Fast det gör man ju överallt egentligen. Precis som vi svenskar har argumentet att svensk djurhållning är den bästa och vi behöver stödja svenska bönder, så resonerar ju fransmännen, irländarna och spanjorerna precis likadant. Och ja, vi har en bra djurvälfärd i Sverige, men den är inte bättre än alla andra länder. Vi är bättre än många, men vi är inte bäst på alla områden. Och sen beror det helt på vad man själv tycker är viktigt. För människor som gillar att djuren står inne 5-6 månader om året och äter ensilage är svenskt nötkött jättebra. Eller för de som tycker att ekologiska grisar vars fria utevistelse innebär en 12 kvm stor betongplatta är en bra grej så är svenskt fläskkött också bra. Och jämför man det med surrade suggor så är ju givetvis svenskt kött bättre. Men det går ju inte att jämföra med nötterna i södra Frankrike eller Irland som äter färskt gräs året runt. Där enbart vissa har dem inne för att de själva saknar tillräckligt med mark. Nu blir ju ranchdriften större och större i Sverige med eftersom många bönder tenderar att ha mycket mark, men även där haltar ju mycket av djurhållningen kan jag tycka. Jag som bor mitt mellan två stora ranchdrifter tycker att de har lite att önska i form av koll på djuren. Jag har bevittnat flera kalvningar i december-februari tex.
Samvetsmässigt har jag inga som helst skrupler att äta irländskt kött. Där har djuren det bra och det är ett fint gammalmodigt kretslopp kring gödsel, bete och grästillväxt där man inte använder sig av så mycket konstgödsel tex. Någon statistik säger att irländska djur får mycket antibiotika och många svenskar menar att det fodras regelmässigt, men det stämmer inte. Antibiotikan är svindyr på Irland och det finns inte många bönder som har råd att ge det till sina nötbesättningar i förebyggande syfte. Då hade det irländska köttet varit betydligt dyrare och inte alls konkurrenskraftigt. Anledningen till att det irländska köttet är "billigt" är ju för att de är naturbetesuppfödda av små och medelstora producenter som först och främst inte på heltid lever på sitt jordbruk. Vad gäller irländskt lamm så är det i världsklass! Gräsuppfödda djur som går ute på färskt gräs hela livet. Dessutom av köttras så den där biten som svenskar klagar på smakar ull finns knappt. Dessutom äter man riktiga lamm och inte gamla tackor, så lammkött från Irland är lamm på riktigt.
I Sverige säljs inga "gamla tackor" som lamm av svenska slakterier. Snarare så är det tvärtom, att en hel del av den Irländska importen, består av det som kallas för "Moutton", alltså ungfår.
Egentligen så är "ungfår" (1-2 år) ett bättre och smakrikare kött än de unga lamm som tas fram i Sverige, som då slaktas mellan 4-8 månaders ålder.
Och det är definitivt inte rasberoende huruvida lammkött "smakar ull" eller ej. Ullsmak kommer fram vid felaktig hantering i slakteriet. De större svenska slakterierna gör i stort sett aldrig de misstagen.
De av mina kollegor, som varit på studiebesök på Irland delar inte din bild av fårnäringen där.
Statistiken avseende antibiotikaanvändning ljuger inte.
Det finns enorma problem med parasiter på får på Irland, vilket bl.a. innebär att resistens mot de flesta parasitmedlen blir ett djurvälfärdsproblem. Man kan alltså köpa parasit medel "över disk", vilket gett resistens.
Dödligheten bland lamm är skyhögt högre där än i Sverige.
Hur stora eller små producenter du sett på Irland, får stå för dig.
I Sverige kommer ca 85 % av lammen som slaktas från djurhållare som har en svensk medelbesättning med tackor. En svensk medelbesättning är 32 tackor. Det är väldigt småskaligt, och de flesta lammen föds upp på gräs...