Känsliga smaklökar?

[Buck]

är också feg när det gäller mat. äter det jag är trygg med och kan ev tvinga i mig saker om jag helt enkelt ignorerar vad det är jag stoppar i mig och undviker att tugga så mycket...

har svårt för konstiga konsistenser, hårda skal, geggiga äggplantor och segt kött..

sen är jag överkänslig mot en hel del, så undviker också saker som jag räknar i samma kategori. t ex, tål inte morötter,= äter inga rotfrukter öht förutom potatis.. känslig mot kiwi och citrus, = äter inga exotiska frukter. samtidigt som jag dricker apelsin juice och äter clementiner...
bulgur, baljväxter, tofu och annat sånt läskigt är det inte ens att jag vågar smaka
dvs ingen logik i vad jag äter, men jag lider inte, tycker om mat och man kommer långt bara man finhackar grönsaker så fint att man inte märker av dem annat än med smaken ^_^.

dvs ja jag är en sån som petar ut löken och tomaten ur köttfärssåsen om det är för stora bitar, och skär av allt ev fett och senor från köttet.
inte den roligaste att laga mat till om man inte vet om eller bryr sig om att förstå att jag inte äter vad som helst.
kunde dessutom inte äta i samma rum som andra ett tag pga att folk stirrade på min mat...

låt mig äta vad jag vill och hur jag vill så blir allt bra bra .

 

[Flixon]

För mig tog det rätt lång tid att lära mig tycka om "vuxensmaker", men nu går det mesta ner. Jag kan också tvinga i mig lite av äcklig mat för att vara trevlig Det är värre med konsistenser, jag kan tex inte äta champinjoner pga konsistensen, hushållsost går bra om den är smält men inte annars. För bara något år sedan lärde jag mig äta soppa som är tjock i konsistensen, har innan haft supersvårt med den där för-tjock-för-att-dricka-för-tunn-för-att-tugga-konsistensen.
(Lök kommer jag dock aldrig lära mig att äta. Men där är det smaken det är fel på!)

 

[Wingates]

Intressant att man kallar det "vuxensmaker", för jag har hela livet ätit skaldjur, oliver och druckit kaffe. Jag har liksom inte tänkt att det hänger så mkt ihop med ålder.
Öl tyckte jag illa om i 8-15 års ålden ungefär men sen sedan började jag gilla det igen. Jag har även hört att barn ofta gillar saker som kaffe/öl etc men att man sen börjar ogilla det men det är kanske en myt?

 

[Fille]

Jag har nog inte problem med mina smaklökar men otroligt känslig för dels konsistenser och dels hur mat ser ut. Det i princip enda jag och karln varit osams om är mina matvanor, jag tycker själv att jag äter väldigt mkt och tycker inte det är problem att laga mat åt mig, men när vi är bortbjudna, vi får kött som är rosa, jag försöker smaka och han blir "arg" för att ja inte klarar av det, då blir det tufft. Efteråt grina jag som ett litet barn, skäms så för att jag inte klarar av att äta vissa saker, han är lärd att man äter det som bjuds och har trott att jag bara är fjantig. Men eftet den gången har det i princip aldrig mera blivit prat om maten eftersom att han faktiskt förstod att jag mena allvar. Till och med hans mamma har börjat göra mat som jag kan äta och det är han förvånad över för att karln o hans bror har aldrig annars fått specialmat! Nu tycker jag väl att min mat inte är så special men mat som dom annars inte riktigt är vana att äta

 

[Borttaget konto]

Extremt känsliga smaklökar vet jag inte, men jag har en genvariant som gör att jag känner en del beska/bittra smaker som inte alla känner.

Jag gjorde testet där man lägger papper med smakämne på tungan och var en av de de som ville skölja munnen efteråt, medan andra inte kände något alls, så jag har en känsligare genvariant men kommer inte ihåg exakt vad genen eller allelerna heter.

Jag dricker helst inte kaffe t.e.x.

 

[Thrillie]

För mig tog det rätt lång tid att lära mig tycka om "vuxensmaker", men nu går det mesta ner. Jag kan också tvinga i mig lite av äcklig mat för att vara trevlig Det är värre med konsistenser, jag kan tex inte äta champinjoner pga konsistensen, hushållsost går bra om den är smält men inte annars. För bara något år sedan lärde jag mig äta soppa som är tjock i konsistensen, har innan haft supersvårt med den där för-tjock-för-att-dricka-för-tunn-för-att-tugga-konsistensen.
(Lök kommer jag dock aldrig lära mig att äta. Men där är det smaken det är fel på!)

Ja fy, champinjoner! Svamp överlag kan jag inte äta pga konsistensen

Kul att höra om en person till som också bara kan äta smält ost! Jag äter bara smält hushållsost, får inte smaka något speciellt om osten och den måste vara helt smält, annars smakar det illa

 

[Flixon]

Ja fy, champinjoner! Svamp överlag kan jag inte äta pga konsistensen

Kul att höra om en person till som också bara kan äta smält ost! Jag äter bara smält hushållsost, får inte smaka något speciellt om osten och den måste vara helt smält, annars smakar det illa

Kantareller går bra här, men bara som tillbehör till något annat så det inte blir för mycket!

