Känner mig kass!!

[rebmevon]

Hej!
Jag är 13 år och har haft häst sen Augusti 2020, ett sto som varit både enkel och svår i stunder (stoig och envis, men oxå världens finaste arbetsmyra).

Men nu till vad jag vill skriva av mig om. Jag känner mig så sjukt kass, som om jag gör allt fel med min häst typ "förstör" henne. Jag vet att jag inte gör det egentligen, jag tar alltid hand och henne ger henne det hon behöver. Det är heller inte som om hon är olycklig eller så. Får ofta höra av tränare, föräldrar och andra i stallet att vi passar så bra ihop och att jag tar hand om henne noga och bra. Men jag kan inte se det! Jag känner mig bara så sjukt sjukt kass. Jag ser bara alla små fel jag gör knappt några bra saker.

Finns det nån som känt likadant och som fått det att vända? Hur gjorde ni? Var det bara att intala sig själv tvärt om eller fann ni er i känslan och bara väntade ut den?

(vart lite konstigt formulerat, hoppas det går att fatta ändå.)

 

[Ceta]

Va tufft det låter. Det låter som att du har dålig självkänsla i ridningen? Har du någon du kan prata med det om, och beskriva på djupet för hur du känner? Tänker att du kanske skulle kunna ha hjälp av att prata med någon vuxen om det, en kurator eller liknande. Det är asjobbigt att vara tonåring, och dålig självkänsla kan man lida av även i vuxen ålder (har det själv i vissa områden av mitt liv).

Hoppas du kan få hjälp och stöttning att komma vidare

 

[Gotthard]

Jag har haft höga prestationskrav på mig och hästen under väldigt lång tid, utan någon egentlig anledning. Jag jämförde mig för mycket med andra och tyckte inte att jag utvecklades tillräckligt fort osv. Jag kände typ att jag inte var "värd" min fina duktiga häst. Vilket såklart är helt tokigt, jag är ju värd det bästa

Jag behövde ta reda på vad som är viktigt för mig, och framförallt påminna mig själv om att det inte gör något att det blir lite fel ibland.

Känner du att du jämför dig med andra väldigt mycket, eller vart tror du att den känslan kommer ifrån?

 

[TinyWiny]

Jag kände precis så när jag var i din ålder, kanske något yngre. Det kändes i mitt fall så för att hästen var så känslig och jag hade svårt att förstå henne. Jag sa till tränaren att jag kommer förstöra henne och hennes svar var, nej det kommer du inte, du kommer lära dig enormt mycket.
Hon hade rätt. Jag lärde mig så enormt mycket av den här hästen som inte ville ha de där stora yviga hjälperna jag hittills hade lärt mig använda och jag insåg att ju mindre hjälper och desto mer jag tänkte på oss som ett team som jobbade mot samma mål desto bättre gick det. Den här hästen hade jag bara en kort vecka på ett ridläger och sedan dess längtade jag efter att få ha en egen sådan häst. Det dröjde 20 år men så fanns hon där, den där lilla hästen som också bara ville ha tanke, inga yviga hjälper och jag har sedan dess aldrig ens tittat åt andra typer av hästar utan i mitt stall står nu två sådana.

Så, det kan vara så att du just nu har äran att ha hittat en riktig läromästare. Att du har chansen att få lära dig sådär enormt mycket om hur mjuk och fin ridning ska vara där häst och ryttare smälter ihop till en enhet och hästen vet vad du tänker.

Jag hoppas att det är så och önskar dig all lycka till