Anonymt nick, vill inte bli igenkänd.
Jag har insett att jag har problem med mig själv när det kommer till intimitet. Jag ska försöka förklara så bra jag kan. Till bakgrundsfakta hör väl att jag är en tjej som är några år över myndig, så inte så gammal, men vill inte vara mer specifik än så.
Jag har aldrig haft vaginalt sex, periodvis känner jag att jag vill prova och att jag är redo, men så fort det kommer till kritan fegar jag ur totalt. Jag är nog en sån person som generellt är rädd för saker jag inte provat, och så har det alltid varit. Jag vet inte riktigt vad jag tror ska hända, men jag känner mig så osäker och utelämnad i situationen. Förstår inte riktigt alla mina kompisar som bara ligger med folk till höger och vänster och tycker att det inte är någon big deal. De har försökt pusha mig i flera år och jag tycker väl också att det börjar bli lite pinsamt att jag fortfarande är "oskuld" (sen har jag gjort andra saker som gör att jag kanske inte är det beroende på definition. Men ändå).
Det har hänt flera gånger nu att jag varit med killar och det börjar bli mer än bara hångel. Direkt fryser jag till is inombords och blir rädd. Jag inser att det sitter mentalt hos mig, att jag inte vill att de ska känna/se min fula kropp och att det ska bli pinsamt, typ. Ändå har jag låtit det gå något steg längre och har blivit smekt osv. Efter dessa tillfällen har jag haft en sån sinnessjuk ångest, jag känner mig så himla äcklad av mig själv och vad jag har gjort. Senast satt jag och grät efteråt, och tårarna börjar bränna nu bara jag skriver om detta. Jag har tidigare haft problem med självskadebeteende och jag blir nästan sugen på att skära mig igen när jag känt såhär, men har klarat att stå emot. Jag har även känt såhär efter att bara ha kysst någon, så det behöver egentligen inte gå till en situation där jag blir osäker heller.
Hur ska jag kunna komma över den här tröskeln? Det är ju jag som måste våga lita på en annan människa, men jag är så fruktansvärt osäker på mig själv och vågar liksom inte. Jag inser ju att de killar som vill vara intima med mig inte tycker att jag är ful (eller så bryr de sig inte iallafall), och det skulle alldeles säkert gå jättebra. Det är bara så jobbigt att jag blir så äcklad av mig själv och känner mig så klumpig/ful/dum.. Ska man ge upp och bara bo i ett torp i skogen själv med ett gäng katter resten av livet?
Jag har insett att jag har problem med mig själv när det kommer till intimitet. Jag ska försöka förklara så bra jag kan. Till bakgrundsfakta hör väl att jag är en tjej som är några år över myndig, så inte så gammal, men vill inte vara mer specifik än så.
Jag har aldrig haft vaginalt sex, periodvis känner jag att jag vill prova och att jag är redo, men så fort det kommer till kritan fegar jag ur totalt. Jag är nog en sån person som generellt är rädd för saker jag inte provat, och så har det alltid varit. Jag vet inte riktigt vad jag tror ska hända, men jag känner mig så osäker och utelämnad i situationen. Förstår inte riktigt alla mina kompisar som bara ligger med folk till höger och vänster och tycker att det inte är någon big deal. De har försökt pusha mig i flera år och jag tycker väl också att det börjar bli lite pinsamt att jag fortfarande är "oskuld" (sen har jag gjort andra saker som gör att jag kanske inte är det beroende på definition. Men ändå).
Det har hänt flera gånger nu att jag varit med killar och det börjar bli mer än bara hångel. Direkt fryser jag till is inombords och blir rädd. Jag inser att det sitter mentalt hos mig, att jag inte vill att de ska känna/se min fula kropp och att det ska bli pinsamt, typ. Ändå har jag låtit det gå något steg längre och har blivit smekt osv. Efter dessa tillfällen har jag haft en sån sinnessjuk ångest, jag känner mig så himla äcklad av mig själv och vad jag har gjort. Senast satt jag och grät efteråt, och tårarna börjar bränna nu bara jag skriver om detta. Jag har tidigare haft problem med självskadebeteende och jag blir nästan sugen på att skära mig igen när jag känt såhär, men har klarat att stå emot. Jag har även känt såhär efter att bara ha kysst någon, så det behöver egentligen inte gå till en situation där jag blir osäker heller.
Hur ska jag kunna komma över den här tröskeln? Det är ju jag som måste våga lita på en annan människa, men jag är så fruktansvärt osäker på mig själv och vågar liksom inte. Jag inser ju att de killar som vill vara intima med mig inte tycker att jag är ful (eller så bryr de sig inte iallafall), och det skulle alldeles säkert gå jättebra. Det är bara så jobbigt att jag blir så äcklad av mig själv och känner mig så klumpig/ful/dum.. Ska man ge upp och bara bo i ett torp i skogen själv med ett gäng katter resten av livet?