Haha, jag känner mig också ganska ensam om det oftast Fast färskost kan jag äta också, det är riktigt gott!

 

[Angel]

Tycker det är spännande att det alltid sägs att folk vänjer sig vid smaker när man blir äldre. Jag verkar vara helt tvärt om. Åt allt när jag var liten men ju äldre jag blir desto kräsnare blir jag. Finns massor med saker som jag åt när jag var yngre som jag nu kommit på är jätteäckligt. Kommer leva på bara broccoli, potatis och blåbärspaj när jag är gammal .
Men det enda jag blir direkt illamående av är veganost. Testade en från Astrid och aporna som "alla" påstår är god men det vänder sig fortfarande i magen på mig bara av att tänka på den Vanlig ost gillar jag egentligen fast blir ofta lite lätt illamående av smält ost.

 

[Petruska]

(Lök kommer jag dock aldrig lära mig att äta. Men där är det smaken det är fel på!)

Men hur funkar det? Det är ju lök i snart sagt allting. (Ja, inte om du lagar det då, antar jag, men i alla andra sammanhang.)

Men konsistenser - det var helt utanför min fantasi att det skulle kunna vara omöjligt att äta något pga dess konsistens.

Jag som äter allt och är mån om att kunna äta allt - även om jag vet väldigt tydligt vad jag föredrar och helst vill äta - kan trots det identifiera mig med det där problemet med konsistenser. Min kräsenhet som barn handlade nästan uteslutande om konsistenser. Jag var ett ganska kräset barn, men har tack och lov fått det under kontroll som vuxen. Kräsenhet är en egenskap jag har svårt för.

 

[fejt]

Jag började dricka kaffe som väldigt liten och tycker väldigt mycket om klassiskt "vuxna" smaker. Jag äter det mesta även om jag inte tycker om allt. Däremot har jag några saker som jag faktiskt kräks upp så jag förstår ändå känslan.
MIna värsta är banan, som jag så gärna vill kunna äta och till och med har provat frysa i små små bitar men det går bara inte. Om jag lyckas få ner det ända ner i magen kommer det upp igen på en gång.
Kokt potatis och potatismos - samma som banan fast det går ner med mycket sås.
Gröna ärtor - jag kan inte äta mat som ens har nuddat dem.
Gröt, precis som med banan så har jag kämpat, jag vill så gärna. Det går inte.
Avslutningsvis allt som smakar kokt mjölk.

 

[Flixon]

Men hur funkar det? Det är ju lök i snart sagt allting. (Ja, inte om du lagar det då, antar jag, men i alla andra sammanhang.)

Det var jag som var otydlig, det är rå lök jag inte klarar, tillagad lök har jag lärt mig hantera eftersom det, som du säger, är lök i nästan allt.

 

[Philosophia]

Jag måste ha väldigt få smaklökar, för jag älskar det som ni som är känsliga avskyr. Brysselkål (idag åt jag brysselkålspaj med massor av lök i), broccoli, oliver, starka gryniga ostar, ruccola, osv. Det hör till mina absoluta favoriter!

Andra saker som jag älskar är picklade grönsaker. Cornichoner fantastiskt gott! Allt som smakar lite vinäger är mums.

 

[Centaur]

Jag är också sån, men som jag skrev i en annan tråd här är jag högkänslig så jag reagerar extra på allt. Alla ljud (sport på tv gör mig helt vansinnig, samma med skällande hundar! Det gör typ ont!), doftar, ljus, stämningar etc och då tänker jag att det inte är konstigt att jag har svårt för mat som smakar mycket.

Jag tål knappt lukten av kaffe (och kokt korv! och stekt fisk! ) så det kommer jag aldrig smaka på ens. Klarar inte av soppor, lök eller stark mat. Gillar bara svampsås, ingen annan sås. Yoghurt med klumpar går ej att äta, då måste jag sila den. Det beror på att vi fick blåbäryogurt i skolan medan vi läste om digerdöden och hur de fick blåsvarta bölder som sprack... Däremot går det bra om jag själv stoppat bären i yoghurten. Kött äter jag inte av etiska skäl.

Jag tycker om milda smaker: potatis, hushållsost, gräddost, bröd, ris, yoghurt. Den enda kryddan jag använder är salt. Ris och sås går att blanda, men inget annat. Var sak har sin plats på tallriken. Jag kan inte tvinga i mig sånt jag inte tycker om, det går bara inte. Försöker jag kommer det upp igen...

Pga problem med magen får jag numera inte äta annat än riktigt plain mat, utan kryddor, fibrer eller för mycket fett, så nu har jag iaf nåt att skylla på. Men jag älskar sallad, så det saknar jag att få äta.

Lite kul att höra att det finns fler som är kräsna.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag är känslig för både smaker och konsistenser, men så har jag en Aspergerdiagnos sedan många år, så det är något som hör till. Tyvärr har man ju fått höra en del puckade kommentarer genom åren också, eftersom man "ska" äta allt, speciellt som vuxen.

