- Svar: 37
- Visningar: 3 501
Min man är sjuk... Har ont.... Och jag kan inte göra något, är helt hjälplös. Vet inte hur jag ska hantera situationen....
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Prognosen suger bäver, cancern var redan spridd när den upptäcktes. Men med gifterna växer den ännu inte iaf... Men han pallar inte med gifterna... Barnen lever mer i nuet, vissa dar mår han bättre, andra sämre, så barnen förhåller sig mer på dagsnivå.
TackBeklagar, sitter lite i samma situation som dig. Så vill du ventilera så är det bara att skicka pm.
/B
Hade ju varit kanon, om det fungerade Han åkte in i ambulans nov. 2017 och där konstaterads cancern. Då var allt igång, kontaktsjuksköterska, "egen" läkare osv osv. Första två läkarbesöken efter hemgång var till samma läkare, samt kontaktsjuksköterska, men efter det nu ett år efteråt, har vi ALDRIG träffat samma läkare, bara nya och ingen kontaktsköterska. Vi är ibland på Danderyd, gamla Karolinska, nya Karolinska och Ersta...Jäkla skitsjukdom! Lider med dig Kram!
Du ska kunna få hjälp via den mottagning diagnosen ”tillhör”, där ska det finnas en kontaktsjuksköterska att prata med och som kan hjälpa till att förmedla kurstorhjälp mm. Och på onkologen finns det absolut.
(Jobbar med vissa cancerdiagnoser)
Kan du få samtal via onkologen? När pappa var dålig och inlagd fick vi gå i en samtalsgrupp där. Var även anhöriga till nån med ASIH med.
Har han nån att prata med?
Beklagar situationen ni är i .
Jag har börjat fota ossJobbig situation, och ledsamt att läsa att cancern hunnit sprida sig.
Jag tycker också det låter bra att skriva av sig någonstans. Det behöver ju inte vara öppet för alla om det känns enklare att skriva exakt hur det känns med vetskapen av att endast en själv kan läsa det som skrivs.
För mig har det varit viktigt att ha bilder på mig och min morfar när han var sjuk, för att kunna kolla tillbaka och minnas honom. Men jag har också ett block där jag skriver en hel del tankar, målar bilder och så. Även om jag ofta inte orkar kolla tillbaka i de blocken är det en skön känsla av att skriva och rita olika känslor för att det känns som att det "rinner av mig" och sedan stannar i boken.
Nu när mormor är sjuk försöker jag själv fota mig och henne tillsammans och se till att det finns kvar om det inte skulle gå vägen, eller för att helt enkelt ha kvar som minnen om det går vägen. Vissa bilder skriver jag ut och sätter in i album med bilder för att på något sätt ta bort de jobbiga känslorna (framförallt hatet) kring cancern.
Inget sätt är rätt eller fel, alla har ju sina egna sätt att bearbeta (trött och kommer inte på något bättre ord) det som händer och har hänt och det viktigaste är att det fungerar för en själv.
Åh, ledsen att höra detHade ju varit kanon, om det fungerade Han åkte in i ambulans nov. 2017 och där konstaterads cancern. Då var allt igång, kontaktsjuksköterska, "egen" läkare osv osv. Första två läkarbesöken efter hemgång var till samma läkare, samt kontaktsjuksköterska, men efter det nu ett år efteråt, har vi ALDRIG träffat samma läkare, bara nya och ingen kontaktsköterska. Vi är ibland på Danderyd, gamla Karolinska, nya Karolinska och Ersta...
Tack! Just nu känns Buke mer rätt. Här har jag hängt i många år och fler har jag träffat IRL. Kanske sen när han börjar mår riktigt dåligt, jag ska spara länken iafKan det här vara en hjälp?
http://www.cancerkompisar.se/anhorig