Efter 20 år inom klassisk ridning har jag börjat fundera på att byta till western. En av anledningarna är en gammal nackskada som aldrig kommer att bli bra. Det härrör från en ridolycka för mer än tio år sedan. Efter olyckan var jag tvungen att lära mig rida främst med säte och vikthjälper eftersom jag inte kan ta för mycket i tyglarna, läs vissa dagar inte hålla kontakt med hästens mun. Jag kan heller inte hålla min hand i normalläge utan den är för låg. Smärtan har under senare tid blivit värre. Att sluta rida är inget allternativ, men efter att ha läst en artikel om westernridning insåg jag att det kanske är dags att sadla om.
Om jag har förstått det rätt rider man främst med säte och vikthjälper inom western. Kontakten med munnen ska väl finnas där, men om jag har förstått det rätt är tygeln längre, hästen bär sig mer själv och jag som ryttare inte behöver vara där som stöd i samma utsträckning som inom dressyr.
Alla hästar jag har ridit de senaste åren har jag "skolat om" och lärt dem lyssna främst på rösten, säte och vikthjälper. Mitt sista projekt var en vild ponny som främst stod på bakbenen när jag började rida henne. Efter ett tag gick det mycket bättre. Tränaren sa att anledningen främst berodde på att jag inte drog henne i munnen, hade mycket lös kontakt med tyglarna och red henne uteslutande på röstkommando. Hon blev helt problemfri och rids nu utan problem på "vanligt" sätt av annan ryttare.
Efter olyckan red jag en mycket välutbildad äldre dressyrhäst. Det var på honom jag lärde mig ett nytt sätt att rida. Han kunde jag rida helt utan tyglar eftersom han var så snäll och efter mycket träning och experiment hittade vi varandra och jag hade honom även på ridgymnasiet.
Jag har ridit dressyr större delen av mitt liv, men problemet är att jag håller för lite i tyglarna. Alla tränare tycker inte om det och på tävling fungerar det inte. Det stora problemet är att "vanligt" utbildade dressyrhästar har en tendens att bli för långa när jag rider dem, de vill ha mer stöd i munnen.
Det är denna problematik som har gjort att jag funderar på att sadla om. Ett problem är westernsadeln, hur tung är den? Jag har kanske bara dålig kunskap, men jag har fått för mig att den är tung. Jag kan inte lyfta tungt och en tung sadel är uteslutet.
Förlåt för långt inlägg, men tror ni att westernridning kan vara något för mig?
Jag är ofrivilligt hästlös för tillfället, men direkt ekonomin tillåter ska jag börja rida regelbundet igen. Jag bor i Skåne, är det någon som vet var man kan vända sig om man vill prova på?
Är det svårt att sadla om?
Vad är den största skillnaden mellan engelsk ridning och westernridning?
Hur känns det att sitta i en westernsadel första gången?
Om jag har förstått det rätt rider man främst med säte och vikthjälper inom western. Kontakten med munnen ska väl finnas där, men om jag har förstått det rätt är tygeln längre, hästen bär sig mer själv och jag som ryttare inte behöver vara där som stöd i samma utsträckning som inom dressyr.
Alla hästar jag har ridit de senaste åren har jag "skolat om" och lärt dem lyssna främst på rösten, säte och vikthjälper. Mitt sista projekt var en vild ponny som främst stod på bakbenen när jag började rida henne. Efter ett tag gick det mycket bättre. Tränaren sa att anledningen främst berodde på att jag inte drog henne i munnen, hade mycket lös kontakt med tyglarna och red henne uteslutande på röstkommando. Hon blev helt problemfri och rids nu utan problem på "vanligt" sätt av annan ryttare.
Efter olyckan red jag en mycket välutbildad äldre dressyrhäst. Det var på honom jag lärde mig ett nytt sätt att rida. Han kunde jag rida helt utan tyglar eftersom han var så snäll och efter mycket träning och experiment hittade vi varandra och jag hade honom även på ridgymnasiet.
Jag har ridit dressyr större delen av mitt liv, men problemet är att jag håller för lite i tyglarna. Alla tränare tycker inte om det och på tävling fungerar det inte. Det stora problemet är att "vanligt" utbildade dressyrhästar har en tendens att bli för långa när jag rider dem, de vill ha mer stöd i munnen.
Det är denna problematik som har gjort att jag funderar på att sadla om. Ett problem är westernsadeln, hur tung är den? Jag har kanske bara dålig kunskap, men jag har fått för mig att den är tung. Jag kan inte lyfta tungt och en tung sadel är uteslutet.
Förlåt för långt inlägg, men tror ni att westernridning kan vara något för mig?
Jag är ofrivilligt hästlös för tillfället, men direkt ekonomin tillåter ska jag börja rida regelbundet igen. Jag bor i Skåne, är det någon som vet var man kan vända sig om man vill prova på?
Är det svårt att sadla om?
Vad är den största skillnaden mellan engelsk ridning och westernridning?
Hur känns det att sitta i en westernsadel första gången?