Med åren har jag blivit bättre på att äta varierat, men jag är fortfarande väldigt kräsen. Trots upprepade försök så verkar jag inte kunna vänja mig vid att äta vissa saker, och typiska "vuxensmaker" som kaffe går inte alls, jag blir direkt illamående av dem. Tror att det är något jag helt enkelt får leva med, precis som min känslighet för andra sinnesintryck.

 

[Centaur]

Broccoli smakar för mig som att äta rent smör. Fattar inte hur en grönsak kan smaka så konstigt.

 

[Flixon]

eftersom man "ska" äta allt, speciellt som vuxen.

Det där tycker jag är märkligt. Det anses inte vara något krav att gilla all slags musik, eller sport, eller dryck. Men mat, där är det ett tecken på omognad att inte vara "allätare"

 

[Petruska]

Det där tycker jag är märkligt. Det anses inte vara något krav att gilla all slags musik, eller sport, eller dryck. Men mat, där är det ett tecken på omognad att inte vara "allätare"

När du säger det.

Det finns nog ingen logisk förklaring på det. En möjlig tanke är väl att alla måste äta och man äter rätt ofta. Därför är det både praktiskt och socialt smidigt om man kan äta allting.

Sen finns det ju diverse klass- och kulturella markörer när det gäller mat, precis som när det gäller sport och musik, som innefattar att man kan antas gilla vissa saker snarare än andra mer eller mindre enligt vissa mönster.

Själv äter jag i stort sett allting, och ser det som en väldigt praktisk egenskap som gör att jag slipper ställa till besvär och göra mig krånglig. Det spelar väl också in i det där med "vuxen smak" - barn brukar krångla om allt möjligt, vuxna kan förväntas krångla betydligt mindre.

 

[Silkisif]

Ååh det där är fantastiskt superintressant, det beror tydligen på smaklökarnas antal bla

http://taffel.se/blog/vad-ar-en-supersmakare

Hade en väninna som var det

(Jag är en mittemellan tror jag, jag hade jättesvårt för kaffe och öl och små otäcka runda kålisar -tillfälligt järnsläpp. Men nu tycker jag om kaffe, så länge det är starkt och mörk choklad och kan dricka öl till nöds. Jag lyckades uppskatta beskheten i vissa sammanhang helt enkelt. Säkert typ vuxet och några smaklökar kan ju ha dött av. Men jag har alltid kunnat plåga i mig saker om det krävs.)

Inte heller är supersmakare speciellt lämpade att bedöma mat, tvärtom är många av dem så känsliga att de föredrar mycket mild mat, en del älskar barnmat på burk.
Det... är ju jag!!!!!
Äntligen!!!

Mvh
hatar:
ANANAS (jag kan inte vara i samma rum som en öppnad ananas)
koriander
oliver
ingefära
mango och många andra "exotiska" frukter
chips
ostbågar
allt kolsyrat, men öl är okej efter mycket träning
vin
asiatisk stark mat
kryddig mat öht
kött som "gungar" eller är fettigt
.. mycket mer...

och ÄLSKAR findus original köttfärssås och barnmaten pasta med lax och örter

 

[Ullmerkott]

Intressant vinkel! Jag har dock aldrig hört talas om folk som kräks eller inte klarar av att utsättas för musik som inte är i deras smak. Eller gör all musik själv eftersom de inte vill råka ut för något som skulle kunna tänkas innehålla gitarr. Eller absolut inte klarar av något som innehåller blåsinstrument och trummor tillsammans, trots att det går bra var för sig.
Jag tycker det är märkligt att så många tänker så runt just mat, det torde ju vara bra mycket mer grundläggande för överlevnaden än vad musik är.

 

[Flixon]

När du säger det.

Det finns nog ingen logisk förklaring på det. En möjlig tanke är väl att alla måste äta och man äter rätt ofta. Därför är det både praktiskt och socialt smidigt om man kan äta allting.

Sen finns det ju diverse klass- och kulturella markörer när det gäller mat, precis som när det gäller sport och musik, som innefattar att man kan antas gilla vissa saker snarare än andra mer eller mindre enligt vissa mönster.

Själv äter jag i stort sett allting, och ser det som en väldigt praktisk egenskap som gör att jag slipper ställa till besvär och göra mig krånglig. Det spelar väl också in i det där med "vuxen smak" - barn brukar krångla om allt möjligt, vuxna kan förväntas krångla betydligt mindre.

Jag håller med, särskilt om att det är praktiskt att äta allt. Gud vad jag önskar att jag slapp sitta och pilla bort den råa löken från en hamburgare, eller vad det nu kan vara. Jag känner mig sällan så omogen som då Som barn var jag betydligt värre dock, jag åt inte sås, ost, svamp, grytor, tillagade grönsaker, hemmagjort potatismos etc... Nu äter jag ju ändå det mesta, även om lök-biten ställer till det. Framförallt tycker jag idag om mat generellt, både att äta och laga och jag tror att det gör mycket för viljan att prova nytt.