsistensen.
Däremot har jag inget problem med sött,surt eller starkt (äter allt av det inkl skalade citroner utan socker)
Håller med om att micromat borde förbjudas,även fettet när man serverar kött,finns det något vidrigare än god kalopps och så får man en stor fett klump i munnen?
Japp jag har spytt vid flera tillfällen pga av sådana saker.
Går mycket sällan ut o äter och väljer att avstå mat hos folk jag inte känner eller där det är olämpligt att fråga om innehållsförteckning
 
Jag kallar det att jag är väldigt kräsen.
Skaldjur går bort, röror likaså och även soppa (matiga soppor, inte tex nyponsoppa) och gröt.
Broccoli går bara inte. Får kväljningar direkt, både av smak och konsistens.
Finns en uppsjö av andra saker med.

Min bror har asperger och är likadan fast värre (omöjligt vara värre säger mina kompisar :p) och jag har läst att det är rätt vanligt med den diagnosen.
Funderar på om jag fått just den delen av diagnosen i mina gener :p

Just att saker växer i munnen och känslan av...hur illa det faktiskt smakar. Brrrrr

Intressant. Jag har ganska nyligen (runt ett år sedan) fått en asperger diagnos och jag är rätt petig med maten. Det som är jobbigast för mig är konsistenser tror jag framförallt på kött, fett på kött är helt otänkbart. Känner mig duktig när jag läser den här tråden för att jag kan äta mycket av det som nämns t.ex brocollin det är gott om det är tillagat. så jag tror inte jag är så petig med just smak(relativt jämfört med många i tråden) förutom att jag är känslig för stark mat. Men konsistenser.. speciellt klumpar är väldigt obehagligt.

Jag är också känslig för ljud speciellt om det är flera samtidigt det blandas ihop. @Hyacinth nämnde tickande klockor...det känns jobbigt bara jag tänker på det..tick...tick... tick... :arghh:

Jag är väldigt känslig för lukter också. Mycket opraktiskt.
 
Angående drycker så dricker jag gärna kaffe om jag får vispgrädde i(jag kan dricka svart också) men det det får bara vara grädde i grädden är det tillsatt något annat i grädden så smakar det äckligt så jag brukar jag bara ha grädde i kaffet hemma.och dricka det utan något i borta.

Alkoholhaltiga drycker är generellt inte gott, det är liksom bara starkt och otäckt. Typ cider med runt en procent kan dock vara gott men är inget jag brukar dricka. (Nu undviker jag og alkohol det nog åtminstone delvis pga att jag äter medicin men det var sällan jag drack det innan och då bara lite per tillfälle).,
 
Ruccola och koriander kan vara det äckligaste i matväg.
Du har uppenbarligen förträngt den här härligheten
fyllning_smorgastarta.jpg



:angel:
 
Men konsistenser - det var helt utanför min fantasi att det skulle kunna vara omöjligt att äta något pga dess konsistens.

Vad spännande, jag tycker nästan tvärtom! Det enda jag verkligen har problem med att äta är lever, oavsett tillagningssätt, och gelégodis just pga dess konsistens. Ostron har också en lite obehaglig konsistens men det går ner vid de tillfällen det bjuds på det, liksom olika patéer och pastejer.
 

Liknande trådar

C
Övr. Katt Ibland blir man lite orolig över den kunskap som finns gällande foder till sin katt.. Jag har skrivit en liten artikel som jag tänker...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 970
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Löpcykel
  • Målbilder för trubbnosar.
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp