Eme_liie
Trådstartare
Usch sitter i en så otroligt tråkig sits och jag vet inte hur jag ska vända på det så det kommer att kännas bra.
Idag har jag två hästar, en 2 åring (går på lösdrift) och en 20 åring (står på stall).. Jag själv blir 22 år imorgon och bor fortfarande hemma, jobbar men inte heltid så badar inte i pengar om man säger så.
Nu har jag börjat känna att hästlivet tar sin rätt på mig, speciellt med pengarna att Alla pengar går till hästarna och ligger +-0 varje månad. (Vill inte ha predikan om att man måste ha mer pengar, har buffert om någon skulle skada sig m.m. Men det är alltså inga pengar jag kan ta av). Känner oxå nu att mitt liv kretsar runt hästarna, jag kan inte göra något pga pengarna och hästen är för mig ett heltids jobb och har ingen som skulle kunna ta det över en helg så livet går just nu ut på jobba, stallet och sova. Vet inte om jag är nöjd över den situationen.
Känner nu att det kanske är dax att göra något först och främst är tankarna att plugga, då min gymnasieutbildning (ridsport) ger mig noll jobb, vill inte jobba med häst. Har nu dessutom världens chans att kunna plugga i sthlm då min mamma och hennes bror delar på en lägenhet där som står helt tom, så boende är helt klart där i sånna fall. Men som sagt känns det som om mitt liv verkligen är fast med hästarna eller iaf med den äldre, den yngre har jag inte träffat speciellt mkt utan jag betalar över 2500 för en häst som bara går. Har träffat henne ca 5 gånger sen jag köpte henne för ett år sen. Så hon äter i princip upp mina pengar.
Nu till det absolut jobbigaste jag någonsin kommer att behöva fundera på och jag får otroligt samvete att jag faktist börjar fundera på mig själv. 20 åringen har jag hållt på med sen 99 och har ägt honom sen 02 alltså runt 10 år har vi haft tillsammans och vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans, han är verkligen min bästa vän. Långt ifrån drömhästen men åren tillsammans har gjort honom till min drömhästen.
Men för mig känns det som om att plugga och häst går inte riktgit hand i hand då jag verkligen vill statsa på skolan om jag bestämmer mig för att plugga. Ta studielån för att hålla häst känns oxå lite sådär, vist man kan skaffa xtra jobb men då ska man ha tiden att plugga och vara bra på det, samtidigt som man ska ta hand om hästen och jobba. Jag är dessutom av den personen att hästen går före allt, allt annat åker åt sidan för han hamnar i första rummet och kommer alltid att göra.
Då hamnar jag i en otroligt jobbig sits. Han är alltså 20 år, travare dock inte tävlat i det. Frisk och fräsch en bra läromästare (varit med mig på strömsholm och tränat där m.m.) men är långt ifrån en nybörjar häst då han har sina sidor ibland i ridningen, vinnarskallen finns där. Sälja känns inte som ett alternativ då jag redan har gjort det en gång och jag vill inte vara med om det igen, har aldrig sett honom så dålig som när jag köpte tillbaka honom (man skulle kunna säga att han var ute på foder ett år), vill inte att någon rider sönder honom då han som sagt är lite speciell i ridningen och ger allt för ryttaren eller iaf för mig. Efter att man har läst en hel del om fodervärd så vet jag inte om det ens är något att tänka på.
Men häst, plugg i dom större städerna kommer inte gå ekonomiskt. Får ju knappt en medryttare till honom om man nu tänkte på det alternativet för att få ner kostnaden för honom. Han har levt ett bra liv och då börjar jag fundera på om det kanske är dax att låta han vandra vidare men jag känner mig så otroligt dum att ens tänka den tanken då han som sagt är frisk och kry, för att ens tänka så här gör att det känns som om någon sliter ut hjärtat på mig. Jag vill inte!!
men när är det dax att tänka på mig? Han kan ju leva 10 år till samtidigt som han kanske bara har 6 månader kvar det är ju inget man kan förut spå. Men då kommer jag alltså att leva mitt liv efter honom i 10 år till.. Det här är ångest på hög nivå och jag behöver andras tankar.. Är säkert hel snurrigt och hoppas någon orkade sig igenom det hela..
Idag har jag två hästar, en 2 åring (går på lösdrift) och en 20 åring (står på stall).. Jag själv blir 22 år imorgon och bor fortfarande hemma, jobbar men inte heltid så badar inte i pengar om man säger så.
Nu har jag börjat känna att hästlivet tar sin rätt på mig, speciellt med pengarna att Alla pengar går till hästarna och ligger +-0 varje månad. (Vill inte ha predikan om att man måste ha mer pengar, har buffert om någon skulle skada sig m.m. Men det är alltså inga pengar jag kan ta av). Känner oxå nu att mitt liv kretsar runt hästarna, jag kan inte göra något pga pengarna och hästen är för mig ett heltids jobb och har ingen som skulle kunna ta det över en helg så livet går just nu ut på jobba, stallet och sova. Vet inte om jag är nöjd över den situationen.
Känner nu att det kanske är dax att göra något först och främst är tankarna att plugga, då min gymnasieutbildning (ridsport) ger mig noll jobb, vill inte jobba med häst. Har nu dessutom världens chans att kunna plugga i sthlm då min mamma och hennes bror delar på en lägenhet där som står helt tom, så boende är helt klart där i sånna fall. Men som sagt känns det som om mitt liv verkligen är fast med hästarna eller iaf med den äldre, den yngre har jag inte träffat speciellt mkt utan jag betalar över 2500 för en häst som bara går. Har träffat henne ca 5 gånger sen jag köpte henne för ett år sen. Så hon äter i princip upp mina pengar.
Nu till det absolut jobbigaste jag någonsin kommer att behöva fundera på och jag får otroligt samvete att jag faktist börjar fundera på mig själv. 20 åringen har jag hållt på med sen 99 och har ägt honom sen 02 alltså runt 10 år har vi haft tillsammans och vi har varit med om så otroligt mycket tillsammans, han är verkligen min bästa vän. Långt ifrån drömhästen men åren tillsammans har gjort honom till min drömhästen.
Men för mig känns det som om att plugga och häst går inte riktgit hand i hand då jag verkligen vill statsa på skolan om jag bestämmer mig för att plugga. Ta studielån för att hålla häst känns oxå lite sådär, vist man kan skaffa xtra jobb men då ska man ha tiden att plugga och vara bra på det, samtidigt som man ska ta hand om hästen och jobba. Jag är dessutom av den personen att hästen går före allt, allt annat åker åt sidan för han hamnar i första rummet och kommer alltid att göra.
Då hamnar jag i en otroligt jobbig sits. Han är alltså 20 år, travare dock inte tävlat i det. Frisk och fräsch en bra läromästare (varit med mig på strömsholm och tränat där m.m.) men är långt ifrån en nybörjar häst då han har sina sidor ibland i ridningen, vinnarskallen finns där. Sälja känns inte som ett alternativ då jag redan har gjort det en gång och jag vill inte vara med om det igen, har aldrig sett honom så dålig som när jag köpte tillbaka honom (man skulle kunna säga att han var ute på foder ett år), vill inte att någon rider sönder honom då han som sagt är lite speciell i ridningen och ger allt för ryttaren eller iaf för mig. Efter att man har läst en hel del om fodervärd så vet jag inte om det ens är något att tänka på.
Men häst, plugg i dom större städerna kommer inte gå ekonomiskt. Får ju knappt en medryttare till honom om man nu tänkte på det alternativet för att få ner kostnaden för honom. Han har levt ett bra liv och då börjar jag fundera på om det kanske är dax att låta han vandra vidare men jag känner mig så otroligt dum att ens tänka den tanken då han som sagt är frisk och kry, för att ens tänka så här gör att det känns som om någon sliter ut hjärtat på mig. Jag vill inte!!
men när är det dax att tänka på mig? Han kan ju leva 10 år till samtidigt som han kanske bara har 6 månader kvar det är ju inget man kan förut spå. Men då kommer jag alltså att leva mitt liv efter honom i 10 år till.. Det här är ångest på hög nivå och jag behöver andras tankar.. Är säkert hel snurrigt och hoppas någon orkade sig igenom det hela..
